Sista arbetsdagen före midsommar bjöd på en trippel av rekordmätningar för Sverigedemokraterna. Novus ger SD 18 procent, Yougov 20,1 och Sentio hela 22,1 procent. Det rör sig om statistiskt icke säkerställda mätningar, så värdet av dem ska inte överdrivas (framför allt resultatet i Sentios webbpanel är föga trovärdigt för flera partier).
Men. Dessa toppnoteringar har en psykologisk effekt. Gemene väljare fördjupar sig inte i signifikans och felmarginaler. Opinionsmätningar tenderar att sätta sig som en sanning i huvudet på folk, och om allt fler tror att var femte svensk väljare är beredd att rösta på SD minskar stigmat att ge partiet sitt stöd när nästa opinionsinstitut ringer. Vilket i sin tur kan öppna för riktiga röster i nästa val.
Det svenska politiska landskapet har ritats om, och fort har det gått. När Fredrik Reinfeldt tog över regeringsmakten från en tröttkörd Göran Persson 2006 var SD långt från en riksdagsplats med 2,9 procent. Mindre än vad Fi fick i senaste valet.
Bara fyra år senare var SD inne med bred marginal. Både det mediala och politiska etablissemanget var chockat. Det fälldes tårar. Kampen mot rasismen skulle hårdna, fick vi veta. SD:s tillväxt har dock fortsatt, egentligen helt utan bakslag.
Det kan de framför allt tacka övriga partier för. Under Reinfeldts andra statsministertid gick den borgerliga reformviljan i stå. SD:s vågmästarroll fick Reinfeldt att ta fan i båten – Miljöpartiet. Alliansen slöt en förödande migrationsöverenskommelse med MP 2011, just i det skede då inbördeskriget i Syrien drog igång. Effekterna på statens utgifter, kommunernas ekonomi och på SD:s opinionsframgångar vet vi nu fyra år senare.
Alliansen flyttade politiken vänsterut. Det som tidigare var vanlig borgerlig politik blev nu kallhamrad rasism. Frihet och ansvar ersattes med en omhändertagandepolitik. Och kollektivismen gjorde comeback i form av identitetspolitik och feminism. När hela Alliansen gick åt vänster, knuffades alla kritiker av denna utveckling automatiskt in i SD:s famn. Många valde att protestera mot utvecklingen på det enda sätt de kunde – med valsedeln.
Efter valet 2014 kan man tycka att de borgerliga borde ha lärt sig något. Men det verkar inte så. Jag vet inte vilken bubbla de lever i, men såväl de rödgröna som allianspartierna är ytterst kompetenta valarbetare för just det parti de säger sig avsky. Det är förbluffande att se.
I dag har Danmark gått till folketingsval. Högt upp bland väljarnas prioriterade frågor är invandringspolitiken. Detta trots att Danmark tar emot betydligt färre asylsökande än Sverige. Det är ingen vild gissning att invandringsfrågan i Sverige kommer att växa ytterligare i betydelse innan nästa val.
Jag tillhörde dem som underskattade SD inför valet 2010. Jag gjorde det inte 2014, och inser nu att taket för partiets framgång har flyttats markant uppåt. Inte för att SD gjort så mycket rätt utan för att övriga partier gjort så mycket fel.
Om utvecklingen fortsätter i tangentens riktning är det inte alls omöjligt för Jimmie Åkessons parti att 2022 utmana S och M om titeln Sveriges största parti.
Det är onekligen ett helt nytt politiskt landskap vi ser. Frågan är om de gamla partierna har förstått det än.
Läs även:
Fnordspotting
En välkommen opinionstrend, när vi sverigevänner skall till att fira midsommar, den svenskaste av helger. Hoppas 7Partister våndas gruvligen, och sätter sill och snaps i vrångstrupen imorgon.
Det är väl sentio som brukar träffa mest rätt när det gäller SD när det är val
Det man dock ska komma ihåg är att Sentio var den opinionsinstitut som var bäst att ge prognosen för SD både i valet 2010 och 2014.
Självklart Hans är detta något att beklaga.Eller hur?Lite PK för säkerhets skull så där bara.
Men.Är det egentligen så konstigt att SD rusar som en raket på den svenska ankdammshimlen?
Faktum är att de professionella politikerna har visat sitt rätta jag.Precis som journalisterna.
När verkligheten sviker dessa och väljarna med egna ögon kan se det så kommer man enligt naturlagarna leta alternativ.Det enda alternativet som existerar kommer då att dra till sig väljare som ser sanningen för vad den är oavsett vad sovjet-media försöker slå i dem.
Och vi kan enkelt konstatera att både S-sidan och M-sidan lider av ett trovärdighetsproblem i dag.
Och då vaknade vi på den rätta och den snälla sidan…
Faktum är att att båda blocken jobbar friskt på att ge bort regeringsmakten 2018.
Tror nog inte det dröjer ända till 2022 innan de utmanar (s)+(m). Enligt Sentio som bäst
prickat in (sd) är det bara 2 %-enheter upp. Lars Westerholm har nämnt års-skiftet, t.ex.
