Den värderings- och kulturkarta som ritas utifrån resultaten i World Values Survey kommer ofta på tal när vi pratar integrationsproblem och kulturella sedvänjor från invandrade grupper.

Kartan åskådliggör två saker: dels att de som invandrar från Mellanöstern och Nordafrika kommer från helt annorlunda kulturer med annan syn på kvinnors rättigheter och relationen mellan stat och individ. Men också att Sverige internationellt sett är ett extremt land. Vi är värderingsmässigt långt ifrån ”lagom”.

På kartan ligger Sverige längst upp i högra hörnet medan invandrare från MENA tenderar att hamna långt ned till vänster. Alltså: olika världar.  I ena änden (MENA) finns patriarkala värderingar där den egna gruppens överlevnad prioriteras och där toleransen och tilliten mellan individer och mellan stat och individ är låg. I andra änden (Sverige) finns individualistiska värderingar som prioriterar individens självförverkligande samt innebär högre tillit och tolerans.

Frågan om hur den som invandrar från det ena till det andra trivs i sitt nya land är sålunda intressant. Vi kallar det ”integrationspolitik” med allt vad den innebär i form av arbetsmarknadsetablering, men vi bör även inkludera känslan av samhörighet. Institutet för framtidsstudier  har nu låtit göra en studie av utomeuropeiska invandrare som kommit till Sverige (en sammanfattning av studien finns här).

Här blir det intressant. Ty det visar sig att bland gruppen invandrare från länder som Afghanistan och Somalia trivs lågutbildade bättre än högutbildade, män bättre än kvinnor. I studien konstateras:

De har en positiv uppfattning av hur det har blivit sedan de kom till Sverige jämfört med hur de hade det i hemlandet, både vad gäller ekonomiska villkor, boende, hälso- och sjukvård, sport och deltagande i föreningar. De har fått bättre utbildningsmöjligheter och de upplever att yttrandefriheten är bättre i jämförelse med hemlandet. De säger att de har mer frihet att göra sina egna livsval och att de har större möjligheter att göra sin röst hörd […] Däremot lever verkligheten inte upp till förväntningarna när det gäller arbete.

Resultaten förvånar knappast någon läsare av denna blogg. Att migranter erbjuds väldigt mycket av Sverige när de fått uppehållstillstånd (i hög grad även innan) och att detta uppskattas behöver knappast utredas. Knäckfrågan här är avslutningen i citatet, den om självförsörjning.

Hur statistiken ser ut där vet vi sedan länge. Utomeuropeiska invandrare arbetar i betydligt mindre utsträckning än majoritetsbefolkningen. Regeringen skryter gärna om hur många som nu har ”kommit ut i arbete” de senaste åren, men endast sju procent av gruppen hade ett riktigt arbete utan statliga subventioner.

Vänd på perspektiven och det blir tydligt hur oacceptabelt det vore i Sverige.

Att det främst är lågutbildade som trivs i Sverige är inte så konstigt. Det är denna grupp som har fått den största standardökningen i sina liv. Från en taskig tillvaro i Mogadishu till gratis utbildning, boende, förskola och betalda omkostnader i Filipstad. Vem skulle vara missnöjd? (En intressant detalj är att en tredjedel av de tillfrågade anser att invandringen till Sverige borde minska.)

Att männen är mer nöjda än kvinnorna anses bero på att männens ansvar för familjens försörjning, som det heter i studien, ”övertagits av ett fungerande välfärdssystem”. Det vill säga: av alla som betalar skatt.

Det finns ingen anledning att tro att Sverige kommer gå över till ett systen för assimilation i närtid. Hela integrationsindustrin med sina ”integrationsstrateger” och ”samhällskommunikatörer” samt bidrag för att bevara den egna kulturen från hemlandet är alldeles för stor och mäktig för att låta sig kuvas. Därmed kommer vi även framgent behöva hantera stora kulturkrockar.

Något annat som lyfts fram som en viktig del i att integreras i Sverige är möjligheten att umgås med svenskar. De migranter som placerats på mindre orter med få andra invandrare har större chans att lära sig språket och ta till sig majoritetskulturen.

Inte heller detta förvånar ett dugg, och slutsatsen som bör dras är rätt självklar: ett mindre inflöde underlättar assimilationen. Ulf Kristersson drar själv den slutsatsen, men den som förlitar sig på att han och Moderaterna ska leda vägen går nog som vanligt på en blåsning.

Läs även:
DN:s reportage och intervjuer med anledning av studien (via unvisit)

Lyssna även på:
Studio Ett (med bl.a. Per Brinkemo)