Man ska inte sparka på den som ligger ned, heter det. Men när det gäller Miljöpartiet är jag beredd att göra ett undantag. MP är nämligen Sveriges farligaste parti.

Under helgen som gick höll det gröna partiet kongress. Läget är bekymmersamt för Gustav Fridolins och Isabella Lövins parti, men stämningen förefaller ha varit god. I alla fall tills Stefan Löfven dök upp och high-fiveade språkrören till ljumma applåder från deltagarna.

Det verkar inte direkt råda någon partystämning mellan regeringspartierna. DN:s Ewa Stenberg beskriver Löfvens besök på följande sätt:

Mitt under Miljöpartiets kongress i Västerås kom statsminister Stefan Löfven (S) på oannonserat besök till sitt samarbetsparti.Ministrar och andra på första raden i den stora kongresshallen reste sig och applåderade. Långsamt följde fler ombud efter och ställde sig upp. Applåderna ljöd i maklig takt och med modest styrka. Halva salen förblev sittande.

Föga tvekan råder om att tiden i regering har tärt hårt på det aktivistiska Miljöpartiet. Partiet är inte vant vid att ta politiskt ansvar. Att kompromissa passar sig inte för ett parti som lever av utopiska ideal och drivs av snällhetsiver. Det är som att ett barn plötsligt har fått alldeles för stort ansvar för sin ålder. Resultatet blir virrigt och nervöst. Det fungerar helt enkelt inte.

Inför valet 2014 satte MP ut löften det inte hade några rimliga chanser att hålla. Detta har vi lärt oss av, brukar Fridolin upprepa. Men när kongressen 2018 var till ända hade MP lovat höghastighetståg till Europa som ska betalas med att folk arbetar mindre.

MP vore förstås inte MP om det inte klubbades något helt vanvettigt förslag relaterat till migrationspolitiken. Grön ungdoms förslag att införa ett nytt skäl för uppehållstillstånd vann kongressens gehör, även om åldern ”upp till 26 år” utelämnades. Partiet klubbade att ”anknytning” ska räcka för att få stanna. Det innebär rent konkret att en ensamkommande asylsökande som har en nära vän eller nära relation till en fosterfamilj ska kunna få uppehållstillstånd.

I praktiken skulle detta betyda att asylrätten urholkas ännu mer. Idén att det ska finnas skyddsskäl för att en person ska beviljas asyl är något som MP helt tycks ha övergett. (Vad Centerpartiet tycker om saken är i dagsläget oklart.)

Att MP har en större uppförsbacke i detta val jämfört med läget för fyra år sedan är uppenbart. Då blev partiet näst störst i EU-valet och siktade med illa dolt storhetsvansinne på att bli tredje största parti i riksdagsvalet fyra månader senare. Nu hotas MP att ramla ur riksdagen. Då hade MP smekmånad i medierna. I dag är MP stukat efter flera år av granskning som regeringsparti.

Förändringen märks även i väljarnas uppfattning av partiet. Hela 50 procent beskriver MP som ”hemskt”. Var fjärde väljare tycker att partiet är det värsta av riksdagens åtta partier. För att göra saken ännu värre har MP tappat hälften av sina medlemmar sedan valet 2014.

Att Malena Ernman fick ta emot Miljöpartiets kongresspris är knappast en slump. MP har naivitet, infantilitet och oansvarighet som ledstjärnor i sin politiska gärning. Partiet har ett barns världsuppfattning.

Därför är Miljöpartiet potentiellt det farligaste i Sveriges riksdag. Därför ska det hållas så långt bort från Rosenbad som möjligt. Därför ska MP helst inte sitta i den lagstiftande församlingen över huvud taget.