Annie Lööf har hållit sommartal. Hon är bekymrad över klimatet i invandringsdebatten. Men Lööf borde i egenskap av företrädare för den miljöpartistiska migrationspolitiken ha betydligt mer än ett debattklimat att vara bekymrad över.
Det är nämligen delvis hennes politik som har lagt grunden för Sverigedemokraternas framgångar och många av de bekymmer vi ser i samhället i dag. Den insikten saknades förstås i sommartalet.
Paniken lyser i politikernas ögon just nu. I paniklägen föds dumma förslag. Detta ser vi exempel på nu. De rödgröna partierna vill tvinga kommuner att ta emot asylsökande. Centerpartiet vill å sin sida se en straffavgift för de kommuner som ”smiter från sitt flyktingansvar”. Inget av förslagen löser egentligen någonting så länge nyanlända kan bosätta sig hos släktingar i andra kommuner i enlighet med EBO (vilket de flesta också gör).
Centerförslaget är egentligen ganska fantastiskt i sin världsfrånvändhet. Det Lööf säger är att kommunerna helt enkelt får se till att lösa de problem som bland andra hennes parti har skapat genom en oansvarig och naiv politik. Centerpartiet påpekar att det inte bara handlar om att straffa de syndiga som inte tar ansvar utan också att ge en bonus till de som tar emot fler. (Detta är för övrigt en intressant glidning, det är inte så länge sedan kostnaderna för asylmottagandet kallades ”vinst”.)
Låt oss sammanfatta: Först driver riksdag och regering en urflippad migrationspolitik och en fullständigt misslyckad integrationspolitik. Sedan skickar de notan till kommunerna med en skarpt formulerad anklagelseakt om att vissa kommuner inte tar sitt ansvar. Det är onekligen ganska fräckt. Kommuner som Ljusnarsberg, Norberg och Södertälje har inte bett om detta.
Nödrop har sänts från kommuner under lång tid nu. De klarar inte anstormningen. De har inte resurser. Inte skolplatser. Inte tolkar. Inte vårdplatser. Och framför allt inte bostäder. Först nu börjar politiker inom borgerligheten och socialdemokratin vakna upp och se att det finns vissa ”utmaningar” att hantera.
Novus VD Torbjörn Sjöström sammanfattade häromdagen vad det växande stödet för SD i grunden handlar om: pengar. När folk ser att det saknas pengar i viktiga samhällsfunktioner, när nedskärning nummer femtielva kommer inom äldrevården i kommunen, samtidigt som migrationspolitiken får frikort ur ett kostnadsperspektiv, ja då reagerar många. Med rätta.
Det finns röster inom borgerligheten som kräver en förändring. Det finns en växande insikt, tror jag, om att vi inte bara kan prata integrationspolitik utan också måste ta i själva migrationsfrågan för att integration i en välfärdsstat alls ska vara möjlig. Vi måste alltså diskutera hur många som kommer och under vilka premisser människor bör få komma till Sverige.
Centerpartiet har definitivt valt sin väg. Nu är det upp till övriga allianspartier att välja sin. Deras chanser att någonsin ingå i en regering igen är beroende av vilket beslut de fattar.
Läs även:
Widar Andersson, Peter Santesson
Annie vill så gärna sitta i en regering.Vilken än det vara månde.
De enda som på riktigt kan utmana Annie och C är förstås Åsa och Mp.
Annies 30 miljoner trumfas ju bara av Åsas: alla precis alla.
Löfven kan inte sitta kvar utan någon,eller båda,av dessa dårar.Det stora partiet S, som i samhällsbyggarna, sitter fast i sitt tomte-beroende.
Alliansen får aldrig mera sitta utan Annie.Enkel matematik.
Det är ekvationen.
Nu utgår ju den från valresultatet förra gången.Det är den gemensamma nämnaren.
Det finns opinionsundersökningar som spräcker ekvationen.Skickar den på soptippen.
De är inte vetenskapliga nog kan vi säga eftersom hoppet är det sista som överger de senaste nyaste moderaterna.De aningen lite äldre än nyaste nya insåg att hoppet var ute och försvann.Snabbare än en avlöning som det heter hos oss i jobblinjen.
Försvann i samma veva gjorde också Alliansens allra sista chans.
