Att svensk nyhetsbevakning är extremt Stockholmscentrerad är ingen nyhet. Detta är en vanlig kritik som framförts från människor boende på landsbygden, och den är fullt berättigad. Många människor känner inte igen sig i det Sverige som riksmedierna skildrar, och mediernas okunskap om landet utanför Stockholm är stor.
En undersökning från Institutet för mediestudier, som bygger på uppgifter som Svenska Journalistförbundet, visar att de allra flesta av landets journalister bor i de tre storstäderna. Var tredje bor i Stockholm stad, och av dessa bor de flesta på Södermalm. Var hundrade boende på Söder är journalist.
Klyschan är sann, konstaterar SVT. För många av oss har detta aldrig varit en klyscha utan en bitter sanning. Det är så här det ser ut.
Tittar vi på dessa journalisters partisympatier är det ännu tydligare. 41 procent av landets journalister sympatiserar med Miljöpartiet. Bland journalister i public service är stödet hela 52 (SVT) respektive 54 procent (SR). Det är en grotest övervikt för detta lilla extremistparti.
Tillsammans har Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet mellan 70 och 80 procent av journalistkårens sympatier. Även om undersökningen är några år gammal och svarsfrekvensen låg på blott 60 procent, är resultatet talande. Det är inte konstigt att det påverkar den politiska journalistiken. Medan Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna, som har lägst sympatier bland journalisterna, får tåla en hårdare granskning, behandlas Miljöpartiet ofta med silkesvantar.
SR:s dåvarande vd Mats Svegfors kritiserade undersökningen med att alla svarande inte arbetar med politiska reportage. Det är förstås sant, men han missar poängen. Den politiska övertygelsen kan påverka nyhetsvärderingen generellt, både i det stora och det lilla. Detta märks således inte bara i den granskande politiska journalistiken utan också i populära underhållningsprogram (P3 har exempelvis gjort en konst i att håna SD och de borgerliga partierna).
Vi måste kunna lita på att journalisterna inte låter sin egen politiska övertygelse spegla deras journalistiska arbete, hävdas det. Prosit, svarar jag. Det är klart att det påverkar. Det påverkar nyhetsvärderingen, vinklingen av reportage och urval av vem som får komma till tals.
Det är alltså på Södermalm i Stockholm cyklopjournalisterna bor och verkar. I detta reservat, på tryggt avstånd från förorternas bilbränder, landsbygdens nedlagda samhällsservice, höga arbetslöshet och många asylboenden, är det väldigt lätt att förespråka allt åt alla och håna ”lantisar” som inte anses tillräckligt politiskt korrekta.
Hur ska vi komma tillrätta med det här då? Tvinga journalister att flytta till glesbygden? Nej, självfallet inte. Men vi ska vara medvetna om att det förhåller sig på det här sättet och uppmärksamma konsekvenserna av det.
Ty det är för det journalistiska arbetet betydligt viktigare vilka politiska sympatier du hyser än vilken hudfärg du har.
Jösses snart avslöjas det väl att de är miljöpartister också?
Ett problem är att om man anser att journalistkåren inte kan utföra sina arbetsuppgifter utan att att färgas av sina åsikter, då ger man också legitimitet till människor som anser att man inte ska låta sverigedemokrater arbeta som lärare eller nämdemän.
Vi måste ha mindre åsiktsregistrering inte mer.
Någon brist på folk (journalister/politiker/tyckare) som anser att SD ska exkluderas på någon nyligen fastslagen värdegrund råder det ju INTE.
Men det var väl inte det du ville diskutera?
Journalisternas arbetsgifter som folkfostrare på miljöpartistisk/kommunistisk grund är helt självpåtagen, även om den stöttas med statliga bidrag.Men det är något de själva smugit åt sig under falsk flagg genom åren.
De som hävdar att de inte kan utföra sina arbetsuppgifter är kanske bara trötta på dagisfröknar och anser sig själva kapabla nog?
Det åligger inte ett dekret som säger att miljöpartister inte kan vara journalister, eftersom de har RÄTT värdegrund. Däremot har sverigedemokrater uteslutits ur facket och fått sina lärartjänster tillbakadragna, efter de har FEL värdegrund. Detta är ett haveri och borde skrivas spaltmeter om i tidningar, i stället för den lilla notisen som en tidning kan göra då och då.
Vi är mycket medvetna om den ekolog-marxistiska propagandan som Sveriges tidningar står för. Det enda rätta är att inte ge statliga medel till denna sophög. Statlig propagande i form av Svt och SR är ett hafsverk som förmedlar ut den ekolog-marxistiska doktrinen. Den ska inget annat än strypas, dvs. inte få ett öre av svenska skattebetalare.
1 % sverigedemokrater bland journalister. Man häpnar. Vem kan det vara? Nu blir jag nyfiken…
/ Magne
Kan bara instämma!
Dra in statsbidragen till sk journalister och låt dem skriva för brödfödan.
Blir de inte lästa så får de väl starta en blogg eller så men någon anledning att skattepengar ska gå till att hålla dem under armarna finns bara inte!
Är allting utanför centralbyråkraternas huvudort landsbygd?
Det finns ett massmedialt talesätt i det centraliserade Frankrike: "If it doesn’t happen in Paris, it doesn’t happen at all".
I Sverige säger man: "Om det regnar på Segels torg, regnar det i hela Sverige".