Svensk politik har under decennier varit en tämligen förutsägbar historia för alla inblandade. Det politiska spelet har gått ut på att inordna sig i två block, höger eller vänster. Det största blocket regerar. Inte sällan i minoritet. Landet har haft två statsbärande partier, Socialdemokraterna och numera även Moderaterna. Oftast vinner sossarna, men emellanåt ledsnar väljarna och röstar fram en borgerlig regering i stället. För vissa känns det som en statskupp.
På detta sätt har det politiska livet i Sverige gått sin gilla gång. Systemet är byggt utifrån fem partier och visst har det tillkommit nya partier längs resans gång, men de har alltid inordnat sig på endera sida. Kristdemokraterna till höger, Miljöpartiet till vänster. Ny demokrati blev en dagsslända som tycktes bekräfta att det politiska systemet trots allt är beständigt.
Inget hade förberett någon på SD. Ett parti som inte tillhör något block. Som inte följer praxis. Som är som den där illa ansedda gästen vid finmiddagen, smaskar vid bordet och tar plats före värdinnan.
Efter valet 2010 uppstod panik i det svenska etablissemanget. SD kom in i riksdagen. Dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt tog avstånd från SD på sitt eget sätt – genom att liera sig med SD:s motpol. I mars året efter ingick Alliansen en migrationsöverenskommelse med Miljöpartiet som enligt MP:s Maria Ferm syftade till att ”fler människor som behöver vår hjälp […] får det.”
Jimmie Åkessons parti fortsatte att växa i opinionen. Asylinvandringen fortsatte att slå nya rekord, både i omfattning och i kostnader. Antalet tiggare på svenska gator ökade ideligen. Och SD stod där som enda parti som sade nej.
Inför valet valet 2014 försökte sig public service på en kupp: de sände ett inslag om Åkessons påstådda spelmissbruk samma dag som slutdebatten i TV skulle hållas. Det liknade ett sista försök att få väljarna på andra tankar.
Men det hjälpte inte. Förstås. SD fördubblades igen. Efter det förändrade parlamentariska läget och SD:s ovilja att ge den rödgröna regeringen hjälp att sitta kvar, blev svaret Decemberöverenskommelsen. Och väljarnas tydliga replik sedan dess är att fortsätta fly till SD. Väljarna skriker: ”Hör ni oss? Förstår ni varningsklockorna nu?”
Men på de borgerliga partikontoren är det ekande tyst.
Hanteringen av SD har präglats av tafatthet. Passivitet. Och en oförmåga att tänka nytt. Det sistnämnda är för mig det mest förbluffande. Man kan tycka att erfarna politiker och deras välbetalda konsulter borde ha sett varningssignalerna och de egna misstagen för länge sedan. Partiets tillväxt har ju pågått i tangentens riktning under en längre tid, och det krävs endast ett medelmåttigt förstånd för att begripa vad som ligger bakom denna explosionsartade utveckling.
De skenande kostnaderna för asylpolitiken. Bristerna i välfärdens kärna. Tiggeriet. En krackelerande samhällsservice ute i landet. Förorter som bryts loss från övriga Sverige. En upplevelse av ökad otrygghet i drabbade områden. Allt detta föder ett missnöje, och säg mig varför den som är missnöjd ska fortsätta att rösta på de partier som orsakat problemen. I synnerhet när de så uppenbart saknar svar på människors fullt legitima frågor.
Om jag vore borgerlig eller socialdemokratisk partistrateg skulle jag känna en växande oro just nu. Alla knep i boken har ju redan prövats, och inte ens skandaler tycks bita. Det hjälpte inte att frysa ut Sverigedemokraterna, att vägra ta debatten. Det hjälpte inte heller att ta debatten eftersom upprörda och emotionella politiker, vilket nästan utan undantag är vad SD:s debattmotståndare har varit, framstår som oprofessionella. Och att i ilska demonstrera, riva ned affischer, kasta tårtor och störa möten har sannolikt bara varit direkt kontraproduktiva metoder.
Här står vi nu. Elva månader efter valet. SD får över 20 procent i tre separata opinionsmätningar på en och samma dag, varav Yougov hamnade högst med hela 25,2%. Tydligare än så kan övriga partiers monumentala misslyckande knappast beskrivas.