Än så länge knallar liket runt för att det inte förstått att det självDÖtt bara.
Det är ironiskt, att helt plötsligt har invandringspendeln svängt från "vinst", "berikande", "600 000 invandrare går till jobbet varje dag", "Sverige är ett rikt land. Vi blir rikare med denna invandring", "utan invandrare skulle Sverige gå på knäna" etc. till "en stor utmaning", "utrikes födda har låg sysselsättning", "kommuner går i back, där detta gäller de kommuner med många invandrare, t.ex. Malmö o Södertälje" etc.
Vad har hänt? Ska det vara en "enorm vinst" eller "en stor utmaning"? Jag vet själv svaret, men politikerna verkar fiska i grumliga vatten.
Skulle inte Stefan och Margot övertala alla andra att ta sitt ansvar?
Är det inte så vi har sagt?
Ganska länge också?
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6241962
En enorm vinst kan vara en stor utmaning och en enorm utmaning kan vara en stor vinst.
Det heter nyspråk och är en av de pelare som bär upp värdegrunden i dagens Sverige.
Att inte bara Sverige ska ta det ansvar Sverige bestämt sig för att ta är en annan.
Det verkar som om Merkel stött på patrull där nere på Balkan.
Löfven får åka ner och styra upp dom andra som vill ställa vi mot dom.
Kan han bara reda ut det där med utmaningar och vinster för Balkanborna som inte verkar fatta nyspråk så blir allting bra igen.
Löfven är ju den store förhandlaren.Mycket större än Merkel som ju inte representerar någon humanitär stormakt direkt.
Kan vi inte lägga straffavgift på de länder som orsakar flyktingströmmarna? Och de länder där borta som inte tar sitt ansvar? Jag känner liksom inte att islams krig är riktigt mitt fel.
Förundras ständigt över att kloka människor som Staffan Danielsson blir kvar i knaspartiet C.
Precis som jag förundras över att Josefin Utas blir kvar i vansinnespartiet Mp.
Har de lagt så mycket prestige och energi på ett visst parti att det är omöjligt att säga upp sig?
Vissa får partimedlemskapet med navelsträngen.
Det finns ett enda tricks kvar i lådan.Samarbetet S och M.Löfven hånglar upp AKB.
Planen är att ta sig till 2018 på något sätt och ganska nära inpå valet utlysa samarbetet som är tvunget för Sveriges skull.Sverige måste kunna regeras ni vet.
Läs tecknen i skyn och det är solklart!
SvD slår fast att murar inte är särskilt framgångsrika på att hålla människor ute.
De är bara politikernas sätt att visa på vikten av ett streck i sanden.
I artikeln bredvid handlar det om hur vi ska kunna försvara Baltikum mot elake Putin.
Men vad är väl Baltikum mer än ett streck i sanden?
Murar stänger inte Putin ute.
Sant är i varje fall att det är gränslöst svårt att vara oberoende moderat.
Lika svårt som att vara ny moderat.
Eller bara moderat.
"Vissa får partimedlemskapet med navelsträngen."
Som här?
Dagens stora nyheter på Facebook och Dagens Industri.Fredrik gör ett ansiktslyft.
Inte utan att han behöver det.
http://www.di.se/artiklar/2015/8/27/sonen-ska-lyfta-reinfeldt-pa-facebook/
När nyttiga idioter kampanjar åt andra kommer insikten som ett brev på posten!
http://www.resume.se/nyheter/artiklar/2015/08/27/matning-92-procent-av-befolkningen-naddes-av-sd-kampanjen/
Hmmmm……
Vad kommer göra att invandringsdebatten svänger och blir realistisk.
Dvs en finsk nivå på invandring- blott kvotflyktingar från FN-
Jag tror så här:
Verkligheten kommer tvinga politikerna till omorientering.
Ett kraftfullt incitament att ändra uppfattning är egenintresset.
För sossarna och moderaterna blir ju varje kommande opinionsundersökning ett uppgsägningsbrev för alltfler riksdagsmän.
Och då hotas egenintresset av att ha en ett schysst kneg.
Betänk att moderaterna har ca 30 riksdagsmän som sitt uppsägningsbrev.
Och jag tror att denna grupp människor kommer agera betingat att egenintresset
att behålla ett schysst kneg.
Money beats talk.