Det talas mycket om invandring. Ordet används ofta medvetet otydligt eftersom det då blir möjligt att tolka in nästan precis vad som helst i det.
När Stefan Löfven använder ordet invandring gör han det i positiv bemärkelse. Han pratar om läkare som kommer till Sverige, om sjuksköterskor och undersköterskor som fyller luckorna i den svenska vården, och om en välfärdsstat som närmast skulle upphöra att existera utan dessa invandrares arbete.
Andra tar upp de kulturella aspekter som invandring fört med sig. Erik Ullenhag brukar nämna att vi tack vare invandringen har förmånen att äta pizza, kebab och halloumi. Sverigedemokraterna nämner problemen med invandringen. Segregationen. Brottsligheten. Kostnaderna för mottagandet och att väldigt många utrikes födda inte arbetar.
Alla har i någon mån rätt. Det beror på att de pratar om olika sorters invandring. Löfven försvarar egentligen asylinvandringen med argument för arbetskraftsinvandring. Ullenhag och hans likar visar på det absurda i att Sverige skulle kunna vara en isolerad ö genom att visa på utländska influenser på det svenska matbordet, men lyckas därigenom samtidigt skapa en nidbild av den som ifrågasätter migrationspolitiken.
SD pekar å sin sida på uppenbara problem som dagens politik för med sig men har själva inga särskilt goda förslag på hur människor som redan kommit hit från Somalia, Eritrea eller Syrien ska kunna komma in i det svenska arbetslivet.
Ja, många som arbetar inom vården i dag har utländsk bakgrund. Men det är i sig inget vasst argument för att somalier, eritreaner och syrier som saknar högre utbildning och/eller relevant arbetslivserfarenhet ska få komma till Sverige.
I sin iver att försvara kostnaderna för migrationspolitiken framför regeringen uppgifter om utrikes föddas utbildningsnivå och yrkeskompetens som inte stämmer med verkligheten (om det är medvetet fulspel eller beror på ignorans ska jag låta vara osagt). Både statsministern och arbetsmarknadsministern har hävdat att runt var tredje syrier är ”högutbildad”. SVT har fortsatt att sprida denna uppgift. För att komma fram till den behöver man räkna på ett annat sätt än vi gör för den svenska befolkningen.
Frågan är varför det är viktigare att använda olika måttstockar i bedömningen av utbildningsnivå för utrikes respektive inrikes födda än att faktiskt presentera korrekt fakta. Är det för att hålla skenet uppe och köpa sig tid? Det är i så fall en väldigt kortsiktig strategi, för det kommer naturligtvis att märkas om några år när de ”högutbildade” inte visar sig vara kompetenta för de arbeten som Löfven et al förväntar sig att de ska ta.
Kompetens är viktigt, inte minst för den som ska arbeta som läkare och ha andra människors liv i sina händer. Vi vet redan att de utrikes födda som faktiskt är läkare i mycket högre grad än inrikes födda underkänns under sin AT-tjänstgöring – av läkare med utomeuropeisk utbildning underkänns 40 procent (siffran för läkare med utbildning inom EU är 20 procent). Bland svenska läkare underkänns endast några få procent varje år. Kort sagt: en läkarutbildning från Syrien håller inte nödvändigtvis samma klass som en svensk.
Detta är en sida av problematiken. Den stora majoriteten som kommer till Sverige är dock inte högutbildad – bland somalier och eritreaner handlar det om mellan 95 och 97 procent som saknar eftergymnasial utbildning på mer än tre år. Hur alla dessa ska komma i arbete pratar regeringen betydligt mindre om.
Det säger sig självt att en 40-årig anhöriginvandrad kvinna med flera barn, som aldrig har vare sig pluggat eller arbetat i sitt hemland, står oerhört långt från ett första jobb när hon kommer till Sverige. Hon går rakt in i bidragsförsörjning och menlösa sysselsättningskurser via Arbetsförmedlingen. Där riskerar hon att förbli. I synnerhet som regering och riksdag har valt att frångå regeln att den som vill ta hit sina anhöriga också måste ha ordnat med bostad och försörjning.
”Samhället” får betala för detta. För svällande försörjningsstödsbudgetar. Växande skolklasser. Längre vårdköer. Och, faktiskt, kriminalitet. För när människor inte kommer i arbete, när det börjar bli fler arbetslösa än arbetande i vissa stadsdelar, lockar det mer att gå den kriminella vägen.
Vi talar alltså om allt det som Löfven i partiledardebatten i maj kallade ”en liten ansträngning”. Det är ett högt pris som Sverige betalar just nu för en urspårad migrationspolitik, en avskaffad arbetslinje, en nationell skolkris och en havererad arbetsmarknadspolitik. Men kostnaden på sikt är avsevärt större då problemen kommer ackumuleras.
Konsekvensen av kraftigt och plötsligt ökade kostnader för asylmottagningen är att pengar måste tas någon annanstans ifrån. Regeringen plockar för närvarande pengar ur biståndsbudgeten – en fjärdedel av biståndet läggs nu på asylpolitiken. Kommunerna har inte den lyxen. De måste skära i sina största utgifter, och det är skolan och äldreomsorgen. Det betyder rent krasst färre specialpedagoger för barn med särskilda behov och sämre omsorg för dina åldrande föräldrar.
