När Folkhälsomyndigheten 2016 fick regeringens uppdrag att titta på svenska folkets sexuella hälsa och vanor var det nog få som räknade med några revolutionerande resultat.

När rapporten nu har släppts kan vi konstatera att trots att det gått över 20 år sedan den förra undersökningen, har mycket litet hänt.

Vi kan också konstatera att vänsterns megafoner redan har dragit ytterst förutsägbara slutsatser av Folkhälsomyndighetens rapport. Det finns få saker som gör feminister så förtjusta som när de får chansen att göra politik av sex. Faktum är att själva syftet med studien enligt den dåvarande sjukvårdsministern Gabriel Wikström var att ”kunna diskutera sex ur ett politiskt perspektiv på ett mer positivt och otvunget sätt”.

Vad har då Folkhälsomyndigheten kommit fram till från sina knappt 15 000 svar? Den konstaterar att sexuella trakasserier och övergrepp är ”utbrett i befolkningen”. Till grund för den slutsatsen har myndigheten ett antal resultat i sin undersökning, av vilka några finns i skärmdumpen nedan.

SVT:s utdrag är helt opartiskt. 

Hela 4 av 10 kvinnor i Sverige beskriver att de har blivit sexuellt trakasserade. Resultaten rapporteras okritiskt vidare av mainstreammedierna. Men vad ligger egentligen bakom siffrorna?

I begreppet räknas bland annat oönskade telefonsamtal, sms, mejl och sexuella inviter. Har du någonsin fått ett oönskat telefonsamtal? En sexuell invit du inte nappade på? Då är du enligt Folkhälsomyndigheten ett offer för sexuella trakasserier.

Med så här vida definitioner förskjuter vi allmänhetens uppfattning av vad som egentligen är ett helt normalt socialt och sexuellt samspel. Vilket säkert också är avsikten, ty ministern ville ju göra politik av vårt sexliv.

Även myndigheten drar långtgående slutsatser av sina resultat. På debattplats i SvD skriver bland annat generaldirektören att det är anmärkningsvärt att sexuella trakasserier är ”så pass vanligt” och fastslår: ”Det får inte bara konsekvenser för den enskilde, utan är också en tydlig markör för hur jämställt ett samhälle är.”

Myndigheten tar ställning mot både pornografi och sexköp, och i sina slutsatser ignorerar den mäns upplevelser. Fokus ligger helt och hållet på kvinnor, trots att män i studien hävdar att de aldrig eller sällan kan säga nej till sex. Det är så oerhört förutsägbart.

Över huvud taget kan undersökningens syfte och mening ifrågasättas. Det ligger knappast i statens kärnuppdrag att undersöka hur frekvent herr och fru Larsson rullar runt mellan lakanen. Om fria forskare vill undersöka detta är det naturligtvis fritt fram. När staten är inblandad blir dock syftet genast politiskt, och här kan vi ana orsaken till vissa av definitionerna.

Folkhälsomyndigheten pekar ut könsskillnader på en rad områden: användningen av pornografi, benägenheten att betala för sex samt en del upplevelser i sexlivet. Myndigheten skriver att ”för att öka jämställdheten och komma tillrätta med de stora könsskillnaderna anser Folkhälsomyndigheten att det förebyggande arbetet måste blir bättre.”

Förebyggande arbete? Att det finns skillnader i hur män och kvinnor ser på och praktiserar sex är inte ett dugg konstigt – män och kvinnor är olika. Fråga valfritt heterosexuellt par. Hur ska detta förebyggas? Undersökningen vilat föga förvånande på socialkonstruktivistisk grund där könen inte är biologiska utan sociala.

Är det då inte ett problem med riktiga sexuella övergrepp och trakasserier? Självfallet. Här behöver vi veta mer om vilka som begår brotten, under vilka omständigheter det sker och varför.

Brottsförebyggande rådet konstaterade nyligen att de inte kunde hitta några orsakssamband mellan ökad asylinvandring och ökad brottslighet. Härnäst ska de undersöka sambandet mellan härkomst och sexualbrott, vilket givet Brå:s senaste undersökning lär resultera i en forskningens motsvarighet av en ljummen fis.

Finska Ilta-Sanomat har för övrigt redan gjort en undersökning. Slutsatsen? Afghanska och irakiska män är överrepresenterade i sexualbrott gentemot finska män med omfattningen 43 gånger. Det finns säkerligen skäl att återkomma till frågan både en och två gånger.

För övrigt anser jag att Folkhälsomyndigheten bör läggas ned. Vi har redan tillräckligt många propagandamyndigheter.

Läs även:
Folkhälsomyndighetens presentation

Hur var det nu med det manliga privilegiet igen?