Prideveckan är något av det mest politiskt korrekta man kan tänka sig i det moderna Sverige. Under denna vecka passar politiker från de flesta politiska partier på att synas och höras och visa hur mycket de bryr sig om sexuella minoriteters rättigheter.

Min egen inställning till Pride är kluven. Å ena sidan är det alltid rätt och härligt att fira kärlek och lika rättigheter för alla, oavsett etnicitet, religion och sexuell läggning. Att sexarbetarna nu tar ton genom att under Rose Alliances fana paradera i Pridetåget är stort.

Å den andra har Pride förvandlats till något annat än ett firande av lika rättigheter. Pride har blivit för politiskt. För vänster.

Ett nytt initiativ har väckts i år – ett Pridetåg från Tensta centrum till Husby. Tåget ska alltså gå rakt igenom invandrartäta Järva, där en stor del av befolkningen är muslimsk och således inte direkt hbtq-vänlig. Syftet är att visa att tolerans för sexuella minoriteter gäller i hela Sverige. Inte bara i Stockholms innerstad.

Detta har retat upp nyvänstern något alldeles oerhört. ”SD har kidnappat Pride!”. Reaktionen är den väntade. Pride är nämligen inte för alla. Om du har haft den föreställningen kan du slå den ur tankarna omedelbart. Pride är för den allmänna vänstern och möjligen delar av den politiskt korrekta höger som underdånigt köper nyvänsterns världsbild. Inte för någon annan.

I Uppsala kidnappade extremvänstern Pride för några år sedan. I fjol fick liberala Pridedeltagare motta spott och spe under den kärleksfulla parollen ”Död åt SD och alla andra borgare”.

Av detta skäl välkomnar jag initiativet i Järva. Det retar nyvänstern från vettet. Och de två frågor som kritikerna måste ställa sig är förstås: varför är inte Pride för alla och varför ska man inte kunna ha ett Pridetåg även genom ett invandrardominerat bostadsområde?

Se Facebook-eventet här.