Det måste sägas vara väldigt symptomatiskt för det politiska etablissemangets oförmåga att sätta sig in i den verklighet som människor lever i att Moderaterna, ett parti som aspirerar på statsministerposten, just denna dag till ära presenterar ett förslag om sovmorgnar i skolan.
Lysande, vi sover oss ur krisen.
" Passivitet. Och en oförmåga att tänka nytt. Det sistnämnda är för mig det mest förbluffande. Man kan tycka att erfarna politiker och deras välbetalda konsulter borde ha sett varningssignalerna och de egna misstagen för länge sedan."
Jag väntade något år efter 2010 på att man skulle göra det. Förhoppning blev förbittring på dumskallejönserierna.
Det spelar ingen roll om politikerna har dåliga rådgivare eller inte. det är deras förbannade skyldighet att veta hur det står till i landet. Om inte, så ut med dem.
Anna Kinberg Batra framstår mer och mer för varje dag som går som Stefan Löfvens spegelbild.
Skönheten och odjuret liksom.Även om det inte alls är säkert att ni gissar rätt på vem som är vem.Spegelbilder har ju den egenheten.
Metadebatten under dagens lopp har handlat om opinionsundersökningars tillförlitlighet.
Inte om det faktiska resultet.Inte om det helt otroligt oönskade resultatet.
Utan om tillförlitligheten.Det har den aldrig gjort förut.Inte när undersökningarna gav rätt resultat.Som det var önskat och beställt.
Egentligen säger det exakt allt.
Politiker, som om de menade allvar med sina utspel, borde oroas av rasisterna i SD:s framgångar oroar sig mer över opinionsundersökningarnas tillförlitlighet.
Påhänget dvs journalister och hela floran av PK-experter är lika oroade.
Över opinionsundersökningarnas tillförlitlighet.
Borde inte det räknas in i normaliseringen? Alltså att det inte är så illa att 20 – 25 % av väljarna numera är rasister? Sett med ett politiskt korrekt öga borde det vara viktigare än
opinionsundersökningarnas tillförlitlighet eller hur?
Här finns tre slutsatser att dra.
1 – Egentligen tror de inte ens själva på det där med rasismen.
2 – Samtidigt vore det inte politiskt optimalt att kalla de väljare man ska ta tillbaks med hjälp av barnens sovmornar för rasister.Framför allt inte när man redan kallat dem rasister och de ändå röstat på SD.
3 – Man har gonat in sig i sin echo chambers och tröskat sina confirmation bias så till den grad att man faktiskt inte fattar att man just fått en sig en örfil tilldelad som är så hård att chocken inte släppt än.
Man kan bara gratulera Sverige till den hitintills mest inkompetenta politiker-kåren någonsin.Alla kategorier.
En tanke slog mig när jag lyssnade på LO, S och M idag: Förbereder man ett samarbete, utan MP?
DÖ-nickarna somnar om och hoppas att röran de ställt till med har försvunnit nästa gång de vaknar.
Det tragikomiska är att det är 3 år kvar tills nästa val. För min del får gärna SD bli största parti och gärna mer därtill. Men regeringen har redan nu chansen att sänka antalet migranter som får asyl och senare PUT. 3 år är en alldeles för lång tid med nuvarande 100 000 flykting- och anhöriginvandrare som årligen får asyl i detta land. 3 år = 300 000 invandrare från dysfunktionella stater. Alltså, vi tog emot 20 000 eller 30 000 när det var som mest under Socialdemokraternas styre. Det verkar som att Sverige något innan Reinfeldt började öka till 40 000 asyl- och anhöriginvandrare per år, för att när Reinfeldt tog över, konstant ha haft ett flöde av 70 000 till 80 000 invandrare av denna sort. Med Löfven ligger vi nu på c:a 100 000 per år av denna kaliber. Inte nog med att det i princip hämtas pengar ur biståndsbudgeten, skolvården, äldrevården och allt som det kan tas av, så riskerar vi att brottsligheten blir mycket omfattande.
