Migrationspolitiken går in i ett nytt skede. Med tusen asylsökande per dag, och tusen ensamkommande per vecka, genomgår Sverige nu en stor prövning (eller ”utmaning”, som det heter på nyspråk). Situationen kallas ”extraordinär” av statsministern – men alla tycks utgå från att den är tillfällig. Tänk om det inte är så?

Tecken på den dagliga desperationen står att finna ute i kommunerna, där ensamkommande ungdomar inkvarteras på madrasser i idrottshallar, där frivilligorganisationer klagar över att de snart inte orkar mer längre och där kommunala budgetar spräcks på både höjden och bredden till följd av en etablering som inte ger resultat. Migrationsverket har ett grundsystem för att hantera 400 ensamkommande per år. Nu kommer alltså mer än dubbelt så många varje vecka.

Men även regeringen själv andas desperation. Migrationsminister Morgan Johansson har gett statliga myndigheter och bolag, allt från Försvarsmakten och Kriminalvården till Jernhusen och Vattenfall, i uppdrag att dammsuga sitt bestånd efter lediga lokaler att ställa till förfogande i flyktingmottagandet. Detta betyder i klartext att fängelser och försvarsanläggningar kan byggas om till flyktingförläggningar.

Migrationsministerns tilltag visar på hur akut situationen har blivit. Problemet för regeringen är att det vi nu ser inte verkar vara en tillfällig topp. Även om flyktingströmmen till Sverige lär minska när vintern tar Europa i sitt grepp finns det inget som tyder på ett dramatiskt fall i antalet som söker asyl i Sverige och Tyskland. Vi har sett en stadig ökning sedan 2011.

Givetvis ställer detta frågor om hur mottagandet, som redan nu är på den absoluta bristningsgränsen, ska fungera framgent. Vilka desperata åtgärder ska migrationsministern ta till när varken Försvarsmakten eller Kriminalvården har fler lokaler att ställa till förfogande? Det finns gamla förslag, utredda och klara, som innebär att privatbostäder kan konfiskeras. Där är vi inte ännu, men givet att det verkar gå utmärkt att ockupera en sommarstuga som ägs av någon annan utan att myndigheterna bryr sig, skulle inget längre förvåna.

Ett annat oundvikligt scenario på sikt är reella flyktingläger i Sverige. De skogar och fält som Reinfeldt såg från sitt regeringsplan kan då äntligen komma till användning. Var och en kan fundera över hur reaktionen från de asylsökande kommer att bli på detta när ett boende i jämtländska Grytan inte dög då det låg för långt från en tätort.

Samtidigt som allt detta pågår meddelar DN och SVT, inte utan stolthet, att stödet för ett större flyktingmottagande i Sverige ökar. Detta enligt en ny DN/Ipsos-mätning. Hur stort stödet är på orter som Ljusnarsberg och Norberg, där effekterna av dagens politik är reella, framgår inte. Men mätningen gläder sannolikt de politiker som i helgen blev rörda till tårar av sin egen godhet på Centerpartiets stämma.

Alla har vi vår egen verklighet att förhålla oss till. Och den ser som bekant väldigt olika ut beroende på var i landet vi bor.

Läs även:
Johan Westerholm, Fnordspotting