Paniken stiger. Socialdemokratin närmar sig en valförlust som kommer eka genom hela Rörelsen. Det var därför inte så oväntat att vi fick se en osedvanligt grinig statsminister i sista partiledardebatten i riksdagen före valet.

Stefan Löfven såg tärd och stressad ut. Ett jagat byte som saknar strategier att komma ur en prekär situation. I denna pressade situation finns bara ett läge för Socialdemokraterna: motangrepp.

Magdalena Andersson gör en djupsinnig analys när hon konstaterar att ”röstar man på Jimmie Åkesson, ja, då riskerar han att bli statsminister”. Finansministern och statsministern försöker nu skrämma alla väljare som lutar åt att proteströsta på SD att avstå.

I stället för att sälja in ett eget budskap ska Socialdemokraterna alltså inrikta sig på att skrämmas för alternativen. Precis som partiet har gjort i snart sagt varje valrörelse. Är det inte ”högern” så är det ”högerextremister” som bara vill människor ont.

Löfven satte tonläget för två år sedan när han hävdade att oppositionen vill ”sälja barn på börsen”. Nu ska det trummas in ett budskap att den som proteströstar på SD gör sig själv en otjänst. I synnerhet om personen tillhör LO-kollektivet, som tydligen bara har ett alternativ i valbåset, om vi ska tro statsministern.

Resonemanget känns igen. Ånyo utgår det från att SD-väljare inte vet vad de röstar på (läs: inte vet sitt eget bästa). Jag tror att många är rätt trötta på den här sortens väljarförakt. Det får bara motsatt effekt.

Dessutom visar det på att S, åtta år efter SD kom in i riksdagen, fortfarande inte begriper varför partiet växer. Att förklara SD:s framgångar med att väljarna helt enkelt är okunniga, är både oförskämt och tjockskalligt.

En enkel regel gäller i politiken: förakta väljarna och väljarna kommer förakta dig. Inte låter det som en särskilt smart strategi för ett parti som vill vinna val.