Det lär finnas få bättre grogrunder för främlingsfientlighet än att utan folkligt stöd riva ned en välfärdsstat som människor vill ha endast för att ha råd med en asylinvandring som människor inte vill ha.
Konsekvensen blir att nyvänsterns förvanskade bild av Sveriges integrationsproblem som en konsekvens av en utbredd rasism, på sikt riskerar att bli ett slags självuppfyllande profetia.
Läs även:
Alice Teodorescu, Fnordspotting, Anna Dahlberg
Värdegrundsavvikelse! Skärpning!
Kom de lågutbildade från Norge eller Finland i dessa mängder och integrerades lika dåligt vore de nog inte heller så välkomna. Likadant om det bara var Norrlänningar som bråkade i Malmö. Det har alltså inget med rasism att göra men det kanske är en tacksam etikett om man vill misstänkliggöra sin meningsmotståndare.
När det gått en tid börjar man generalisera och då är det nog lätt att bli rasist, har dock mycket svårt att tro att någon större del av SD´s väljare är ideologiska rasister som de framställs som.
När man av ren dumhet målat in sig i ett hörn med så dumma argument att inte ens man själv tror på vad man säger längre återstår bara att börja ljuga.
Men eftersom lögnerna då är så dumma att varken man själv, eller någon annan, kan gå på dem så måste man i ensamt majestät ihärdigt låtsas gå på sina egna dumma lögner.
Problemet blir då att man framstår som så oändligt dum att ingen lyssnar på vad man säger längre.
Så till slut finns bara en mycket begränsad mängd dumskallar kvar som röstar på en.
Då vinner man inga val liksom ba.
….och då kan vi för närvarande approximera andelen dumskallar i valmanskåren uppgående till någonting runt 16-20%?
Lovar inte gott.
För mig som är född på 40 talet,ser framtiden mörk ut,detsamma för de nu unga lintottar som leker i sandlådan.Varje gång jag är i centrum av staden ser jag mammor med ett barn i magen och kanske 3 till fyra ungar i kjoltyget.Prognosen för en fortsatt majoritet av lintottar i framtiden i landet är dålig.Det finns tycker jag fog för åsikten att politikerna är i färd att byta folk,det gamla skall bort,det nya in,eller som Reinfeldt sa de är de som kommer nu och bygger landet som äger det?
Anonym 14 juni 2015 16:23
Tråkigt för dig att du tar ut ditt partis förlust redan nu.Bit ihop och sjung en sång så kanske det fixar sig?
Ingen kan säga annat än att det nya Sverige firat nya triumfer i helgen.
En flicka mördad och släkt och vänner trakasserade av Expressen.
En bil sprängd i luften och fyra döda.
En skjutning och fyra skadade.
En skjutning till, en skadad.
Ytterligare en skjutning.
Sverige ska visst dessutom ha ett stående underskott på poliser och sjukhuspersonal över sommaren…
"I synnerhet som regering och riksdag har valt att frångå regeln att den som vill ta hit sina anhöriga också måste ha ordnat med bostad och försörjning."
Bara en av många. Som jag förstår det har vi inte längre några lagar och regler. De är satta ur funktion. När papperslösa sk migranter kan tillförskaffa sig rätten till annans enskilda egendom så går det för långt. Det betyder ju att jag kan ta vilken mark som helst i besittning om jag kastar mitt ID-kort. Fast, jag är ju svensk så jag hamnar väl i finkan. Som det är i dagens Sverige så är det svenskarna som är mest diskriminerade.
Den som inte kan bevisa sin identitet har ingen som helst rätt att ta sig friheter. Det har inte vi andra. De skall utvisas om de inte kan bevisa vem de är. Det är väl vad andra "papperslösa" råkar ut för.
Det första regeringen behöver göra är att bestämma sig för om vi har några lagar och om vi i så fall ska följa dom. Struntar vi i lagar så kan vi lika gärna riva lagböckerna och hela rättssystemet. Vi kan inte säga att vi stuntar i dom här lagarna för viss befolkning medan andra fortfarande ska rätta sig efter dom.
Den dag jag hamnar under strecket och blir fattigpensionär kan jag sätta mig någonstan o tigga. Sedan tar jag någons hus i besikting och bor där på deras bekostnad. Det torde ju vara riskfritt numer.
Monica
Malmö och Göteborg är det nya Sverige.Nu väntar vi bara på att Stockholm får chansen!
"För mig som är född på 40 talet,ser framtiden mörk ut,detsamma för de nu unga lintottar som leker i sandlådan.Varje gång jag är i centrum av staden ser jag mammor med ett barn i magen och kanske 3 till fyra ungar i kjoltyget.Prognosen för en fortsatt majoritet av lintottar i framtiden i landet är dålig.Det finns tycker jag fog för åsikten att politikerna är i färd att byta folk,det gamla skall bort,det nya in,eller som Reinfeldt sa de är de som kommer nu och bygger landet som äger det?"
Varför spelar barnens hårfärg roll?
Nivån på kommentarerna här är fortsatt låg även om Hans ursprungsinlägg är vettigt.
Brooke agerar smakråd men vill inte diskutera i sak lite så von oben.
Nu är ju inte det något som särskiljer hen ifrån den skaran.
Denna bloggs kommentarsfält har förvandlats till en statsnationalistisk avloppskloak a la Avpixlat.