Som 50-talist växte jag upp i ett Stockholm där allt var möjligt, nu behöver vi ickekommersiella mötesplatser, barn ska kunna vara och vistas ute och föräldrarna ska kunna känna sig trygga med det.
Orden är Ewa Larssons, miljöpartistiskt socialborgarråd i Stockholm. Ni vet hon som anser att det är hårt och kallt att avhysa människor som olovligen bosätter sig i parker och privat mark.
Larsson tycker att allt var möjligt på 50-talet. Vilket är lite intresant eftersom Sverige var ett helt annat samhälle då. Ett samhälle som Miljöpartiet i dag förmodligen skulle kalla sexistiskt, homofobiskt och homogent. Vad som var möjligt på 50-talet men som i dag skulle begränsas av kommersialismen, framgår inte.
Den rödgrönrosa majoriteten kommer inrätta en barnombudsman i Stockholms stad. Tanken är att barnperspektivet ska få större genomslag i hela samhällsbygget. Jag måste säga att detta ligger helt i linje med Miljöpartiets syn på världen. Partiets storögt naiva perspektiv får nu en egen ombudsman.
Det ska för övrigt bli spännande att se barnombudsmannens perspektiv på Nya Slussen, Förbifart Stockholm och hyresrättsmarknaden, för att nämna några områden.
Men jag tar för givet att innan personen i fråga tillträtt har titeln ändrats till barnombudshen. Allt annat vore ju att slå vakt om könsstereotypa normer.
"– Det handlar inte om hur barn har det hemma utan om det offentliga rummet. Som 50-talist växte jag upp i ett Stockholm där allt var möjligt, nu behöver vi ickekommersiella mötesplatser, barn ska kunna vara och vistas ute och föräldrarna ska kunna känna sig trygga med det, säger Ewa Larsson."
Nej. Verkligheten är den, att vi behöver riva naturskyddsområden, för vi ska kunna bygga bostäder åt Sveriges nya befolkning. Men som Miljöpartist vill man bevara naturen, samtidigt behålla naturskyddsområden intakta, och skyffla in de nyanlända för 47 500 kronor i månaden för en enrummare.
Varför gör man detta? Enkelt. De bryr sig inte om ekonomi. De bryr sig knappt om någonting annat än sin marijuanaplanta, där de hämtar inspiration från 60-talets hippierörelse.
/ Leonidas I
Löfvèn vill nog inte vara sämre, snart utses en "nationell samordnare av barnfrågor". Har ministrarna i hans regering ständigt semester? Inkl deras statssekrterare? Eftersom "samordnare"-epidemin löpande sväller. Att bostadsminister Kaplan valt Turkiet som vistelse vet man, det tar tid att utreda hur anatoliska bergshyddor skall bli underlag för den nödvändiga bostadsutbyggnaden i Sverige.
Hur kan människor som är mer än åtta år vara miljöpartister?
Som Sverigedemokrat förstår jag ditt hat mot Miljöpartiet men jag tror inte att just den här frågan gagnar oss att gräva djupare i för vi har själva använt den.
Smått ironiskt blir citatet om man skriver som Sverigedemokrat:
"Som Sverigedemokratisk 50-talist växte jag upp i ett Stockholm där allt var möjligt, nu behöver vi ickekommersiella mötesplatser, där vi kan känna oss trygga, barn ska kunna vara och vistas ute och föräldrarna ska kunna känna sig trygga med det."
Visst fan blir allting inte bättre med tiden. Det lärde väl andra världskriget, om något, oss om. Efterkrigstiden har dock präglats av ett ofantligt välstånd, som vi tidigare inte varit i närheten av. Ingenting säger att 2010-talet i Sverige, nödvändigtvis är bättre än ett 50-talet. Lite flashiga mobiler och nya prylar, that's it. 50- och 70-talen i Sverige var ett tryggt och homogent Sverige. Jag har svårt att se det mångetniska USA-inspirerade Sverige hålla fast vid levnadsstandarden för befolkningen, vilken redan nu tvinat bort, då tänker jag främst på bostadsbristen för svenska ungdomar, våra gamla fattigpensionärer och de allt fler paralyserade uteliggarna som finns på våra gator & torg.
Jag har för övrigt svårt att se att svenskar under 50-talet brände ned fler än 1000 bilar per år. Kanske ett 10-tal är ett rimligt antagande?
/ Leonidas I
Allt var möjligt på 50 talet i Sverige därför att vi hade vett att hålla oss till Hitler fram till Stalingrad. Ännu bättre hade det varit om Hitler tagit Moskva.