Medborgerlig samling, ett nytt liberalkonservativt parti som ställer upp i höstens val, har utestängts från möjligheten att delta i årets Pride i Stockholm. Skälet som uppges är att partiet ”inte lever upp till Stockholm Prides värdegrund”.

Värdegrunden, således. Har vi hört den förut? Klart att vi har. När man vill utestänga någon från ett gemensamt arrangemang men inte har något konkret att gå på, används inte sällan ”värdegrunden” som skäl. Mer detaljerad än så är nämligen inte motiveringen till att Medborgerlig samling inte får delta. Någon i sociala medier påstod att det kan ha haft med Katerina Janouch att göra, men hon är inte ens partimedlem.

Det Prides styrelse nu gör är att utestänga ett demokratiskt parti från såväl paraden som festivalområdet. Ett parti som dessutom, till skillnad från alla riksdagspartier och Feministiskt initiativ, råkar ledas av en öppet homosexuell man. Ett parti som tar ställning för såväl homoadoptioner som lika rättigheter för hbtq-personer.

Och där någonstans finns förmodligen problemet, enligt Pride. MED ställer inte upp på positiv särbehandling av personer utifrån sexuell läggning. Ej heller förespråkas särskilda rättigheter för denna grupp.

Pride är i dag ett vänsterarrangemang som leds av intoleranta, identitetspolitiska vänsterdemagoger som inte bryr sig ett dugg om alla hbtq-personers fri- och rättigheter när dessa ställs mot chansen att tvåla dit politiska motståndare som inte delar den identitetspolitiska världsbilden.

Det är inte första gången Pride tar ställning mot ett icke-socialistiskt parti. Uppsala Pride utestängde Folkpartiet 2012 med motiveringen att ”Uppsala Pride är en antikapitalistisk organisation”. Även i Stockholm Pride har extremvänsterns inflytande fått många borgerliga att avstå från att delta.

Visst är det upp till varje arrangör att själv avgöra vilka som får delta. Men eftersom Stockholms stad sponsrar Stockholm Pride blir det problematiskt för liberaler och konservativa att delta i ett jippo med sådan uppenbar vänsterprägel.

Alla anständiga partier och krafter borde börja leta efter ett alternativ arrangemang. Pride är inte kärlekens festival längre. Det är en kapitulation inför en alltmer intolerant och arrogant svensk vänster. Göd den inte.

Läs även:
Ilan Sadé
Erik Rantzow