Vem tjänar på välfärdsstaten? Tillräckligt många för att den ska bestå, är ett givet svar. Men sanningen är förstås inte så enkel. Många vet inte hur mycket skatt de betalar in (de ser kommunalskatten som dras på lönen varje månad och tror att det är allt) och det är inte lätt att räkna på hur mycket man får tillbaka i form av välfärdsförmåner varje månad.
Vi fortsätter i ren slentrian. Många ser inga alternativ till dagens universella välfärdsmodell. Samtidigt byggs en parallell modell med privata sjukförsäkringar upp, vilket blir lite ironiskt eftersom dessa försäkringar visar att vi de facto skulle klara oss utan att staten tar ut så här höga skatter.
Många är uppenbara förlorare på välfärdsmodellens konstruktion. Ensamstående vid god hälsa och utan barn har inte mycket att hämta här. De får bara betala.
Thomas Engström på Expressen Kultur skriver på temat när han förklarar varför han vill lämna Sverige:
Sverige är ett paradis, självfallet, för dem som redan har det stabilt. Mindre roligt är det för oss andra, för oss som frilansar och tvingas betala två tredjedelar av våra intjänade pengar i skatt till ett system som aldrig någonsin kommer oss till del. Är man dessutom barnfri och frisk framstår alltihop som rena rånet.
Det är både ovanligt och uppfriskande att läsa den här sortens kritik mot den universella välfärdsmodellen som inte kommer från välmående högborgerligt håll.
Engströms kritik träffar precis rätt. Det handlar inte om snålhet eller bristande solidaritet. De allra flesta är beredda att bidra till välfärdens kärna för att slippa ha hemlösa ute på gatorna eller att fattiga ska dö i onödan. Men det måste samtidigt finnas en mening i att bidra med en stor del av sina egen lön till andra människor. Vissa av oss är de facto stora nettoförlorare i det gigantiska transfereringssystemet. Detta talas det sällan om. Alla invändningar göms av utslitna mantran om ”solidaritet”.
Faktum är att vi nu börjat nå en nivå när inte ens världens högsta marginalskatter räcker för att erbjuda en snabb och effektiv vård, en bra skola och en värdig äldrevård åt våra föräldrar. Om den tiden någonsin fanns är den nu definitivt förbi. Därför skaffar alltfler egna försäkringar för att täcka upp de uppenbara brister som välfärdssystemet lider av i fråga om att leverera det vi betalat för.
Kruxet är att vi därmed betalar dubbelt. Välfärdsstaten håller oss i ett strupgrepp – vi kan inte välja.
Möjligheten att utträda ur Välfärdsstaten AB efterfrågas härmed. Vi som vill och kan klara oss själva. Vi som är friska, krya, har hyggliga inkomster och kan leva våra liv utan att belasta någon annan vill ha möjligheten att hoppa av. Endast ett statligt tvång hindrar oss.
Det är dags att börja diskutera en exit-strategi. En välfärdsstat som inte levererar men ändå vill ha våra pengar finns det ingen poäng med att omhulda.
Tidigare bloggat:
Striden för välfärdsstaten
Ja några som tjänat på välfärdsstaten oavsett om det är i alliansisk eller sossig regi så är det Bert Karlsson och Henrik Borelius.Den senares nära kopplingar till nymoderaterna är minst sagt bestickande.Inte minst ideologiskt.
Det finns mängder med framgångsrika entrepenörer som växer sig feta på en stat som skattar skjortan av de flesta och sedan transfererar över icke föraktliga summor till det systemkritiska fåtalet.
I själva verket tillhör just det systemkritiska fåtalet välfärdsstatens ivrigaste beundrare även om sången är en annan när det finns någon som lyssnar.
Det är en evig tur att det dyker upp någon eftersatt grupp för jämnan som behöver en omhuldande statsapparat för att klara sig.Det systemkritiska fåtalet skulle inte klara sig annars.
Håller med T Engström. Jag har enbart jobbat i den privata (icke offentliga) sektorn i hela mitt liv och känner mig som en gammal mjölkko. Kan kanske klämma fram några kronor till… Men jag vill inte längre bidra till alla som inte jobbar, men hur gör man då? Vill inte sitta i finkan, men är så less på att jobba kvällar, nätter o helger för nöjet att få lite mer än en som lever på olika bidrag. Tror revolten kommer…
Skatter? Välfärdsstat? Tror du att det är 1900-tal?
