Kristdemokraterna håller riksting med början i morgon. Decemberöverenskommelsen är en av frågorna som kommer att diskuteras. Förmodligen i heta replikväxlingar. Det finns nämligen ett växande missnöje inom KD med DÖ.

Ett flertal KD-distrikt kräver att partiet lämnar DÖ. Det skulle betyda att KD som enda alliansparti står utanför överenskommelsen. I praktiken är det inte säkert att det betyder så mycket eftersom allianspartierna nu och fram till valåret kommer lägga separata budgetar. Däremot skulle KD, kalkylerar säkert vissa kritiker, kunna tjäna på att inte endast Sverigedemokraterna är det enda oppositionspartiet. Om man ska gå efter reaktionerna i sociala medier är många borgerliga beredda att proteströsta på KD om partiet lämnar DÖ.

Jag är tveksam till hur stor effekt det skulle få – både i realpolitiken fram till valet och för KD i nästa val, när det än blir. Ändå är det synnerligen hälsosamt att diskussionen förs, att fotfolket är upprörda och att det finns partister som är beredda att trotsa partilinjen så här öppet. Detta motstånd lär inte räcka – men det är sunt.

Om KD lämnar DÖ hotar nyval, menar Jan Björklund. Jag tror inte att vare sig KD eller FP önskar ett nyval. Jag tror inte någon i Alliansen önskar det. Inte just nu. Det skulle betyda att Anna Kinberg Batra blir statsministerkandidat. Hon är den ende partiledaren vid sidan om Åsa Romson som får Stefan Löfven att framstå i god dager.

Framför allt tror jag att allianspartierna är måttligt intresserade av att ta över landet i ett läge när asyltrycket håller på att spränga alla vallar, när Migrationsverket sägs skriva upp årsprognosen till 150 000 asylsökande (vilket innebär en fördubbling) och när sjukskrivningarna ökar lavinartat.

Någon som är avundsjuk på Löfvens jobb just nu? Skulle inte tro det.