Andra pratar om sommaren eller hösten.
Jag är en av de där som de och inte heller jag skulle rösta på SD. Kvinna, pensionär, väldigt mycket högutbildad, politiskt insatt och allmänbildad, färgblind när det gäller hudfärg, boende centralt i (svensk allt är relativt) storstad, förälder, välanpassad osv. Det vill säga att jag saknar det mesta av allt det som man brukar tilldela sverigedemokrater. Men jag vill inte ha den politiska utveckling som nu sker och jag vill ha alternativ till den politiska ledning vi har i landet. Med DÖ finns ingen annan opposition än SD. Så sorry men jag har bestämt mig och följer inte ens längre debatten.
SD kan mycket väl ha 30% i valet 2018. I höst är de största parti.
Om jag var AKB, Annie, Björklund eller A. T. Busch, skulle jag illa kvickt fundera på att lägga ett mycket invandringskritiskt program mot probleminvandring, fundera på att samarbeta med SD och riva upp DÖ. Detta för att undvika en total kollaps 2018 där de har att välja mellan att samarbeta med S eller ge regeringsmakten till SD.
Sossarna kör på mot avgrunden. Löfvet som kapten kan ingenting gå rätt.
/ Magne
Å andra sidan gick Venstre i Danmark ut hårt med DF:s retorik och lovade ytterligare åtstramning av invandringen och färre rättigheter för asyltagare. Resultatet blev ändå ett stort tapp till DF. Både stenhårt invandringsmotstånd och "öppna era hjärtan"-retorik har alltså fått exakt samma effekt: väljarflykt till nationalistiska partier.
Jag tror personligen att hela den här diskussionen om att de andra partierna gynnar SD är starkt överdriven. Nationalistiska anti-invandringspartier ligger helt enkelt i tiden. De växer sig starka i nästan alla länder i Europa. SD hade suttit där oavsett vad vi gjort. Finland tar knappt emot nån alls, och lik fullt i fan så växte sig Sannfinländarna stora ändå. Det har nog mer att göra med finanskrisen och att västvärlden är på dekis. Då brukar sådana stämningar bildas.
"Inte för att SD gjort så mycket rätt utan för att övriga partier gjort så mycket fel."
Jag vet inte vad som krävs för att jag ska återgå att rösta på ett Alliansparti, eller något vänster (S som yngre). Rätt ordentlig ommöblering i partitoppar och offentlig avbön för rent kriminell naivitet, verklighetsfrånvändhet, välj valfritt bland adjektiven, när det gäller invandringen, försvaret och skolan. Sedan raka rör, inga undanflykter och så tar man tag i problemen.
Christoffer:
Du har absolut en poäng, Sannfinländarnas tillväxt är ju intressant. Men det är inte bara invandringsfrågan som spelar roll utan även kritik mot EU och, tror jag, ett allmänt missnöje med de "gamla partierna". SD hade kanske kommit in i riksdagen ändå, men deras tillväxt hade gått att bromsa. Jag är övertygad om att de borgerliga partierna skulle kunna suga upp en stor del av SD-väljarna genom att föra en annan asyl- och migrationspolitik. Genom att ta så kraftigt avstånd från SD, och därmed dess väljare, stöter man aktivt bort de väljare som valt att rösta på dem. Hur sugna kommer de vara att komma tillbaka till Alliansen?
Christoffer:
Du har absolut en poäng, Sannfinländarnas tillväxt är ju intressant. Men det är inte bara invandringsfrågan som spelar roll utan även kritik mot EU och, tror jag, ett allmänt missnöje med de "gamla partierna". SD hade kanske kommit in i riksdagen ändå, men deras tillväxt hade gått att bromsa. Jag är övertygad om att de borgerliga partierna skulle kunna suga upp en stor del av SD-väljarna genom att föra en annan asyl- och migrationspolitik. Genom att ta så kraftigt avstånd från SD, och därmed dess väljare, stöter man aktivt bort de väljare som valt att rösta på dem. Hur sugna kommer de vara att komma tillbaka till Alliansen?
SD är också ett av bara två inte uttalat … skall vi säga "genusmedvetna" partier. (Undrar just hur det går för KD?)
Alliansen har dessutom visat att en röst på dem är en röst på Mp. Då spelar den egna politiken ingen roll längre. Man får AKBs "charm och ledarskap" plus Romsons "kompetens."
Kombinationen blir att den som tagit steget och gått ut som "ond" sannolikt blir kvar där en tid.
Alltså, det nya landskapet förändras så fort att det inte finns en chans att det dröjer till 2022 innan SD konkurrerar om att vara största parti, det skulle ihåg snarare sätta till senast 2016, inte minst eftersom man mer eller mindre är där i de två opinionsundersökningarna som låg kring 20 procent igår. Redan 2018 har det här tåget gått för länge sedan att hindra SD från att vara med i den striden. Jag tror egentligen inte det går att backa den utvecklingen nu när man väntat så länge, skulle man ha gjort upp med SD om budgeten och skurit ner invandringen med SD:s kompromissförslag på 50 procent, jo då kanske man kunde stabiliserat SD under 15 procent, men nu är det försent.
