Gårdagens stora snackis i (valda delar av) sociala medier var Sverigedemokraternas rekordsiffror hos Sentio: 23,3 procent. Detta skulle göra SD till Sveriges andra största parti, bara 0,8 procent bakom Socialdemokraterna. Moderaterna backade till 20,8 procent.

Sentio tillhör inte de mest respekterade opinionsinstituten, vilket beror på sättet som deras mätningar görs. Det ska ändå sägas att det var Sentio som hamnade närmast SD:s verkliga valresultat i sina mätningar före de två senaste valen, så siffrorna vi får nu ska inte avfärdas helt. Noteras kan också att varken public service, DN eller kvällspressen ansåg det värt att göra ens en notis av gårdagens opinionsmätning. Men folk läser även alternativa medier.

Varför fortsätter SD att växa så snabbt? Det finns många samverkande faktorer här. Den rekordstora migrationen är förstås en. Migrationsverket skriver ned prognosen för antalet asylsökande under 2015 till ”bara” 74 000. Det är fortfarande en väldigt hög siffra, i synnerhet som mottagningssystemet redan har kollapsat. Därtill kommer anhöriginvandringen.

En grupp som inte minskar utan tvärtom ökar rekordmycket är ensamkommande flyktingbarn. 12 000 väntas komma under detta år till en ungefärlig kostnad av 12 miljarder kr. Det är ohyggligt mycket pengar, och summan beror på väldigt dyra boendeplaceringar. Och kostnaden väntas stiga ännu mer under de kommande åren.

En annan faktor är en utveckling i ett slags positiv spiral. SD har normaliserats under sina år i riksdagen, vilket fjolårets valresultat var en tydlig indikation på. Många har underskattat hur snabbt detta skulle gå, och här har SD egentligen endast övriga partier att tacka. Svartmålningen av partiet har inte alls fungerat.

Ty medan partiet självt har svårt att nå ut i andra frågor än migrations- och integrationspolitiken, lyckas nyvänsterns övertramp och borgerlighetens beröringsskräck föda både ett intresse och en sympati för detta avskydda parti. Ta den besynnerliga hållningen i tiggerifrågan som ett exempel. När SD hävdade att det finns organiserat tiggeri, och drev frågan i valrörelsen, var det rasism. När Moderaterna nu vill förbjuda ”organisering av tiggeri” tycker Socialdemokraterna att förslaget är ”intressant”. Dylik inkonsekvens ser väljarna.

Slutligen Decemberöverenskommelsen. Denna korkade skapelse har sannolikt skadat förtroendet för Allianspartierna mycket mer än vad felslut i enskilda sakfrågor någonsin kunnat göra. Oppositionen debatterar, lägger en egen budget – och avstår sedan från att rösta på den. För borgerliga väljare framstår detta som fullständigt obegripligt. Alliansen skulle kunna ta över makten och göra slut på Löfvens sammanbrottsregering – om den bara ville.

Övriga partier börjar få slut på alternativ i sin kamp mot SD. Borgerligheten måste börja ta sin prekära situation på allvar. Vägen ut ur detta heter verklighetsförankrad politikutveckling. Inte desperata blocköverskridande överenskommelser. 

Läs även:
Ledarsidorna
HAX