I dag inleds floskel-SM, också känt som Socialdemokraternas partikongress. Stefan Löfven kommer till kongressen med Juholt-siffror i ryggen, ett koppel av brutna vallöften, tvivel från ekonomer och bedömare om huruvida partiets mål om lägst arbetslöshet i EU ens är realistiskt samt ett stukat självförtroende efter ett halvår av negativ press.
Socialdemokraterna är inte ensamma i denna soppa. Regeringspartnern Miljöpartiet, en ”naturlig samarbetspartner” enligt Löfven, har knappast hjälpt till att lyfta folkets förtroende för 38-procentsregeringen. Åsa Romson är en katastrof, och vem tror egentligen att Gustav Fridolin ska kunna ”fixa skolan”? Många socialdemokrater hade säkerligen hellre regerat själva i minoritet än att ha ett grönt släpankare runt halsen, och partiet hade troligen haft större chans att få riksdagens stöd.
Framtid är ett viktigt ord för S. De är nämligen ”framtidspartiet”. Det är en snarast ironisk benämning på ett parti vars idékontor har varit stängt och tillbommat sedan åtminstone 1950-talet. S har inga nya idéer längre. Allt faller tillbaka på högre skatter, högre bidrag, förbud och regleringar samt
Att S inte är ett framtidsparti kan även konstateras rent statistiskt. Bland män i åldrarna 18-44 år får S endast 18 procent av sympatierna. Motsvarande siffra för M är 29 och för SD 19. Detta måste vara ren skräckläsning för S. Men även bland äldre tappar partiet väljare.
Om S vill vara ett framtidsparti måste det börja med att hitta konkreta svar på de stora strukturella problem som råder på svensk arbetsmarknad, bostadsmarknad och skola. Därtill behöver partiet vakna upp och inse att migrationspolitiken måste läggas om. Att MP inte kan få ha veta i dessa frågor längre.
Löfven hävdar i en DN-intervju att elever och föräldrar i skolan ska förväntas ”göra sin plikt för att kunna kräva sin rätt”. Detta är inget han än så länge verkar vara intresserad av att överföra på migrations- och integrationsområdet.
Löfven har chansen att tysta kritikerna på kongressen i Västerås. Men ingen bör hålla andan. Däremot kommer vi säkert få se fler fina löften utan detaljer om hur de ska nås. I denna kategori har nämligen Löfven visat sig duktig.
Samma förnyelsearbete här som där!
Stefan Löfven och Anna Kinberg Batra lägger framtidspolitiken!
Löfven kan slå en signal till Socialdemokraterna i Danmark,där hävdar de gör din plikt,det vill säga invandrare skall jobba!Men det är väl enligt socialdemokratiska tänkare i Sverige ren nazism främlingsfientlighet.
Börjar ana desperation. Magstarkast är nog oärligheten mot de egna väljarna, man ljuger om allt, lovar "lägst arbetslöshet i EU" fast man samtidigt förvärrar den. Och hycklandet ovanpå det man kan hota näringslivet med kvotering, bara man slipper utsättas för det själva eftersom.. de är dåligt.
Grundproblemet i socialdemokratins retorik är att den välfärdsstat de förespråkar kräver ett samhälle som har en hög grad av tillit och kunskap kombinerat med låg arbetslöshet. Faller någon av dem bort, då har socialdemokratin svårt att få ihop sin politik. Då återstår skattehöjningar eller lån, det som vi ser idag.
Den solidaritetspolitik som legat som ett moln över socialdemokratin sedan Palme, är svår att ändra; därmed är det knappast troligt att en mer restriktiv migrationslinje införs. Snarare kan antalet flyktingar och anhöriginvandrare öka i.o.m. detta.
Framtidspartiet, även känt som socialdemokratin, har röstboskap i Rosengård där Herrgården ger dem 78,67 % av Sveriges röster, tätt efter har V 11,64% och M 4,12 %.
/ Magne
Det är snart dags för ett nytt rosornas krig.Bidragstagare mot arbetstagare.
Det ska bli lika intressant att följa som det pågående inbördeskriget inom moderaterna
där nymoderaterna försöker hålla sig kvar vid makten.
"Then you better start swimmin’ or you’ll sink like a stone
For the times they are a-changin’ "