Rösträkningen väntas vara klar under söndagen. Samtidigt som de sju så kallade anständiga partierna leker ansvarscharader inför den samlade pressen och pratar om enstaka mandat hit eller dit, dyker jag ned i småpartiernas resultat.

Det kommer dröja ytterligare en tid innan det är helt klart. Men Medborgerlig Samling ser ut att ha kammat hem 0,2% i sitt första val. Klart sämre än vad många säkert hade trott.

Själv hade jag förhoppningar på kanske 0,6%, så visst var detta lite sämre. Men ändå knappt hälften av vad det medialt hypade och av Benny Andersson finansierade Feministiskt initiativ mäktade med. Det får ses som ett litet första lovande steg.

I Ludvika, där NMR kampanjat dagligen under hela valrörelsen, fick nazisterna enligt det preliminära resultatet 215 röster. I hela landet 2106. Vilket motsvarar 0,03%. Så stort är stödet för nazismen i Sverige. Det är knappt ens mätbart.

Ändå vädrade många sina farhågor inför valet. Nazismen är på frammarsch, varnar många. Förbruningen sprider sig. Det är precis som på 30-talet, säger vissa. Hör ni stöveltrampet? varnar andra. Sådana uttalanden visar både på dålig kunskap om historien och om en fullständig missbedömning av nazismen i dagens Sverige.

Sverige är inte som 30-talets Tyskland. Inte ens nära. Det var ett land i ekonomisk depression där demokratin rasat samman, där extremister förde inbördeskrig på gatorna, där militären konstaterade att den inte skulle kunna skydda landets institutioner och gränser om både nazister och kommunister gick till anfall samtidigt som yttre fiender intervenerade.

Låter detta som dagens Sverige? Nog för att vi har en svag militär, men det är nog knappast den parallellen som görs. Nej, det är ”förbruningen” av samhället i och med SD:s växande väljarstöd.

30-talsreferenserna fortsätter stå som spön i backen, nu senast på ledarplats i DN. Det börjar bli lite tröttsamt, faktiskt. Har människor verkligen inga andra historiska referensramar?

Stora delar av vänstern och en hel del liberaler älskar att hata nazisterna. I synnerhet extremvänstern behöver nazister för att livet ska gå ihop. En växande nazism blir därför paradoxalt nog eftersträvansvärt för kampen. Annars är kampen meningslös.

Men nazismen växer alltså inte. Vare sig vid valurnan eller i annan numerär. Det som kunnat noteras är ökad aktivism. Men fler klistermärken och flygblad är knappast ett hot mot demokratin.

Det talas om att förbjuda både nazistiska organisationer och deras demonstrationer. Ingetdera är önskvärt i en demokratisk stat. Däremot bör samhället och rättsstaten hålla nazisterna kort. Det finns ingen anledning att låta dessa pappskallar ockupera ett helt centrum eller stå utanför en synagoga med hänvisning till yttrandefriheten och demonstrationsrätten. Låt dem demonstrera – men på behörigt avstånd.

Mata inte trollen, brukar det heta. Enligt samma logik bör vi inte fortsätta ge några hundra nazister denna enorma uppmärksamhet.

NMR är ungefär hälften så populärt som Djurens parti.