Det var dagarna efter jul. Jag satt framför TV:n, lagom avslappnad efter flera dagars ledighet och god mat på bordet, och kunde knappt tro mina ögon. Vad fan var detta? Allianspartierna hade ingått en överenskommelse som innebar att den gav grönt ljus åt Stefan Löfven att sitta kvar.
Decemberöverenskommelsen är resultatet av en tondöv borgerlighet och en socialdemokrati som likt i fornstora dagar anser sig ha rätt till makten. Ingen, förutom möjligen Socialdemokraterna, gillar DÖ. Och om S förlorar nästa val och den parlamentariska situationen blir snarlik fast med övervikt åt borgerligheten, ska vi inte alls vara säkra på att DÖ kommer hedras av en socialdemokrati som aldrig varit bra förlorare.
Enligt en ny Ipsos-mätning har endast hälften av väljarna en klar bild av vad DÖ innebär. Med tanke på hur mycket som har skrivits om den kan resultatet kanske förvåna. Men jag ser det som ett bevis för hur dåliga regeringen och allianspartierna har varit på att förklara logiken bakom uppgörelsen. I synnerhet bland borgerliga väljare torde den vara synnerligen svårbegriplig.
Moderatledaren Anna Kinberg Batra säger att Alliansen ska vara ”en vass opposition”. Hon har i flera framträdanden, senast i partiledardebatten i TV4, upprepat att det inte är Alliansens uppgift att hjälpa Löfven att sitta kvar. Ändå är det just detta DÖ innebär. Alliansen hade kunnat fälla regeringen och ta över regeringsmakten eller gå till nyval. Den valde att ingå en kartell som dels ger en minoritetsregering ökad makt, dels bakbinder de egna riksdagsledamöterna för två mandatperioder framöver. Allt för att bevara den nuvarande migrationspolitiken. Det går inte att förstå en sådan prioritering.
Orsaken till allt detta är förstås Sverigedemokraternas intåg i riksdagen. I stället för att fundera över varför 5,7 procent hade röstat på SD i valet 2010 och bemöta det missnöje som fanns runt om i landet, tyckte den dåvarande alliansregeringen att det viktigaste var att markera mot SD som parti. Därför ingicks en migrationsöverenskommelse med SD:s huvudmotståndare Miljöpartiet. Detta applåderades av både socialister och liberaler. Hah! Där fick SD så de teg!
Eller inte. I valet 2014 fördubblades SD i storlek igen, och i dag landar partiet på mellan 14 och 19 procent i mätningarna. Även om det är långt kvar till nästa val, allt kan hända och bollen är rund, pekar samtliga opinionsinstitut på att SD fortsätter att växa.
Jag har tidigare hävdat att det inte finns något förutbestämt i en evig tillväxt för SD. Men just nu talar själva samhällsutvecklingen med segregation, bostadsbrist, kris i skolan och ett flyktingmottagande som får kommuner att gå på knäna otvetydigt för fortsatt väljarflykt till SD. I synnerhet som regeringen och allianspartierna förefaller så tagna på sängen av konsekvenserna av sin egen politik.
SD:s växande väljarstöd är ett dilemma för borgerligheten, ty ju fler som säger sig kunna rösta på SD desto mer rumsrent blir det. Vilket lockar ännu fler. Tids nog kommer även avhoppen på tjänstemannanivå och därefter bland riksdagsledamöter att komma. Och har man väl tagit steget över, är man inte särskilt välkommen tillbaka.
Vad är då Alliansens plan? Om utvecklingen fortsätter i tangentens riktning kommer Löfven knappast att sitta kvar som statsminister efter nästa val. Men Alliansen skulle bli ungefär lika vingklippt och bakbunden som regeringen Löfven vid ett maktövertagande. Dess enda förhoppning om att kunna sitta kvar blir i ett sådant läge DÖ. Som har klart bristande stöd hos de egna och knappast lär hållas med entusiasm av sossar i opposition.
Om det är så den borgerliga framtidsplanen ser ut är det inte svårt att förstå den som säger sig ha lagt sin röst på Alliansen för sista gången.
