Svensk politik bedrivs i dag utifrån välmenande men ack så naiva utgångspunkter. Som att alla vill arbeta. Att alla vill göra rätt för sig.
Hårda fakta på allt från fusket i sjukförsäkringen till asylsökande som far med osanning och personer som ordnar skengiftermål och fejkar anställningskontrakt med det enda syftet att få stanna i Sverige hjälper inte. Vi måste tro människor om gott, sägs det. Allt annat är cynism, fascism och kanske rent av rasism.
Ann-Charlotte Marteus har uppmärksammat detta svenska perspektiv i politiken. Svenska politiker har nämligen tagit för vana att när de backar från en tidigare ståndpunkt lägga till ”vi var naiva”. Som för att landa mjukt. Ingen kan ju bli arg på den som varit naiv. Denne har bara trott gott om andra människor, och vem kan klandra personen för det?
Jag är hellre lite cynisk än hjälplöst naiv i mina politiska utgångspunkter. Politiken måste förhålla sig nyktert till verkligheten. Naiva politiker har vi ingen nytta av. Politiker som underskattar hot mot landets säkerhet, som spelar ned riskerna med importen av jihadister, som bara tror underrättelsemyndigheter om gott och som hellre vill se en mjuk poliskår som fokuserar på genusfrågor än en som aktivt bekämpar den grova brottsligheten – sådana politiker tjänar inte folket. De undergräver på sikt förtroendet för hela demokratin.
Att måla rosa moln på en askgrå himmel kommer inte förändra vädret till det bättre. Ändå görs det ständigt, på område efter område. Förhoppningar och drömmar går före den krassa verkligheten helt enkelt eftersom den sistnämnda är tråkigare.
Ett exempel är när regeringen säger att kostnadsökningen för utgiftsposten migration och integration var ”oväntad” – trots att Migrationsverkets prognoser uppdaterades flera gånger under valåret 2014 och vi i flera år nu har sett en stadig ökning av asylsökande till Sverige. De undvek prognoserna därför att de var obehagliga. Eller så trodde de helt enkelt mer på sina egna floskler än saklig information.
Ett annat exempel är Ryssland. Hela riksdagen är tagen på sängen av Putins agerande i Ukraina – trots att samma land under samma president gick i krig med Georgien av snarlika skäl 2008. Alliansen och oppositionen ville inte prioritera försvaret då eftersom det var roligare att lova välfärdssatsningar och skattesubventioner till vissa branscher.
Ett tredje exempel är synen på jihadismen och IS krig mot civilisationen – för det måste man faktiskt vara ärlig att kalla det som nu pågår i Irak och Syrien. Här uppvisas en synnerligen upprörande naivitet som bottnar i en kulturrelativism. Att ta avstånd från IS barbari riskerar i nyvänsterns ögon att tolkas som ett avståndstagande från eller kritik mot islam (trots att IS slaktande inte sägs ha något som helst med islam att göra). Ur denna skruvade verklighetsbild föds galna idéer som de om jobb och bostad till återvändande IS-krigare – ett fullt seriöst förslag från Stockholm stads rödgrönrosa majoritet (strategidokumentet är numera borttaget från stadens hemsida).
Naivitet är en dygd i svensk politik. Den räddar ansiktet på den som gjort bort sig och får den mest inkompetente att framstå i lite bättre dager. ”Personen ville i alla fall väl.” Detta är en farlig hållning. Den leder, helt uppenbart, till usla politiska beslut, och öppnar upp för ett samhälle som inte tar medborgarna på allvar.
Jag misstänker att det är därför Miljöpartiet kommer undan med sin humbugpolitik gång efter annan. De vill ju någonstans ”väl” i väljarnas ögon. Inte helvete heller.
Naiva humbugpartier som MP ska hållas borta från makt och inflytande. Det borde vara en dygd om något.
Bra rutet om mp, salladskommunisterna, fantasipartiet. Men, glöm inte bort vem som gav dom en regeringsplattform. Det sorgliga partiet förtjänar minst lika stark kritik.
…men istället för att MP hålls borta från makten så är det MP:s invandringspolitik som konsekvent och med kraft genomförs av 7 riksdagspartier.
Gud hjälpe oss.
Å andra sidan röstar väljarna på politiker som är naiva eller på ren svenska dumma i skallen.
Eftersom media, dummast i skallen, sagt att det är bäst så.
Egenansvaret går inte att komma ifrån!
Ett stort problem med svensk partipolitik är att systemet premierar lydnad och lojalitet istället för människor med förmåga till tanke.
AKB är ett praktexempel på en person som flutit upp i systemet där kompetensen milt uttryckt förefaller begränsad. Hon upprepar maniskt förre sociopaten Reinfeldts floskler men saknar hans despotiska kapacitet att skrämma medlemmarna till lydnad.
Naiviteten är en efterkonstruktion.
I verkligheten handlar det om att ingen politiker vill avvika från majoriteten i frågan. Det är precis som med drogpolitiken.
I Expressen är Fridolin oroad och säger att MP måste bli duktigare på att föra fram sin egen politik och inte prata så mycket om andra.
AKB och vapandragaren Tobe har delgivit oss liknande insikter.
Margot Wallström är också oroad och ska prata mer feminism.Ännu mer feminism.
Och utrikespolitik.
SD har nästan 19 % i demoskop.
MP har precis ovanför 7.Man ska inte längre vara det tredje största partiet utan nöjer sig med att stötta S inuti DÖ.
AKB:s moderater är tydliga med att de backat och har nu tydliga 23 %.Kanske har man varit lite för naiva och glömt prata om jobben tänker man.
Margots och Stefans S ligger på Juholt-siffror dvs 25,5 %.Men vänta ni bara så får ni se säger Jämtin.
Det gör så ont när snillen spekulerar säger jag!
Inom vissa grenar av kristendomen i USA är det viktigt att då och då bekänna sig som syndare och havande mänskliga fel och brister. Endast Guds nåd hjälper, och den offentliga bikten är ett sätt att visa att man är del av den rätta kristna gemenskapen.
Därefter behöver man inte ändra sitt beteende utan kan fortsätta som vanligt.
Rekordår för asyl-branschen.Rekord från opinionsbranschen för SD.
Korrelation någon?
Varför tar inte M helt enkelt bara och markerar att de tar avstånd från SD?
Lätt som en plätt och fårket kommer omedelbart att förstå att de fått ledning i en svår fråga.
Förslag till termer: Människosyn, människovärde och flyr för sitt liv.
GAPSKRATT!!
Håller med Anonym 9 juli 2015 18:26
Det är viktigt att AKB, precis som Rasmus och Oliver med flera säger, tydligt tar avstånd från SD och istället öppnar sina hjärtan på vid gavel.
Om man sätter press på Löfven så kan han tvinga LO att godta låga lägstalöner så att alla kan få sitt första jobb i ett Sverige utan trösklar.
Det ska vi vara tydliga med!