Det var svårt att se på statsministern på Almedalens scen att hans förtroendesiffror faller och att han är på väg att leda Socialdemokraterna till ett katastrofval. Stefan Löfven höll ett av sina bästa tal som partiledare.

Men under de pompösa orden om sammanhållning och ”tillsammans”, fanns det väldigt lite konkretion. Och det kanske är OK en sådan dag. Något som blev tydligt var emellertid Socialdemokraternas syn på dig som skattebetalare.

Löfven ställde på klassiskt socialdemokratiskt manér vanligt folk mot ”de rika”. Budskapet var tydligt, om än ospecificerat: Ni som har mycket får nu stå tillbaka. Nu är det vanligt folks tur.

Eftersom S skattepolitik innebär att sjuksköterskor och barnmorskor räknas som höginkomsttagare, och regeringen inte ens dragit sig för att höja skatten på vanligt folks sparande, skorrar retoriken väldigt falskt. Löfvens retorik är ren och skär populism och, faktiskt, ett sätt att ställa grupp mot grupp.

Den socialdemokratiska synen på skatternas ursprung är intressant. Löfven kritiserade allianspartiernas skattesänkningar genom att beskriva deras politik som ett sätt att ”ta pengar som människor arbetat ihop och ge till de rika.”

Här blev det lite svårt att hänga med. Hur kan en skattesänkning över huvud taget vara detsamma som att ta pengar från någon? Det är som om pengarna som folk arbetar ihop och betalar in i skatt varje månad inte från början kom från skattebetalarna själva. Maken till förakt för det vanliga folk Löfven säger sig representera återfinns bara hos vänsterextrema partier.

Så några ord om nazisterna i vita tröjor.

Löfven gick till angrepp mot Nordiska motståndsrörelsens närvaro i Almedalen på ett föredömligt sätt.

Den nazistiska närvaron i Almedalen har upprört många, och detta med rätta. Jag begriper faktiskt inte vad NMR har där att göra. Det är en sak att upprätthålla yttrande- och mötesfriheten – de ska inte inskränkas. En helt annan att upplåta ett demokratiforum som Almedalsveckan åt våldsamma nazister, som går omkring och provocerar, fotograferar och skrämmer folk.

Det hade dock varit passande av statsministern att även markera mot SSU:s sällskap, något som inte heller justitieminister Morgan Johansson gjorde när han debatterade mot SD:s Mattias Karlsson.

Att Afa och Revolutionära fronten går hand i hand med Löfvens ungdomsförbund är det lika förkastligt som om NMR skulle göra samma sak. Afa, RF och NMR är inte våldsbejakande organisationer – de är våldsutövande organisationer.

Det pratas nu om att förbjuda medlemskap i organisationer som NMR, något jag tror är ett nästan lika stort slag i luften som Morgan Johanssons förslag att förbjuda fler så kallade nazistiska symboler.

Även SD är inne på denna linje, men ingen berättar hur det ska gå till i praktiken. Dessa organisationer har knappast öppna medlemslistor, och vi kan inte förbjuda folk att samlas och organisera sig. Kampen mot extremisterna ska föras med polisiära medel när de utgör ett hot mot andra. För detta behövs ingen ny lagstiftning.

Avslutningsvis kan konstateras att Stefan Löfven knappast är rätt man att ta upp kampen mot extremismen. Hans parti har i decennier sett på när islamismen och salafismen vuxit sig stark i landets invandrarförorter och de senaste åren gjort sig beroende av Vänsterpartiet i riksdagen.

All fin retorik till trots – den som tar avstånd från viss extremism och blundar för annan, saknar faktiskt trovärdighet.