Ett viktigt utslag i förra riksdagsvalet var att Feministiskt initiativ inte kom in i riksdagen, mediernas idoga kramkampanj till trots. Men frågan är hur stor roll detta spelar när den sittande regeringen nu genomför delar av Fi:s politik.

Åsa Regnér meddelade under torsdagen att regeringen har beslutat inrätta en jämställdhetsmyndighet (se där ännu en myndighet som en framtida icke-socialistisk regering kan avskaffa!).

Vad kan då en jämställdhetsmyndighet tänkas syssla med, förutom att sluka skattemiljoner och förmodligen skälla på vita heterosexuella män? Risken är uppenbar att myndigheten blir ett opinionsorgan för mer radikalfeminism och lagstiftning. Begreppet ”jämställdhet” är nämligen så brett att nästan vilken fråga som helst kan stoppas in under dess paraply. Hur myndigheten kommer att se ut återstår att se – saken ska först utredas.

Liberalerna, som verkar entusiastiska över idén med en jämställdhetsmyndighet, föreslår att den ska lägga stort fokus på hedersrelaterat våld. Det vore en bra prioritering om nu myndigheten ändå ska inrättas. Men eftersom det är en rödgrön regering som sätter ramarna för den är det föga troligt.

Det är rätt typiskt att politiker gör så här. De identifierar ett problem och eftersom de inte har lyckats lösa det (alla problem kan inte lösas av politiker) vill de visa handlingskraft. Vad kan vara mer handlingskraftigt än att inrätta en ny statlig myndighet för mångmiljonbelopp årligen?

Det ironiska här är att Gudrun Schyman ser ut att få igenom ett av sitt partis viktigaste krav. Utan att ens sitta i riksdagen.

Det, mina vänner, är deprimerande.