Inse faktum: Reinfeldt har vunnit. Välfärdstaten är ett minne blott och detsamma gäller det svenska folket. Valet nu är uppenbart: Anpassa dig till ett typiskt klansamhälle modell mellanöstern eller flytta. Allt annat är fria fantasier.
Finns många alternativ för oss som vill lämna, allt beroende på vad man prioriterar. Pensionärer och knarkliberaler har Portugal, den som vill jobba och få något över (och helst redan har ett företag) kan med fördel satsa på Polen eller Ungern. Allt man behöver är en klar idé om vad man vill, därefter info om omvärlen (som till stora delar finns på nätet). Det är bara att börja jobba på projektet. Är man lat kan man alltid stanna. Det verkar ju vara prioriterat i dagens Sverige
Är mjölkko. Fortsätter gärna vara det så länge jag vet att de svenskar som föds med handikapp, äldre, sjuka eller folk som helt enkelt haft otur blir rimligt omhändertagna. Klart jag är förbannad på de som utnyttjar systemet men till en gräns kan jag leva med det.
Men det inbegriper inte att Sverige ska ge samma hjälp till all världens folk.
Jag tror Sverige har/hade ett bra och fungerande välfärdsystem men tyvärr raseras det i rasande fart. Vad som kommer istället blir nog inte vackert. Kanske romerna är vår första tillvänjning vid att helt enkelt se bort när någon har det svårt, men det kommer bli riktigt tufft när det är grannens dotter som sitter där.
Sorry lite off topic men en fundering.
Har undrat länge hur PK-maffian ska klara sig från att se det uppenbara.
Förstod idag när jag lyssnade på Studio ett, journalisterna visade tydligt med tonfallet hur indignerade de var att polisen jagat avvisade flyktingar som förstås hade det tufft och att man var bekymrad över att polisen skulle kunna få för sig att leta efter marockanska ungdomar bland mörkhyade.
Det är helt enkelt samhällets och de inkompetenta myndigheternas fel att Sverige inte kan ta emot alla flyktingar i hela världen.
Teorin bekräftas tydligast här: http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2852319-kjell-bergqvist-rok-ihop-med-migrationsverkets-chef
Så nu vet vi, PK-media kan önska sig vilka orimligheter som helst, det är de onda praktikernas och myndighetsutövarnas fel om det inte går.
På så sätt har man klarat sin godhetsgloria och satt rasist och inkompetensstämpel på alla de som gör det verkliga jobbet men till slut kroknar. Vilken ynkedom!
Möjligheten att med reformer vända Sverige i riktning mot ett gynnsammare lägre skattetryck är sedan länge förbi.
Till viss del beror det på vad du tar upp i dagens blogg, ex. att elektoratet i stort tror sig vara nettovinnare på ett högt skattetryck, dvs fördelningspolitiskt gynnade.
Det absolut största hindret till att minska Sveriges högskattepolitik är dock den kader av diversearbetare som får sin utkomst via den skattefinansierade guldkalven. Jag avser definitivt ej offentligt finansierad vård, skola, militär etc utan istället entouraget kring makten.
Dessa diversearbetare återfinns inom en sfär vars kreativitet i att uppfinna skattefinansierade uppdrag tycks outsinlig.
I en ohelig allians dansar facken, de politiska partierna, folkrörelserna, särintressena, sakkunniga lobbyister, AP fonder, religiösa grupperingar, högskolor och universitet, SR/SVT och annan media m.fl. m.fl. runt sagda kalv – alla får de bidrag, direkt eller indirekt, av Sveriges skattebetalare – alla tjänar de på att högskattepolitiken vidmakthålles.
Utredare, politiskt sakkunnig, ombudsman, riksdagen, ambassadör eller generaldirektör; karriärsposter så väl som reträttposter tillsätts mellan skål och vägg, nepotismen frodas, lojalitet betalas – integritet bestraffas.
Via partibidrag, föreningsbidrag, presstöd, stöd till idrotten, kulturbidrag, utbildningsbidrag, regeringskansliet och riksdagens kostnader etc etc flödar skattebetalarnas pengar ned i de dansantas lönekuvert.
