Sölvesborg, som leds av ett så kallat samstyre mellan Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och ett lokalt parti, har valt att inte flagga med den regnbågsfärgade Prideflaggan i kommunen.

Skälet är att kommunen hädanefter bara vill följa allmänna och nationella flaggdagar. Det är alltså inte bara Prideflaggan som plockas ned utan alla andra flaggor än den svenska.

Reaktionerna har inte låtit vänta på sig. Såväl vänstern som liberaler har medvetet valt att missförstå och feltolka för att upprätthålla nidbilden av Sverigedemokraterna som ett hbtq-fientligt parti. Detta för att skapa en konflikt som de länge gått och väntat på.

MUF:s Benjamin Dousa besökte kommunkontoret med en Prideflagga. Ett reklamföretag använder sina 13 digitala reklamskyltar för att skylta med Prideflaggan med motiveringen ”nu ska man inte kunna röra sig i Sölvesborg utan att se prideflaggan”. Ingen ska komma undan.

Prideflaggan har bisarrt nog blivit något slags inofficiell nationsfana. Alla måste knäböja framför den, från barn till kommunanställda till pensionärer på äldreboenden. Det är värdegrunden som avgör.

Liknande reaktioner har mött Sölvesborg för kommunens beslut att inte köpa in så kallad ”utmanande samtidskonst”, vanligtvis sådan konst som är obegriplig och stötande för flertalet invånare.

Stockholms tunnelbana har förärats med både mensblod i trosor och nakna håriga gubbar som resenärerna kan vila ögonen på när de väntar på nästa tåg. Sölvesborg väljer i stället att köpa in ”klassisk och tidlös” konst. Kulturminister Amanda Lind (MP) reagerar kraftfullt. Hon kallar det problematiskt och pratar om totalitära samhällen.

Precis som i fallet med Prideflaggan görs överdrivna feltolkningar. Sölvesborg förbjuder ingen konst, kommunen väljer bara att köpa in en viss sorts konst i stället för en annan sort. Detta räcker för att göra folk skvatt galna. DN:s Erik Helmerson skriver med darr på läppen (via unvisit) att dessa exempel ”visar med precision hur faran ser ut”. Faran? I att inte hissa en flagga? I att köpa in ”fel” sorts konst som inte gillas av kulturvänstern?

Eftersom det är på modet att misstolka varandra nuförtiden bör jag för säkerhets skull tillägga att jag står bakom allas lika rättigheter och skyldigheter oaktat sexuell läggning. Just därför är jag så kritisk mot vad Pride har utvecklats till och den ideologi som RFSL sprider i sina så kallade certifieringar.

Intresset för vilka flaggor som vajar på kommunernas flaggstänger brukar vara tämligen begränsat. När Umeå på första maj likt Beijing och Pyongyang flaggar helrött ger det inga rubriker. När Sölvesborg däremot fattar beslut om att enbart flagga med den svenska flaggan tar det hus i helsike.

Man kan ju tycka att den som på allvar bryr sig om hbtq-personers trygghet och rättigheter skulle bekymra sig betydligt mer om det hat som sprids av islamister. Detta är personer vars ideologi straffar homosexualitet med döden.

I stället väljer liberaler och vänsterfolk att fokusera på att en enskild kommun inte längre vill hissa en flagga som kidnappats av vänsterextrema. Nog säger det en hel del om vad dessa människor egentligen prioriterar.

Lite trött blir jag. Faktiskt.