Ska nu flykting- och anhöriginvandringen efter valet 2018 ha ett mottagande på 100.000 årligen, måste drastiska ändringar ske. Borgerligheten måste ju släppa välfärdsstaten. S, V och SD kommer aldrig gå med på detta. MP bryr sig inte nämnvärt, bara miljön kan räddas och varenda person på medelhavet får en plats i Sverige, kan de mycket väl tänka sig att leva på 50 kronor om dagen, alltså en månadsinkomst på 1500 kronor.
Ulf Jakobsson skriver idag på Affärsvärlden (http://www.affarsvarlden.se/tidningen/article3912321.ece):
"Däremot kommer globaliseringen, i kombination med våra mycket höga mål beträffande flyktinginvandring, att kräva att folkhemmets arkitektur görs om. Kanske det var denna insikt som fick Fredrik Reinfeldt att hålla talet där han bad svenska folket att ”öppna era hjärtan för de utsatta”, 86 år efter Per Albins folkhemsanförande. Några anvisningar eller idéer om hur den nya arkitekturen ska se ut gav han dock inte. Det är hög tid att börja diskutera den frågan."
/ Magne
Du har helt rätt i, att Alliansen eller socialdemokratin/vämsterpartiet/miljöpartiet inte har någon plan för RESULTATET av den egna (invandrings)politiken dvs de saknar någon plan för samhällsutvecklingen i landet. Alliansens och socialdemokratins/vämsterpartiets/miljöpartiets "plan" handlar enbart om, hur de själva gemensamt ska behålla makten.
PLan: "bild som schematiskt visar hur ngt är (l. tänkes bli) uppbyggt l. konstruerat l. anordnat l. sammansatt o. d."
Alliansen eller socialdemokratin/vämsterpartiet/miljöpartiet har, som sagt, inte någon plan för samhällsutvecklingen i Sverige. De är helt eniga om, att Sverige ska ha en invandringspolitik som aldrig hågonsin har förts någon gång på jordklotet… och sedan får det bli som det blir.
När det gäller den svenska invandringspolitiken så är det, kort sagt, laissez faire (betr. samhällsutvecklingen) som gäller för M + Fp + C + KD + S + Mp + V. De bryr sig inte… betr. "segregation, bostadsbrist, kris i skolan och ett flyktingmottagande som får kommuner att gå på knäna…"
Det DÖ-nickarna aldrig verkar förstå är att folk röstar inte FÖR SD utan EMOT de andra partierna och detta leder till att det är de övriga partierna som äger frågan huruvida SD skall fortsätta växa eller inte.
Det är de antirasistiska, anständiga och demokratiska partierna som med sina godhetsambitioner mer eller mindre trycker ut väljare till SD.
Så länge det viktigaste av allt för politiker är att påvisa sin egen personliga, upphöjda godhet genom att ta avstånd från de nyfascistiska otäckingarna som förleder folket så behöver Åkesson inte lyfta ett finger för att vinna nya röster. De poserande goda sköter allt åt honom.
Detta elände började med den extremt känslostyrde Borderlinefeldt som blev så personligt förorättad när SD kom in i riksdagen att han helt tappade kompassen. Att han gavs utrymme för sina stollerier av partiorganisationen berodde nog på att han för första gången hade vunnit regeringsmakten och då blir man väldigt tolerant mot Den Store Ledaren.
Men börjar förtrollningen släppa så smått? Finn Bengtsson tar en enorm personlig risk när han går emot DÖ, det är viktigt att han får stöd, annars fortsätter AKB rätt in i kaklet i hög fart med huvudet först. Hon är helt marinerad av Borderlinefeldts inflytande (någon kallade henne en lobotomerad Barbie-docka och det är oklart vem som skall ta mest illa av sig) och under hennes styre kommer M att gå under.
Allt för att visa hur duktig man är på att "ta avstånd från rasisterna".
Gud hjälpe oss, varför utgör riksdagen en sådan magnet för hel- och halvidioter?
