Moderaterna håller ett så kallat Sverigemöte i helgen, en sorts politisk workshop där partister från hela landet ska prata ihop sig och skapa sammanhållning i ett parti som växer i opinionen men som inte aspirerar på att ta över regeringsmakten just nu.
Parollen är ”Sverige ska fungera”. Inte så radikalt för att komma från ett oppositionsparti, kan tyckas. Just därför säger den en hel del om var Moderaterna står i dag. Eller snarare: trippar på tå. Partiet vågar nämligen inte sätta ned foten. Det vågar inte utmana. Anna Kinberg Batra kritiseras nu även av sina egna för att vara för försiktig.
Trots en väldigt blek partiordförande och trots ett oppositionsarbete som helt gått i stå ligger M väldigt bra till i opinionsmätningarna. Runt var fjärde väljare säger att de skulle rösta på Kinberg Batras parti i dag, vilket är ungefär lika många som stöder Socialdemokraterna.
Troligen hade usla opinionssiffror tvingat partiledningen att vara betydligt mer offensiv. Nu känner nog Kinberg Batra, Kristersson, Svantesson och Tobé att de kan ta det ganska lugnt. Det är synd, för partiet missar tillfället att sätta dagordningen och ger Stefan Löfven en arbetsro han inte förtjänar.
Det blir nästan lite tragikomiskt när partisekreteraren Tomas Tobé utan ironi i rösten hävdar att Moderaterna har visat att de är ”garanten för ordning och reda”. Partiet har omprövat sin politik på en rad områden sedan valförlusten. Men i regeringsställning under Reinfeldts statsministertid, när policies och beslut verkligen fick verkan i praktiken, visade de att de snarare var en garant för oordning och oreda.
En del av det debacle som M tillsammans med sina allianskollegor skapade eller förvärrade under sina åtta år i regeringskansliet håller en rödgrön regering nu på att reda upp. Det finns en ironi i att det är socialdemokrater och miljöpartister som verklighetsanpassar migrationspolitiken, som skärper den hitintills slappa hanteringen av svenska pass, som börjar ålderstesta ensamkommande ungdomar och män och förbjuder resor i syfte att begå terrorbrott. Inget av detta gjorde Moderaterna något åt när de satt i regeringen.
Frågan liberala och konservativa väljare måste ställa sig är vilken tillit de kan ha till ett parti som skäller högt i opposition men inte vill ta över regeringsansvaret. Vilken trovärdighet har ett parti som i regering har sett på när polisen förfallit och när utanförskapet fortsatt att öka år för år och nu plötsligt orerar om ”det nya utanförskapet”? Det finns inget nytt i att utlandsfödda inte kommer i arbete eller att vissa förorter präglas av hög arbetslöshet, kriminalitet och otrygghet.
Det är få som har något som helst förtroende för den sittande regeringen. Problemet för borgerliga väljare uppkommer dock när ett trovärdigt alternativ ska väljas.
I mellanvalstider ska oppositionen kännas som allra mest lockande. Så är det inte nu. Frågan är om Moderaterna någonsin har känts så ointressanta drygt två år före ett val.
Mitt i prick! Aldrig någonsin har ett oppositionsparti svikit sina väljare som Moderaterna gör. För egen del kommer jag inte lägga min röst framöver på något alliansparti. Hellre får då Vänsterpartiet min röst, det verkar i alla fall vara ett parti som man kan lita på. Ett alternativ kan vara en röst på Sverigedemokraterna alt. en röst på Borgerlig Framtid.
De av dig uppräknade moderaterna kan ta det lugnt,som de gjorde under Reinfeldts ledning,försvaret var ett särintresse,vår kultur var sprunget ur barbari,terrorattentatet 2010 på Drottninggatan var enligt Reinfeldt oönskat.Alla ombads öppna sina hjärtan för ett öppet Sverige. Ingen av de uppräknade protesterade som de fegisar de är,bara rädda att förlora sin plats bland andra fegisar som inhöstar riksdagsarvodet.
Det är tur att det inte är val i år. Samtliga riksdagspartier känns opålitliga och därtill icke trovärdiga. Jag funderar starkt på om Borgerlig framtid kan vara ett alternativ. Deras partiprogram borde locka många allmänborgerliga som har tröttnat på kovändningar och allt snack utan verkstad.
Varenda en av de som uppträder på Sverigemötet var med när psykfallet från Täby var i full swing.
Varenda en av dem.
Och ingen sa flasklock. Inte ett jädra någe kom ur kakhålet.
Men nu. Nu vet man minsann. Nu väller de verbala flytningarna ur ur den illa stängda foderluckan och de begär att bli tagna på allvar. Fullt allvar. Och journalisterna märkligt nog bara jamsar med, det ställs aldrig en fråga med "men för tre år sedan sa du….".
Moderaterna (och övriga allianspartister) är riktigt, riktigt äckliga. Skitäckliga.
Att moderaterna ligger bra till i opinionsundersökningarna beror mest på att regeringen INTE gör det.Men ska man vara helt ärlig så borde man faktiskt ligga mycket bättre till än vad man gör med tanke på den underpresterande regeringen.
Det är inget gott betyg för moderaternas del men väldigt lättförklarligt för en underpresterande opposition.
Vare sig S eller M vill ta till sig att verkligheten förändrats utan följer kartor som är ljusår för gamla.Kanske man drömmer sig till ett annat solsystem?
