Sverige regeras av en riksdagsminoritet som samlade blott 38 procent av rösterna i valet. I en rad mätningar under de senaste månaderna har opinionsstödet legat ännu lägre än så. Förtroendet för regeringschefen är lågt med en fallande tendens. Tiden skulle kunna vara mogen för ett regeringsskifte i förtid.
Thomas Gür skriver i SvD om den opposition som i princip vilken dag som helst kan fälla regeringen, få till stånd ett nyval och ta över makten i stället väljer att sitta stilla och invänta nästa ordinarie riksdagsval om drygt tre år. Allt tack vare den famösa Decemberöverenskommelsen.
Man kunde tro att Alliansen var sugen på att ta över. Det saknas sannerligen inte utmaningar att sätta tänderna i. Krisen i skolan. Läkar- och sjuksköterskebristen i vården. Resursbristen i äldrevården. Den allt brutalare organiserade brottsligheten inför vilken polisen tycks stå handfallen. De skenande kostnaderna för asyl- och migrationspolitiken. Ett gigantiskt integrationsfiasko med utsatta områden som börjar likna laglöst land. Ett växande antal människor som aldrig kommer in på arbetsmarknaden. En akut bostadsbrist. Stigande sjukskrivningstal. Tåg som inte går att lita på.
Det är väldigt många parametrar som pekar i fel riktning just nu. Och det är inga småfrågor vi talar om utan för det svenska samhället grundläggande fundament. Vården, skolan, arbetsmarknaden, bostäderna, infrastrukturen och polisens arbete är sådant som svenska politiker tidigare känt att de haft koll på. Sverige har ju av Moderaterna kallats ”föregångslandet”. Nu håller vi på att få just de problem som vi tidigare beskyllt andra ”mindre bra” länder för att ha skapat.
Det finns ett enkelt råd som många borgerliga väljare skulle ge till Alliansen just nu: fäll regeringen, tvinga Löfven att utlysa nyval, vinn valet och sätt igång med att lösa de stora problem som Sverige hamnat i.
Men nej. DÖ gäller. Frågan är hur en överenskommelse med de politiska motståndarna kan vara viktigare än att reda ut åtminstone en handfull av ovanstående bekymmer. Eller är det månne så att Alliansen inte har några svar? Att den i lika liten grad som Löfvens traineeregering vet hur de stora utmaningarna ska bemötas? Att de behöver några år för att få svenska folket så innerligt trött på sossarna att det kan ta vad som helst bara det slipper Löfven?
Problemet med den strategin är i så fall att bekymren riskerar att ackumuleras under tiden när Alliansen lägger ned sina röster och rullar tummarna. Ty inte kan väl de borgerliga partierna tro att den sittande regeringen kommer få ordning på något innan nästa val?
Ingen vet vilket Sverige vi har 2018. Den tanken borde skrämma dagens allianspolitiker mer än vad som verkar vara fallet.
Ja, och jag tror att Alliansen biter sig tummen om de tror att de vinner nästa val. Det gör de inte. Vinnarna blir SD, som dessvärre inte har tillräckligt med kompetent folk och därigenom inte är regeringsdugliga; kanske om 10 – 15 år men inte nu. OM inte Alliansen bryter DÖ och ser till att Löfven-regeringen faller finns absolut ingenting att rösta på i nästa val.
Jo eftersom kursen är lagd till 2022 kan vi anta att Sverige berikats med ytterligare minst en miljon som parasiterar på allt!Jag tycker det är riktigt att säga parasiter,eftersom de undviker alla andra länder utom Tyskland och Sverige.I äldre tider gällde att inte belasta det allmänna,man skulle klara sig själv.Det är nog glömt i stugorna,och något som sällan eller aldrig,tas för riktigt i våra vanligaste migrant länder.De 7 klöverpolitikerna borde stå på torgen och få ruttna tomater kastade på sig,jag avskyr dom!
Och 7 klöverpolitikerna har kompetensen? men använder den inte?
Käre Hans
du förmedlar ett perfekt bevis på ett vanligt fel-tänk.Alliansen vill absolut inte regera,de vill bara låta så.Man är fullt medveten om att den egna politiken målat in Sverige i ett hörn och att det finns uppenbara fördelar med att låta Stefan försöka måla oss ur det.Man köper tid och man låter S bära hundhuvudet i förhoppning om att väljarna är så dumma att de inget förstått och ingenting minns.
Nu är det ett högt spel, värdigt en Tsipras, men så många andra möjligheter står inte till buds.
Alldeles för mycket nyliberal värdighet står på spel om man skulle tvingas att erkänna att Alliansen(läs Reinfeldt)helt enkelt cyklade bort sig i badkaret innan den störste tog bakdörren ut och lämnade sitt parti att sopa upp resterna.
