Efter nattens segrar i sju delstater är Donald Trump på god väg att säkra nomineringen som det republikanska partiets presidentkandidat. Det uppges råda panikstämning inom Republikanerna. Etablissemanget fasar för en situation där Trump väljs till världens mäktigaste ämbete.

I stället för att fasa måste vi försöka förstå varför så många amerikanska väljare ger sitt stöd till en populist och vettvilling.

Jag tror att det är ganska enkelt: vanligt folk är urless på de politiker som är stöpta i samma form, som säger samma saker, alltid lovar förändring men aldrig genomför den. Det har under väldigt lång tid funnits en mall som toppolitiker måste passa in i för att bli valda. Den mallen är nu på väg att sprängas. Att sju procent av amerikanerna har förtroende för Kongressen säger något om omfattningen av missnöjet.

Vi ser liknande tecken i Europa, och förklaringen till anti-etablissemangspartiernas framgångar är sannolikt snarlika här och i USA. Ett lägre förtroende för de etablerade partierna, en växande misstro mot medierna och en längtan efter något nytt. Nästan vad som helst förutom samma gamla gäng en gång till.

Jag kan inte veta hur många av Trumps anhängare som i själ och hjärta tror att han kan ”göra landet stort igen” – den amerikanska konstitutionen innehåller trots allt begränsningar i vad en president kan ta sig för – men jag skulle tro att många röstar på Trump för att hans retorik och politik går på tvärs med etablissemanget. Det är ett långt finger till regimvänlig media och etablerade politiker. Men det är också en påminnelse om att människors röster aldrig kan tas för givna. Det går att köpa folks röster under en tid, men inte i all oändlighet.

En likartad situation har vi fått i Sverige. Precis som i fallet med Trump har etablerade politiker och medier misslyckats med att bemöta Sverigedemokraterna. Det dröjde fyra år efter att SD kom in i riksdagen innan mainstreammedia och övriga började begripa att de inte kan kasta alla SD-väljare på soptippen utan faktiskt måste börja ta deras perspektiv på allvar.

Debatten i Sverige har därför blivit öppnare på sistone, och Moderaterna har inlett Operation Triangulering för att försöka stjäla invandringsfrågan från SD och därmed även de väljare som prioriterar den.

Det är svårt för gamla partier att framstå som nya. Det är besvärligt att framstå som ung och fräsch när man är över 100 år gammal. Men såväl svensk som amerikansk politik behöver en pånyttfödelse. En sådan kan ske med tillkomsten av nya partier, men även de existerande måste förändras.

Om så inte sker får de gamla partierna förmodligen finna sig i att spela andrafiolen i framtiden.