Donald Trumps valslogan inför presidentvalet 2016 var ”America first”. I Sverige utmålades den som egoistisk och absurd, men eftersom nationalstater ej kan sägas ha något ansvar för andra diton är det snarare den svenska omsorgen om alla andra än oss själva som är absurd och ohållbar.

Sverige har under lång tid systematiskt importerat lågkvalificerade personer som saknar såväl efterfrågad kompetens som kulturell anknytning till västerländska värderingar och ideal. Många har mer eller mindre blivit luftlandsatta på en helt annan planet. Det är inte så förvånande att det uppstår problem. Den svenska universella välfärdsmodellen, där din inkomst eller hur mycket du har bidragit med till det gemensamma inte påverkar vilka välfärdstjänster du får, har utnyttjats till fullo av personer som invandrat till Sverige.

Effekterna av denna politik är uppenbara på alltfler håll för alla som har ögon att se med. I Uppsala skenar försörjningsstödet och historien om Filipstad är som bekant en historia om många kommuner.

Misslyckandet går att mäta i siffror. I en granskning av SCB:s statistik som Aftonbladet gjort visar det sig att av de med permanent uppehållstillstånd som kom till Sverige under flyktingkrisens 2015 har inte ens en av tio jobb nu fyra år senare. 4 574 personer försörjer sig på arbete, resten försörjs av skattebetalarna på något sätt. Inte ens denna beskrivning i Aftonbladet är riktigt sann eftersom ovannämnda grupp räknas som ”sysselsatt” av SCB (det innebär inte nödvändigtvis självförsörjande på riktigt).

I granskningen görs ingen uppdelning efter medborgarskap, men den syriska gruppen var den största av alla som sökte asyl 2015 med drygt 51 000 ansökningar (Afghanistan tätt därefter med drygt 41 000). De allra flesta syrier beviljades PUT, så det går att anta att den gruppen utgör en stor andel av de 60 000 som Aftonbladet tittat på.

Vi ska minnas hur det lät när det kom asylsökande från Syrien. Just denna grupp beskrevs som väldigt välutbildad. I svenska medier spreds rent av påståenden om att den syriska gruppen var mer välutbildad än svenskarna. SVT hävdade aty var tredje asylsökande syrier var välutbildad. Tino Sanandaji var av en många som ifrågasatte dessa påståenden. Eller snarare: pulvriserade dem med fakta. ”Högutbildad” brukar förutsätta en universitetsexamen eller en avslutad forskarutbildning, något som 0,3 procent av de nyanlända kunde visa upp.

Verkligen kommer som vi konstaterat många gånger alltid ikapp.

Ett litet nedslag visar följande resultat av den svenska flyktingpolitiken i några av landets kommuner:

  • Åtta av de tio kommuner som tog emot flest asylsökande 2015 har högre arbetslöshet än riksgenomsnittet och alla tio har en högre andel av befolkningen som lever på bidrag.

  • Ljusnarsberg i Örebro län var den kommun som tog emot allra flest asylsökande, 230 per 1000 invånare. Där är den öppna arbetslösheten drygt 10 procent och antalet bidragsförsörjda är 22,9 procent.

  • I Norberg som tog emot näst flest i förhållande till sin storlek är arbetslösheten 8,6 procent och bidragsförsörjningen uppgår till 16,9.

”Vi kommer få en mer USA-liknande arbetsmarknad med en ökad andel enklare jobb, det är enda sättet om vi ska lyckas med integrationen”, säger professorn Per Lundborg. Frågan är bara vilka som ska efterfråga dessa enkla tjänster. I en marknadsekonomi måste det finnas en efterfrågan, såvida inte professorn tänker sig att stat och kommun ska skapa något slags slutet system där människor slussas in och försörjs för att döljas från den reella bidragsstatistiken. Sådant har förvisso prövats förr.

Norbergs kommun är en stor arbetsgivare, men enligt kommunalrådet Johanna Odö finns inte heller där jobb för den invandrade gruppen: ”Även om vi hade pengar för att anställa fler så skulle vi inte finna de personerna bland de som står utanför arbetsmarknaden i vår kommun i dag.” Krasst uttryckt: de arbetslösa migranterna har inte den kompetens som krävs för att vara anställningsbara på den svenska arbetsmarknaden.

Kopplingen mellan högt mottagande av nyanlända och hög arbetslöshet samt högt bidragsberoende (vilket är samma sak eftersom dessa personer såklart inte får a-kassa) är tydlig för alla att se. Vissa finliberaler på DN:s ledarsida vägrar fortfarande att erkänna målkonflikten mellan i praktiken fri invandring och en generell välfärdsstat. Detta är en bedrift när den till och med nått partihögkvarteret på Sveavägen 68, en adress som för övrigt tycks ligga DN varmare om hjärtat än någonsin.

Migrationspolitiken ska utredas i en parlamentarisk kommitté där alla riksdagens partier ingår. Någon större förståelse för varför svensk migrations- och integrationspolitik har misslyckats, eller ens att den har misslyckats, synes emellertid inte till hos fler än ett fåtal partier. Vi ska således inte vänta oss att resultatet av kommitténs arbete kommer bli ens i närheten av tillräckligt.

Medan politikerna sitter och jäser i en gemensam kommitté kommer larmen från landets kommuner fortsätta ljuda. Insikten växer där ute i landet, men riksdagen förefaller vara ett elfenbenstorn som står emot det mesta.

Vi borde sätta stopp för fortsatt asylinvandring här och nu och hädanefter vara extremt noggranna med vilka som släpps in. Det behövs ett strikt ”Sverige först”-perspektiv i vilka som släpps över gränsen från och med nu. Vilka behöver vi? Vilken kompetens är det som efterfrågas på arbetsmarknaden just nu? Låt den rätte komma in, helt enkelt.

Eftersom politiken under hela denna galna tid från officiellt håll har gått ut på ut att berika Sverige kan vi väl göra det på riktigt denna gång.

Integrationspolitikens resultat.