Kina har fått ett OS igen. Denna gång gäller det vinter-OS 2022 och precis som 2008 är det Beijing som kommer stå som värd. Det är första gången en stad kommer att ha arrangerat både sommar- och vinter-OS.

Kritiken som nu kommer från bland andra Amnesty är väntad. Den påminner mycket om den vi såg när Beijing skulle arrangera sommar-OS. Bristande mänskliga rättigheter. Yttrandefrihet satt på undantag. Arresteringar och folkomflyttningar.

Då hade farhågorna dock även om hur själva spelen skulle bli. Det drogs jämförelser med Hitlertysklands Berlin-OS 1936. Det antogs att Kommunistpartiet skulle utnyttja tillfället att sprida propaganda inför hela världen. Riktigt så blev det nu inte. Spelen blev de kanske bäst arrangerade i de olympiska spelens historia. Månne kan detta också kallas för ett slags propaganda.

Frågan är vad som hade varit alternativet för IOK när städer som Oslo, Kraków och Lviv drog tillbaka sina kandidaturer och endast Almaty och Beijing återstod. Det är, som SOK:s Stefan Lindeberg uttryckte saken, ”lätt att stå utanför och kritisera när man inte själv kan ansöka”. Stockholm fick som bekant inget politiskt stöd för en vinter-OS-ansökan (och ingen tror väl att Sverige på allvar hade kunnat utmana Beijing i alla fall).

Ett problem med OS är att det har vuxit så snabbt och blivit så dyrt att demokratiska stater har svårt att hävda sig mot länder som Ryssland och Kina, där regimerna kan spendera precis hur mycket de vill och till vilka medel som helst se till att sportarenor byggs och infrastruktur kommer på plats.

Det är mot denna utveckling kritiken borde riktas, inte mot att ett kandidatland som förmodligen har de bästa förutsättningarna av alla får arrangera spelen. OS borde bli mindre och mer ekonomiskt försvarbart för arrangören.

Nå, saken är avgjord för den här gången. Om knappt sju år kommer jag som TV-tittare se fram emot välarrangerade spel, spännande tävlingar och både svenska och kinesiska idrottsframgångar på snö och is.