Den senaste veckan har det rapporterats om problem med de så kallade instegsjobb som Alliansen införde 2007. Instegsjobb är en sorts bidragsanställning för personer födda utanför EU. Staten betalar 80 procent av lönen. Åtgärden är kopplad till SFI och kan ges till den som har fått ett uppehållstillstånd under de senaste tre åren.

Instegsjobb är således en anställningsform enbart riktad till utomeuropeiska invandrare. Ett led i Alliansens stolta integrationssatsning som nu, när resultaten börjar bli uppenbara, ligger i spillror. Ett bekymmer med instegsjobben är tydligen att kommunerna knappt använder dem. Mer än hälften av landets kommuner har inte fattat ett enda beslut om att bevilja instegsjobb till en nyanländ. Totalt har tretusen personer fått åtgärden, vilket motsvarar ungefär två och en halv veckas asylinvandring.

I går rapporterade Sveriges Radio att det dessutom förekommer systematiskt missbruk av instegsjobben i servicesektorn. Arbetsgivare sätter gärna i system att anställa instegsjobbare eftersom de endast behöver betala en femtedel av lönen. När tiden har löpt ut, anställs en ny. Och så fortsätter det. Det betyder att instegsjobbaren aldrig går vidare till en riktig anställning. Jag har själv sett denna karusell i aktion, och Arbetsförmedlingen har inte direkt varit intresserad av att följa upp.

Detta är ingen överraskning. Seriösa arbetsgivare har länge flaggat för den här sortens beteende när det gäller andra subventionerade anställningar, dit bland annat så kallade nystartsjobb hör. De företagare som systematiskt nyttjar bidragsanställda får en stor konkurrensfördel då lönekostnaderna blir så mycket lägre.

Instegsjobben är således bara ännu ett i raden av integrationsmisslyckanden signerade Alliansen och dåvarande integrationsministern Erik Ullenhag. Ändå tror jag inte att vi ännu ser den kompletta bilden av de borgerliga årens integrationshaveri.

Personligen är jag svårt allergisk mot statlig diskriminering på arbetsmarknaden. Lika rättigheter bör gälla för alla. Det betyder: inga subventioner utifrån var du är född. Fullt friska människor ska tävla på lika villkor. Det är en sak att ha specialanställningar för människor med svåra funktionshinder så att de kan få arbeta några timmar i veckan och faktiskt bidra med det de kan. En helt annan att inrätta subventioner för människor enbart mot bakgrund av deras födelseland.

Dessutom: eftersom det är både Alliansens och den nuvarande regeringens uppfattning att många som kommer till Sverige är högutbildade och eftertraktade, borde de inte behövas några subventionerade anställningar.