Få av dessa diversearbetare kommer aktivt att arbeta för att avskaffa högskattepolitiken. Dels för att många skulle förlora sina skattefinansierade arbeten, dels för att de är väl medvetna om att i den privata sektorn i ett lågskattesamhälle krävs andra talanger än vad de besitter.
Tja … det är ju svårt att bedöma vad man själv bidragit med och själv kostat under sin uppväxt, samt vad som ev tullats ur välfärden.
Att man aldrig gick på dagis, mamma var hemma på 60-/70-talet räknas säkert som en kostnad, då mamma inte jobbade och betalade skatt istället. Bortsett från den detaljen, oproblematisk skolgång, jobb och inget tjafs med rättsväsendet. Inga som helst sjukskrivningar utom två dagar under ungdomen då jag blev hemskickad från brevsorteringen på Länsstyrelsen. Hade skurit mig i tummen och kunde inte hålla i brev och paket särskilt bra. Yrkesvalet blev något som råkade bli så att om man var förkyld kunde man jobba hemma eller flexa. Det var det totala resultatet som räknades, inte den tid man faktiskt var borta.
Och just … en axel slagen ur led. Akuten fixade snabbt och senare sjukgymnast konstaterade efter 15 min "det gå ju bra det här". Jobba kunde jag med 1,5.
Två ungar som gått på dagis och inga problem med skolan.
Jo jag tror nog att jag och frugan är starka nettobetalare för vi är klart under medel då det gäller VAB och sjukskrivningar.
Så … får jag drista mig att önska mig en välfärd där så många som möjligt vill bidra och de som av olika verkliga skäl (lathet, inkompetens räknas inte) helt enkelt inte kan, dessa stöttar vi.
Dock ser jag en annan verklighet idag. Det finns mängder med befolkning som hur friska de än är antingen inte kan eller vill bidra. Arbetsmoralen har luckrats upp. Flera regeringar på raken har varit mesiga och ökat antalet genom ren och skär inkompetens.
Så … som en person i en hel familj (bekanta är givetvis av ungefär samma grad) som inte tullat på systemet i särskilt hög grad, friska och har det gott ställt (inga lån ….) vi vore vinnare på att välfärdssystemet läggs ned och vi får våra skatter tillbaka. Det är allt oftare vi tänker tanken. Vi vill inte betala! Och då går blicken mot regeringar som tillåtit sakers tillstånd att ackumuleras under så jä-a många år.
Grattis till din hälsa!
Den dag du blir sjuk- risken finns ju trots allt- vilkens barn skall då ha utbildat sig till läkare och taga hand om dig?
Du menar att andra skall ägna sina liv till utbildning och finnas till hands automatiskt när du och dina av allt att döma barnlösa likar önskar hjälp?
Kul människosyn…
Gillar dina inlägg för övrigt!
Om vi inte hade bestämt oss för att satsa på asylinvandringen fanns ett gyllene tillfälle att – i kölvattnet på övergången till ett tjänstesamhälle med i huvudsak högutbildade svenskar med begränsade behov av transfereringar – sänka skattetrycket rejält och få ett robustare samhälle till stånd.
Men politikerna försatte tillfället. Kanske det fanns under regeringen Reinfeldt 1. Den hade visionen att sänka bidragen och öka egenförsörjningen. Även om man aldrig sade det rent ut. Speciellt gick man hårt på sjukförsäkringen. Jobbskatteavdragen var en del av den strategin. Men nånstans gick kompasskursen förlorad. Regeringen Reinfeldt 2 var sällsynt passiv och uträttade i princip ingenting.
Sedan tror jag det finns en faktor som sällan lyfts fram men som starkt bidragit till den stora invandringen. Och det är kommunalgubbarnas (de har sina rötter i industrisamhället) behov av att fylla upp trappuppgångarna i de kommunala bostadsföretagen med nya hyresgäster efter avindustrialiseringen i städer som Norrköping, Örebro, Eskilstuna, Borås osv. Och det efter att den äldre arbetarbefolkningen dött bort och deras mer högutbildade barn flyttat till moderna hus och bostadsrätter i storstäderna.
Alternativet hade varit att riva dessa för moderna svenskar oattraktiva bostäder. Det hade nog varit samhällsekonomiskt lönsamt. Men man river inte sina skötebarn, så har gubbarna resonerat. Ansvaret ligger tungt på dessa kommunalgubbar. Som haft försänkningar och ingångar till den politiska makten i Stockholm.