Att fortsätta låtsas att det regnar håller ju inte, och S och M har fortfarande framför sig att göra avbön och tvingas öppna upp debatten. Även om klimatet blir allt öppnare för varje månad som går, är större delen av folket omedvetna om precis hur stort haveriet har varit. Vad tror du det innebär i opinionsundersökningarna när den bomber brister och vi sak börja granska det medvetna nedtystade under haveriet som både S och M är synnerligen skyldiga till?
Christoffer:
Man kan alltid dribbla med finanskriser, främlingsfientlighet, rädsla för det okända och spännande i mångkulturen där Rosengård, Tensta, Norra Botkyrka, Rågsved, Fisksätra, Biskopsgården etc. egentligen är spännande platser där "skjutningar ibland är on, ibland off". Men faktum är att detta är platser där människor från världens mest problemtyngda hörn samlats, för att där skapa sig en framtid. Splittrade samhällen där mångetniska samhällen ska vara ett slags föredömne, men som inte sällan slutar i just ett utanförskapsområde med hög kriminalitet.
Att Dansk folkeparti ökade till c:a 22% har att göra med danskarnas utanförskapsområde, likt Sverige kämpar de med att få bukt med ghettoisering. De tar fortfarande årligen emot c:a 6-10 tusen flyktingar och anhöriginvandrare från tredje världen. Danskt folkeparti vill stoppa detta, så de växer ännu.
Sannfinländarna tror jag växer pga. Finland aldrig vill bli som övriga Norden, dvs. ett splittrad samhälle där vita flyr till homogena områden, eftersom ghettona består av detta mångetniska samhälle där "skjutningar är on and off". Inte ens politiker och journalister, i vårt älskade Sverige, tror på att placera människor från jordens alla hörn i ett och samma område. Eftersom de bor i homogent vita områden i typ Bromma, Solna, Danderyd, Nacka eller innerstaden i Stockholm, samma mönster finns att finna i övriga städer och orter i Sverige.
/ Magne
Att vänstern (sossarna främst) först tappade dom mest obildade väljarna till högern på 80 talet och att dom sen gick vidare till partiet med dom mest obildade partiföreträdarna är ingen nyhet. Inte heller att högerextremister alltid delat klientel med vänstern.
Frågan är dock öppen: Ska svensk politik definieras av dom mest obildade, åt dom mest bildade?
Inser att potentialen för vem som helst att bli ledare eller politruk åt skocken är lika obegränsad idag som den var när vänstern höll låda men jag utgår från att högerextremisterna kommer att gå samma väg som den vänster dom ärvt fokus från genom att gapa högst och gnälla mest.
Om 10 år är dom borta.
Hans: bra poäng om EU. I Finland tycks även svenska språkets ställning vara en fråga för många. Det finns alltid missnöje att suga upp, tycks det. Det är trist att få försöker göra en ansats till mer legitim EU-kritik. Här i Sverige försökte Junilistan, men det gick bara bra ett tag. I Italien finns i alla fall Beppe Grillos parti.
Förmodligen har du rätt i att Alliansen, främst Moderaterna, har påskyndat SD:s tillväxt genom sitt agerande sen valet 2010. Samtidigt ger det danska exemplet vid handen att inte heller den motsatta retoriken verkar hindra nationalistiska partiers tillväxt på längre sikt.
Magne: men är det inte intressant att Lökke, som gick ut i valrörelsen och lät hårdare än en sverigedemokrat, ändå tappade så mycket väljare till DF? Eller är det hans privata tillkortakommanden som spökar?
Christoffer:
Dansk Folkeparti fick 27,1% i Sentios opinionsundersökning, den som brukar pricka rätt på SD. 10 mars 2014 fick DF 21,8 % i en opinionsundersökning, skriver Sydskånskan: http://www.sydsvenskan.se/varlden/darfor-slar-dansk-folkeparti-rekord-i-opinionen/. 21,1% fick nu DF i valet. Dansk Folkeparti har snarare backat några procentenheter det senaste året, och det kanske pga. den hårdare retoriken från Venstre och Socialdemokraterne. En viktig anledning är också, att länder i Europa inte vill förvandla sina länder till Frankrike, Storbritannien och Sverige, där massinvandringen gjort att människor från jordens alla hörn inte haft möjlighet att anpassa sig till värdbefolkningen. Lökkes tillkortakommanden kan såklart vara en faktor, när de nu tappade mark, men DF kanske skulle ha ett valresultat på 30% om inte Venstre och Socialdemokraterne skärpt migrationspolitiken och ställt krav på invandrare från dysfunktionella stater. SD går mot 30% i valet 2018 om nu inte vår höger- och vänsterfalang gör ett liknande program så som Venstre och Socialdemokraterna.
/ Magne
Sverige behöver en regeringssprängning så snart som möjligt. Miljöpartiet ut ur regeringen!
Miljöpartiets kongress verkar ha genomslag.