Barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér och regeringens nationelle samordnare för utsatta EU-medborgare Martin Valfridsson uppmanarDN Debatt människor att i stället för att skänka pengar till tiggare ge dessa kronor till organisationer som arbetar på plats i tiggarnas hemländer. Hjälp på plats, som det brukar kallas.

Något har hänt. Denna uppmaning hade varit rena fascismen för bara några månader sedan. Sedan dess har regeringen gått ut och slagit fast att olovliga bosättningar ska motverkas och fokus ligga på att hjälpa de fattiga på plats i Rumänien och Bulgarien. Att motverka de olagliga bosättningarna blir emellertid lättare sagt än gjort eftersom det rödgröna styret i landets tre största städer inte vill genomföra avhysningar om det, som det sägs, ”inte finns något alternativ”. Det blir alltså upp till kommunen att först ordna ett provisoriskt boende åt EU-migranterna innan de kan avhysas.

Det är klart att pengarna gör bäst nytta hos organisationer på plats i de fattigas hemländer. Det som behövs, och det tror jag att jag har påpekat flera gånger tidigare, är ett professionellt socialt arbete. Inte slantar i en mugg som upprätthåller ett ekorrhjul för den enskilde, gör tiggeri till ett arbete och dessutom leder till allvarliga kränkningar av äganderätten här i Sverige när mark och bostäder ockuperas.

Det är bra om regeringen framgent driver denna linje konsekvent. Problemen i de av en rödgrön(rosa) majoritet styrda storstäderna lär dock bestå. Så länge utgångspunkten är att avhysningar inte ska ske av sociala skäl, har vi ett bekymmer. Då efterlevs nämligen inte svensk lag.

Regeringen kan ju börja med att ta ett litet allvarligt snack med socialborgarrådet Ewa Larsson (MP). Ni vet hon som stolt proklamerade att jobb och bostad till återvändande IS-krigare skulle kallas ”Stockholmsmodellen” och som konsekvent har motsatt sig avhysningar i huvudstaden. Det är på kommunal nivå tiggeriet måste hanteras.

Tidigare bloggat:
Regeringens halvmesyr om tiggeriet