En aktivistaktion av en enskild gråtande ung kvinna har fått uppmärksamhet i några av världens största medier. Bakom tårarna, kramarna och hurraropen ligger dock en misslyckad aktion och ett gediget missförstånd om vad civil olydnad egentligen är.

Den 21-åriga aktivisten Elin Ersson har blivit kändis. Det som behövdes var att hon ställde till med ofog på ett flygplan på vilket det även fanns en 26-årig man som skulle utvisas till Afghanistan. Kvinnan kastades av, men det gällde även afghanen.

Succé, således? Inte riktigt. Men vi återkommer till det. Först några tankar om civil olydnad. Aktionen på flygplanet har liknats vid allt från Rosa Parks bussprotest till… ja, det enda som saknas än så länge är nog en parallell till judarnas situation i 30-talets Tyskland, men den kommer säkert vad det lider. Historielösheten är ju monumental numera.

I Studio Ett debatterade ordförandena för ungdomsförbunden Luf och KDU saken. Luf-ordföranden Joar Forssell, som kallat aktivisten för ”en hjälte”, menar att det är rätt att förhindra att människor utvisas till döden (om den är fysisk eller psykisk framgår inte) och att historien är full av omoraliska lagar.

Jag är inte motståndare till all form av civil olydnad. Det Rosa Parks gjorde upprörde anhängare av den rådande ordningen då, men hon stod upp för lika rättigheter och genom sin aktion kränkte hon ingen annan persons fri- och rättigheter. Ersson, däremot, försenade ett plan fullt av människor som inte hade ett dugg med hennes aktion att göra och skrämde sannolikt upp en hel del personer ombord som inte förstod vad som pågick.

Många av reaktionerna på flygplansaktionen, som inte är den första i sitt slag, visar hur infantil den svenska samhällsdebatten har blivit. Människor reagerar känslomässigt, som barn, förstår inte vad en reglerad invandring innebär i praktiken och pratar om ”mänskliga rättigheter” och ”allas lika värde” utan att ens förstå begreppen. Målkonflikter existerar över huvud taget inte i dessa personers verklighet.

Nog är det anmärkningsvärt att de som säger sig slå vakt om asylrätten allra mest är de som genom sina aktioner undergräver den mest effektivt. Ty asylrätten kan endast värnas om vi gör skillnad på skyddsskäl och icke skyddsskäl, på ja och nej, i asylpolitiken.

Flygplansaktionen är en liten händelse i det stora hela, men den ska ses i en större kontext av allmän infantilisering av hela samhällsklimatet. Så här korkade får vi som svenskar bara inte bli. Det måste finnas en väg tillbaka till ett sansat förhållningssätt i politiken byggt på såväl empiri som en gnutta hjärna. Kan vi kanske börja bete oss som vuxna snart?

Avslutningsvis: hur gick det då med den utvisningshotade 25-åringen? Jo, han fanns inte ens på flyget utan hade redan utvisats till Kabul. I stället lyckades aktivisten tillfälligt förhindra utvisningen av en 52-årig man, dömd till fängelse för brott i Sverige.

Det kändes säkert bra i magen det också.

”Det känns fel att bli känd för något sånt här”, menar aktivisten som
filmade sig själv med sin selfiekamera och livestreamade
aktionen på Facebook så att hela världen kunde se.