Två programledare. Åtta deltagare. En sista partiledardebatt. Och så ett public service som inte kunde avhålla sig från att ta avstånd från en av debattdeltagarna. Fredagskvällens drabbning i SVT1 lär ha skadat allmänhetens förtroende för public services påstått oberoende journalistik.

Debatten var det inget större fel på, även om jag är genuint trött på att regeringsfrågan tillåts ta så mycket tid från sakpolitiken i varje debatt. Ebba Busch Thor gjorde ännu en stark insats, Jonas Sjöstedt fortsatte att mysa ikapp med tittarna på vänsterflanken och Ulf Kristersson tände äntligen till lite grand.

Men det var inget av detta som kom att diskuteras efteråt.

I samma ögonblick som Annie Lööf drämde sin knutna näve i bordet i upprördhet förstod jag att det skulle bli en snackis efteråt (hon har sedermera hyllats av bland andra Ardalan Shekarabi). Men Lööfs utbrott hamnade i skuggan av SVT:s agerande efter debattens slut. Kanalen ansåg sig nödgad att öppet ta avstånd från något Jimmie Åkessons sagt.

Vad sade då Åkesson som fick landets public service-kanal att ta avstånd i direktsändning? Jo, det här:

Jobb är viktigt. Jobb är avgörande. Men vi måste ju också ställa oss frågan, för att hela integrationsdebatten har i alla dessa år handlat om just jobb. ”Bara invandrarna får jobb så kommer allt att lösa sig”, har alla de här sagt alltid. Det händer ju inte. Det blir inte så. Och därför så måste man ställa sig frågan: varför är det så svårt för de här människorna att få jobb? Jo, det är för att de inte är svenskar. De är, de passar inte in i Sverige. Det är klart, att då är det svårt att få jobb. Det är klart, att då är det svårt att få jobb, då måste man ju få förutsättningar att bli just svensk. Man måste få förutsättning att passa in i Sverige. Men de här har i alla dessa år bemött nytillkomna på deras villkor, på deras språk, utifrån deras sedvänjor, utifrån deras kultur och då blir det detta splittrade samhälle och detta eviga utanförskap.

Passagen i fet stil är vad Annie Lööf slog näven i bordet för och som föranledde SVT att ta avstånd. SVT hänvisar till demokratiparagrafen i sändningstillståndet för sitt agerande.

Jag ser inget direkt kontroversiellt i att påstå att de som invandrar till Sverige inte är svenskar (oaktat om de åkt tunnelbana eller ej), ej heller att många inte ”passar in” här. Den kultur många lämnat i hemlandet – den afghanska, syriska, irakiska eller eritreanska – har grundläggande skillnader mot den svenska. Så är det bara, vilket leder till oundvikliga kultur- och värderingskrockar. Därför krävs anpassning (apropå ”passa in”) från den som invandrar.

I radio- och TV-lagens så kallade demokratiparagraf krävs av public service att ”programverksamheten som helhet präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.”

SVT hänvisar sedan till den proposition som ligger till grund för texten för hjälp att tolka den. I prop. 2005/06:112 anges att ”[b]estämmelsen anses även innebära en skyldighet att markera avståndstagande från eller bemöta antidemokratiska uttalanden och att verka för att rasistiska fördomar bekämpas.”

Public service har alltså ett de facto politiskt uppdrag. Enligt ovanstående skulle det vara helt i sin ordning om en programledare direkt bemötte ett uttalande som denne ansåg rasistiskt. Det märkliga i hela kråksången är att  SVT i direktsändning påstod att kanalen tog avstånd då Åkessons uttalande var ”grovt generaliserande”. Inte antidemokratiskt eller rasistiskt.

Då uppstår frågan: hur många politiker gör sig inte skyldiga till grova generaliseringar, i synnerhet under en valrörelse? Hur grova brukar inte vänsterledaren Sjöstedts generaliseringar om ”de rika” vara, för att nämna ett exempel.

SVT:s agerande har fått hård kritik, och inte bara från SD (som nu söker en ursäkt de aldrig kommer få). Förre TV4-chefen Jan Scherman kallar det hela ”häpnadsväckande och olyckligt”.

Annie Lööf reagerade på en passage i ett längre resonemang. Hon slog näven i bordet innan Åkesson pratat färdigt. SVT hade chansen att höra hela resonemanget men valde ändå att se passagen som ”grovt generaliserande” och ta avstånd.

Granskningsnämnden har tidigare fällt SVT för att kanalen inte tog avstånd från ett uttalande från SD:s gruppledare Mattias Karlsson. Sannolikt var det delvis med detta i åtanke om avståndstagandet nu kom med blixtens hastighet. Men demokratiparagrafen är uppenbarligen öppen för tolkning och det går onekligen att diskutera värdet av dess existens om den får dessa följder.

Slutligen kan konstateras att public service ånyo har problem med trovärdigheten. När Sven Wollter, aktiv kommunist, satt i programmet Min sanning och talade gott om Josef Stalin noterades inget avståndstagande. Nog säger det en hel del om kulturen i TV-huset.