Just så, bra sammanfattning. Jag har lagt min röst på Alliansen för sista gången, tänker inte bli blåst igen. (M och FP jag antar att ni inte saknar en sådan mig som röstat på er sedan drygt 30 år)
Väldigt få har ju plockat upp det som du nämner här. Att de som en gång lämnat Alliansen för SD inte är välkomna tillbaka. Vad skapar det för klimat, att någon gör en proteströst och sedan säger hens gamla parti att man inte tänker ändra sin politik och inte heller vill man ha tillbaka den som röstat SD?
Stigmatiseringen är total och även om de nu skulle ändra sin politik -gudbevars eftersom de tror stenhårt på den – och närma sig SD i vissa frågor så vet dem forne avhopparen att hen inte är välkommen tillbaka….
Grattis…
Den som en gång trätt över den bruna gränsen, över till de genuint onda, är nog extremt svår att locka tillbaka.
Alliansen gjorde ett patetiskt försök, det skulle det minsann ställas krav på anhöriginvandringen. Vi vet hur det gick, endast 0,7% träffades av de nya stenhårda kraven, 99,3% kunde logga in på svenska välfärdssystemet precis som tidigare.
De som nu röstar på "rasisterna" kommer inte att låta sig luras, ord kommer inte att räcka, det behövs verkstad. Riktig verkstad, och det är inget alliansparti berett till.
Borderlinefeldts ande svävar fortfarande över Alliansen. Kanske det vore bra om sociopaten snart erbjöds någon plats i en av de vanliga internationella organisationerna som regelmässigt betalar obscent höga skattefria löner till föredettingar som ingen vill ha. De är duktiga på att ta hand om varandra, de där politikerna.
Kanske allianspartisterna skulle våga något om han lämnade landet. Idag är de rädda.
Här iaf en (v)-figur som vågar vara tydlig (till skillnad mot övriga 7p-partister):
"Den högprofilerade vänsterpartisten Torbjörn Tännsjö – professor i praktisk filosofi vid Stockholms universitet och veteran inom Vänsterpartiet -kräver att Sverige helt ska öppna sina gränser för invandring från tredje världen. För att nå det målet vill han avveckla välfärden för svenskarna.
– Det kommer bli en drastisk sänkning av levnadsvillkor och sociala villkor i vårt eget land, konstaterar Tännsjö."
"Priset för öppna gränser för invandring från tredje världen är att välfärden för svenskar avskaffas – men det är värt det eftersom det skulle "maximera välbefinnandet i världen", hävdar V-profilen.
– Vi kan inte samtidigt behålla vår välfärdsstat för oss. Det kommer bli en drastisk sänkning av levnadsvillkor och sociala villkor i vårt eget land. Jag är benägen att tro att det är det vi bör göra faktiskt."
http://www.friatider.se/v-nsterpartist-vill-avveckla-v-lf-rden-f-r-invandringens-skull
Torbjörn Tännsjös klarspråk förtjänar att spridas, så att folk får tillfälle att fundera över vilket slags Sverige de vill ha…
Själv är jag en rätt sansad pensionär, som med åren har rört mig från vänster mot höger, utan att egentligen ha brytt mig om politik. Efter valet i höstas häpnade jag över sjuklöverns infantilism och DÖ gjorde mig så förbannad att jag för första gången började läsa på nätet för att se hur det faktiskt stod till i Sverige.
Resultatet: I riksdagsval kommer jag aldrig mer att rösta på något av sju-k-partierna och inte mina närmaste heller, som jag har informerat om allt. Jag hoppas att ett eller flera nya partier kommer att utvecklas till ett realistiskt alternativ vid sidan av SD. Möjligen kan jag själv engagera mig i ett.
Jag läser mycket på olika dissidentbloggar och även på Avpixlat och andra sverigedemokraterna närstående sajter. Jag silar bort ilskan, sorgen och de hårdaste uttrycken och hittar där de allra finaste, mest erfarna och realistiska och de minst rasistiska in- och utrikesfödda svenskarna! I likhet med mig hatar de den svenska självgodheten, de är ödmjuka inför andra länders klokare politiker och de kommer precis som jag att försöka sparka ut de sju sjuka partierna ur riksdagen!