Skepparn: Det är just detta som är poängen: Jag kräver INTE att någon annan ska betala för mig. Men det betyder att inte heller andra kan kräva av mig att jag ska betala för dem. Om vi har ett system där jag genom försäkringar står för mina egna utgifter vid sjukdom och ohälsa, behöver ingen annan ta av sin lön för att jag ska få en bra vård när jag behöver den.
Detta är vi förstås väldigt långt ifrån.
När Göran Persson säger att om inte andra EU-länder tar sitt ansvar och tar de delar av flyktingströmmen som Sverige inte mäktar med att ta emot så kommer inte lilla Sverige klara det här borde någon sosse lyssna.Ja även AKB och hennes nymoderater kan spetsa öronen för den delen.
Andra EU-länder gör ju inte det.Inte ens om man utesluter dom eller hotar med att dra in bidragen.Även om de gjorde det så skulle inte ditkvoterade flyktingar stanna länge i en fientlig kontext med sämre bidragsvillkor.
Uteslutna EU-länder lär inte heller bli mer benägna att ta emot svenska flyktingströmmar jämfört med inneslutna.De enda riktigt övertygade om förnämligheten med andra EU-länders flyktingmottagande verkar vara svenska politiker?
Är det då sverigedemokratiskt alternativt rasistiskt att som Göran Persson hävda att Sverige inte klarar sina självpåtagna åtaganden?
Jag undrar eftersom jag tycker det ser ut som om det inte går så himla bra liksom.
Jag undrar eftersom jag egentligen inte tror att det svenska flyktingmottagandet kan villkoras i efterhand med att andra EU-länder ska ta det ansvar Sverige ålagt dem.
Skulle svaret vara jakande,dvs det är rasistiskt och sverigedemokratiskt, så är jag i varje fall i gott sällskap.Göran Persson framstår numera som det sista socialdemokratiska hoppet.
Med sin osvikliga känsla för perfekt tajming slår ena delen av vår regering till med att kräva medborgarlön.Det är orimligt att vi till varje pris måste "skapa jobb", oavsett om de är meningsfulla och vilka ekologiska fotavtryck de orsakat.
Integrationen blir troligen också ännu bättre av att invandrare och flyktingar snabbare får ett jobb som inte kräver att man jobbar så mycket men får lön för det.Någon Ylva Johansonsisk byråkratisk validering är knappast heller nödvändig.Det spar tid när "sitaschonen är så allvarlig och utmanande som den är nu".
Så många flugor i en smäll!
En game changer!
Ett djärvt drag av de strategiska mästerhjärnorna i Miljöpartiet.
Nymoderaternas ledning kan i sin politikutveckling tänka ett varv till och varför inte samarbeta över blockgränsen?Allt som krävs är en liten glidning och det är ju just nymoderater väldigt bra på.
Självklart är finansieringsfrågan löst då någon annan betalar ska väl tilläggas och nu väntar vi bara in mästerförhandlarens svar.
http://schlaug.blogspot.co.id/2015/10/medborgarlon-ar-mer-en-vision-fyra.html
och
http://www.svd.se/mp-profiler-medborgarlon-ar-mer-an-en-vision/om/debatt
Javisst, kör gärna medborgarlön! 3000 kr per månad och 1000 kr i barnbidrag och sen bort medd alla andra bidrag. Gäller endast ostraffade svenska medborgare. Blir hur bra som helst, eller hur MP?
Visst, Motpol!
Men om du viftar med sedelbunten aldrig så mycket hjälper ju inte det om det inte finns någon specialist tillstädes som kan hjälpa dig…
Det måste ju till barn som vill utbilda sig etc.
Eller skall vi taga hand om yrkeskunnigt folk från Eritrea?
Lustigt nog handlade på IKEA Zawentem.
Jo
De annonserade med en stor kniv över ingången!
Cave!
Tycker det verkar lite si och så med lönsamheten och berikningen nu när Morgan Johansson säger att Europa blivit tagna på sängen.
Stefan och Morgan däremot blev inte tagna för att de har ju sagt hela tiden att andra EU-länder måste ta sitt ansvar och avlasta Sverige.
Nu är det en utmaning att snart tältar flyktingströmmen i snön men det går inte att säga när säger Anders Danielsson.
Kan egentligen inte vara svårare än att man ringer SMHI så får man säkert ett svar på när snön sannolikt kommer..