Jag menar, detta kan gå snabbt. På ett år kan ganska mycket hända när antalet migranter från dysfunktionella stater är 100 000 per år. Sverige har inte alls samma kapacitet att integrera invandrarna som vi hade under 90-talet, eftersom vi nu har fler invandrare än svenskar i vissa städer och i många områden i och kring städerna. 1990 var vi 9.5 % utrikes födda i Sverige. Nu är vi c:a 16 % utrikes födda i Sverige enligt statistik. Men antalet invandrare med annan etnicitet än svensk torde vara kring 25-30 % i detta land. Den siffran var 10-12 % 1990.
Var kan vi integrera människor när det inte finns någonting att integrera till, förutom ett mångfaldssamhälle som Alby, Tensta eller fina Angered? Kan politikerna förklara detta?
Var är vi 2018 när 300 000 från dysfunktionella stater fått sitt PUT?
Var är vi efter 2018? Kommer den regeringen fortsätta med nuvarande migration?
Var är vi 2016. Hur ser landet ut då? Har dessa nya svenskar fått en räkmacka in i Sverige och ska ha subventionerade anställningar hela bunten?
Vad gör svenskarna då de inser att det inte satsas på svenskar men nyanlända invandrare får det mesta? Vänder sig till SD?
Jag skiter i Löfven och allt bråk om "utmaning" hit o dit. Jävla pajaser är ni! Detta land ser sin välfärd dränerad, brottsligheten öka, och allt dom jävla pajaserna talar om är att integrationen ska fungera bättre. 2016 och hur brottsligheten då är, kan fan vara mycket mera omfattande än den är 2015 pga. detta slags migration. Scenarion som vi inte kan föreställa oss 2015 kan ju hända då!
Magne
Jag vet hur utanförskapet kan brytas. Det krävs exceptionella åtgärder när det kommer 100 000 flykting- och anhöriginvandrare per år till Sverige. Regeringen borde tvångsförvalta alla bostäder i Sverige och invandrarkvotera dem. Är det t.ex. många svenskar i Nacka, ska kvoten vara 50 % invandrare och 50 % svenskar, så då förflyttas några tusen invandrare från invandrartäta områden som t.ex. Tensta o Hjulsta dit. Och tvärtom förflyttas svenska invånare i Nacka till Tensta o Hjulsta. Södermalm kan man hämta invandrare från Södertälje, och förflytta svenskar från Södermalm till Södertälje.
Regeringen måste bara visa samma mod som i könskvotering av bolagsstyrelser och polisutbildningar där också invandrare kvoteras in. Nu är tiden för regeringen Löfven att visa att menar allvar med att vara ett feministiskt och antirasistiskt parti.
Magne
'Sovmorgnar'-förslaget visar vilken gruppering som numera innehar beteckningen 'Det sovande folket'. Moderaterna.
Denna invandringsfråga gäller hela Europa. Det kan vara så att vi åker över till Storbritannien, Frankrike och Tyskland för en semester i framtiden, men väl där finner vi Ghana eller Pakistan. Allt är utbytt.
Folk kan i framtiden anse att Nordamerika och Östasien är mycket bättre platser att resa och bo i än Europa, om fallet blir att hela kontinenten byter folk och kultur.
Japan gav PUT till 11 asylsökare 2014. Kan de månne gå en bättre framtid till mötes än Europa?
En inblick i hur det ser ut i Calais vid Frankrikes gräns till Storbritannien, https://www.youtube.com/watch?v=XclZiUZ9rRI, https://www.youtube.com/watch?v=CHK-q84JsJc.
Magne
Intressant att läsa om eventuellt framtida samarbete mellan S och M.
De samarbetar ju redan fullt ut idag i den fråga som är på bordet. Båda partierna knäböjer sedan Borderlinefeldts tid inför Miljöpartiets invandringspolitik så vad är det för nytt som de skall samarbeta kring gällande invandringen?
Lita aldrig på en allianspartist eller en såsse.
Politikerna genomför en förändring av Sverige som dels saknar stöd dels inte förklaras för medborgarna varför den genomförs. Det som händer när folk protesterar är att de blir kallade för nazister.
Att det uppstår konflikter när skilda kulturer möts är inget konstigt. Därför skall de som kommer hit assimileras och lära sig vad som gäller. Om de sedan vill fira ramadan eller ej struntar jag fullkomligt i.