Det är således bättre att låta farsen rulla vidare och sätta hoppet till väljarnas begränsade tankeförmåga och korta minne.Hade avsikten varit en annan så hade naturligvis en mer karismatisk partiledare än AKB plockats fram ur leden.Inte ens moderaterna kan ha så dåligt om prospects att man tvunget väljer en som låter lika livfull som hon i GPS:en när batterierna tar slut.
Sanningen är att alliansen inte har något svar på de "utmaningar" som står som spön i backen. Det är många, många års feghet och försummelser som nu sakta men säkert kommer i dagern och dagens allianspolitiker har lika lite som de rödgröna några motmedel.
Att alliansen under de åtta år den hade på sig förde en socialdemokratisk politik har självklart satt sina spår när det gäller bemanningen. Ingen kan något annat i dag. Arvet från Reinfeldt blev en socialdemokratisk enpartistat med ett byfåneparti som enda opposition. Det trodde vi inte den där septemberkvällen 2006 när vi såg så just på framtiden. Vidden av Reinfeldts förräderi mot hela den svenska borgerligheten kan knappast ens överblickas.
Alliansen vill ju inte regera1 Som Åkesson mycket riktigt påpekade fungerar det inte att vara föräldraledig och samtidigt vara partiledare.
Vilken småbarnsförälder som helst vet ju att det är omöjligt att jobba heltid. Att då tro att man kan vara minister och ha små barn…
Man kan inte leda ett land eller ett företag på deltid. Det är bara så.
De borgerliga partiledarna prioroterar just sina barn före Sverige. Ett bra personligt val, men de skall inte tro att vi tar dem på allvar inom politiken.
Civilingenjör Bo Adolfsson
Men det ska bli en sann fröjd för ögat att skåda när feministiska paret Wallström/Löfven övertalar resten av EU att följa Sveriges eminenta exempel vad det gäller invandring och integration.
Jag kan riktigt se minerna när Sverige förklarar vad en humanitär stormakt är och vilka belöningar som väntar de som följer efter det lysande exemplet en solig dag i Bryssel.
Hela tankegången måste vara extremt lättsåld i dessa dagar när inga andra orosmoln syns på federationens himmel.Den vältalige Löfven kan redan räkna in kommande segrar.
Föregångsland?
Om ingen följer efter, går man då verkligen före?
Vi blir fler och fler som inte ser någon annan väg än att rösta på SD eftersom det tydligen är enda möjligheten att skicka en signal att jag inte vill ha Miljöpartiets invandringspolitik.
Eller finns det något annat sätt? Ändra systemet inifrån? HÅNFLABB!
Alliansen kommer tillbaka då det återigen finns tillräckligt i ladorna att dela ut. Inte innan. Om Alliansen hade velat göra något åt det du räknar upp hade de redan gjort det under sina 8 år. Borg och Reinfeldt började oja sig i god tid före valet över hur tufft det är att vinna val efter 8 år i makten. De ville inte vinna. De såg framför sig de kriser och problem som vi står inför idag: krig, vacklande EU, flyktingkatastrofer som inte går att lösa, amerikanskt presidentval. Bättre att passa den här mandatperioden än att bära ansvaret samtidigt som man kan sitta i riksdagen och samla poäng.
Jag vill ha fri invandring men jag vill inte att människor som kommer till Sverige skall ha fri tillgång till välfärdsstaten. Då får vi välja. I dagsläget innebär det att invandringen måste begränsas. Det har gått så långt att vi borde stoppa invandringen så mycket det bara går de närmaste åren för att klara av situationen.
Omänskligt? Kanske men vi hjälper inte genom att köra våra egna system i botten.
Det jag förvånas mest över är att personer som kallar sig nyliberaler anser att hela världen, utom infödda svenskar skall få del av välfärdsstaten. De blundar dessutom för alla dagens problem.
En riktig nylibaral blundar alltid om verkligheten inte är tillräckligt nyliberal.
Ett riktigt praktexempel på det är unge herr Rasmus Törnblom i Muf aka blå-dårarna.
Det är en som kan det där med att blunda.Han är till och med så framgångsrik blundare att han klarar att fortsätta när partiledningen lite försiktigt törs titta ut genom en liten glipa.
Blå-dårarna kommer vara mycket framgångsrika i att förpassa moderaterna ner i den miljöpartistiska komposten och det vet en besvärad ledning.
Bäst att hålla tand för tunga så kanske det blåser bort?
Alliansen vet hur nergånget det är.
Sossarna får hålla fasaden uppe ett tag till och de vann "Svarte Petter" och får sitta med den skiten som Alliansen inte vill ha just nu…
Extremismen dängde man i knät på Mona Sahlin så även det hamnar i sossarnas knä….
Alliansen kan ta över 2022 och med gammelmoderat och konservativ lagstiftning på agendan…
Är det långt till 2022 undrar jag nyvaket?
Finns det något Sverige att ta över då?
Svaren och lösningarna finns!
De passar bara inte våra politiker.
Kartan och terrängen stämmer sas inte överens, och då väljer man att följa kartan (politiskt önsketänkande) istället för terrängen (verkligheten)!