Stämmer verkligen dessa opinionsundersökningar? Anser ni som bor i Sverige att 25% är en trovärdig siffra för stödet till M? Om så är fallet, hur är det överhuvudtaget möjligt?
Eventuella M väljare som läser detta får gärna förklara för mig hur de tänker, för jag kan ärligen inte begripa hur någon med förmågan att själv knyta sina skor ens kan fundera på att överväga att rösta på M.
Stämmer verkligen dessa opinionsundersökningar? Anser ni som bor i Sverige att 25% är en trovärdig siffra för stödet till M? Om så är fallet, hur är det överhuvudtaget möjligt?
Samtliga opinionsmätningar placerar Moderaterna ungefär där (23-25 procent, ibland mer), så vi får väl utgå från att det är så opinionsläget ser ut just nu. Hur väljarna resonerar är en annan fråga. M brukar vara stora i mellanvalstider (partiet var större än S mellan valen 1998 och 2002), men just nu erbjuder ju partiet inte mycket till politiskt alternativ.
Läste i di att moderaterna kan samarbeta med mp. De har inte lärt sig ett dugg, inte förstått vad väljarna vill. Fru Batra kommer aldrig bli statsminister 2018, hon är för obegåvad, helt utan ledarbegåvning, för dum på enkel svenska
Utlandssvensk
Därför att det inte finns några alternativ, så klart. Eller vad föreslår du? SD blir en proteströst eftersom inga andra partier vill samarbeta med dem och trendkänsliga medelklassvenskar inte vågar rösta på dem. Så vad som återstår är vänstersossar (de rödgröna) eller högersossar (Alliansen). Take your pick.
Rösta inte alls, missnöjesrösta, gör någonting. Glöm ej att göra allt för att minska skatten för att behålla pengarna själv
Illavarslande t.o.m lojala urtidsmoderaters reaktion är brr… obegripligt, omdömeslöst och dessvärre säger även de nåt om personerna som satte henne där.
Läste också att moderaterna kan tänkas samarbeta med mp. Hur man då tänker är en gåtta. Det var ju sammarbetet 2011 och migrationsöverenskommelsen med MP som sänkte M och ordentligt skadat landet. Så länge sådan tankar finns inom partiet kan M i alla fall glömma min röst. Om M ledningen har så dåligt minne så de har glömt bort 2011 kan jag lova en sak och det är att många potentiella M väljare inte har glömt.
/Eskil
1700 moderater samlas i Malmö för politikutveckling.
Sverige är i kris och regeringen usel och oduglig.
1700 moderater kläcker tanke-ägg.
Staten ska kunna ta ansvaret för misskötta skolor.
Dörren hålls öppen för det uslaste och odugligaste partiet i regeringen.
Hade det behövts 3400 moderater för att komma på någonting?
För i så fall borde man samla 6800 moderater och göra just det.
Varför behövs moderaterna?
Tja….kommer man inte på något svar snart så visar ju det att svaret är:
DET GÖR DOM INTE.
Moderaterna håller möte i Malmö och då har de fått lite publicitet. En sak som slog mig var att det framkommit yttrande om framtida samarbete med mp. Med detta pip försäkrade de sd om min röst åtminstone ett val till.
Nu skall moderaterna bli "skolparti". Igen! De har ju vissa intressanta ideer, men de räcker inte. När det gäller skolan är jag övertygad om att offentligt drivna skolor från högstadium och uppåt skall drivas av staten. Kommunerna kan fortsätta att driva skolor till och med mellanstadiet eftersom kommunerna erbjuder så mycket omsorg och tillsyn för elever upp till och med mellanstadiet. När det gäller de privata skolorna anser jag att dessa inte tar samma ansvar som offentligt drivna skolor. Det jag framförallt saknar är en garanti som medför att en elev som påbörjat en utbildning får genomföra hela utbildningen hos den aktuella huvudmannen i det område eleven skolan finns. En sådan garanti kan exempelvis bestå i en försäkring. Utan sådan garanti måste det offentliga vara beredda att ta över privata skolor momentant och det kan inte vara rimligt att våra kommuner skall ta sådana ansvar utan rätt till ersättning. Detta ansvar tar resurser från de elever som går i kommunala skolor.
Sedan har det diskuterats om våra betyg är rimliga. Jag tycker att betygsprincipen är rimlig. Idag får en elev högst ett betygssteg över det sämst presterade resultatet och det anser många vara orättvist eftersom en elev som fått A på allt utom ett moment där eleven fick E endast kan få betyget D. Tänk om eleven istället fått ett A eller B och en arbetsgivare anställt eleven för att arbeta inom det område där eleven presterat för ett E. Då hade arbetsgivaren vilseletts av elevens betyg. Däremot tycker jag att elever som hamnat i en sådan här situation borde få en andra chans att höja sitt E. På något sätt kanske betygssättaren i god tid borde indikera högsta möjliga betyg om man bortser från enstaka dippar och ange vad som krävs för att uppnå högre betyg. Man bör alltid få en andra chans, men vi bör kräva att betygen är rättvisande så långt detta är möjligt.
Slutligen vill jag ställa frågan om alliansen vill regera. Vad är det som avhåller alliansen från att ta över regeringsmakten? Är det ett eller ett par barn som planeras före nästa val? Vågar de inte själva reda ut resultatet av Reinfeldts åtta år? Vill de inte samarbeta med socialdemokraterna? Om alliansen inte är beredda att ta ansvar nu, varför skall vi då tro att de kan ta ansvar efter nästa val?