Den studie från Linköpings universitet som utpekar Brå som en genompolitiserad och värdegrundsstyrd myndighet har rönt stor uppmärksamhet. Medierna har emellertid varit snabba med att skifta fokus från studiens kritik mot myndigheten till kritiken mot rapporten.

Sveriges enda kriminolog Jerzy Sarnecki sågar den föga oväntat vid fotknölarna. Justitieminister Morgan Johansson ”känner inte igen sig” i kritiken. Han lovar dock att fråga sina medarbetare om de gör det, och lär få ett nekande svar. Och därmed är den saken utagerad från regeringens sida.

Studiens slutsatser om Brå kom inte direkt som en överraskning. Detta har många anat i åratal, och Brå har också fått kritik tidigare. Vi kan backa bandet hela vägen till 2002 och finna likartad kritik mot myndigheten: rapporterna är filtrerade, Brå levererar den information som justitieministern och dennes departement beställer och myndighetens generaldirektör lägger sig i forskarnas arbete.

Det som skiljer detta avslöjande från tidigare kritik är att vi nu har ett 30-tal anställda, före detta anställda och gamla justitieministrar som bekräftar sektmentaliteten, toppstyrningen och den politiska klåfingrigheten i Brås verksamhet.

Eftersom alla (såklart) är anonyma är det lätt för myndighetsvänsterns försvarare att slå ned på kritiken. Att sådana som Morgan Johansson och Jerzy Sarnecki skulle förneka problemen var lika väntat som att personer med vänstersympatier envist fortsätter förneka att public service är vänsterorienterat. Dessa krafter har behärskat myndighetsvärlden i många år och har lika gott självförtroende som det vänsterdominerade public service.

Ett inte alltför främmande antagande är att denna kultur inte enbart finns på Brå utan tvärtom är tämligen allenarådande inom myndighetssfären och bland tjänstemän i statsförvaltningen. Minns de hundratals så kallade opolitiska tjänstemän som efter förra valet skickade en skrivelse till regeringskansliets förvaltningschef i vilken de krävde att den kommande regeringen skulle dela ”värdegrund” med den dåvarande Löfven-ministären (händelsevis blev det också precis så).

Aktivister finns överallt, såväl inom regeringskansliet som de myndigheter regeringen styr. Särskilt illa i fallet med Brå är att Brå är ett forskningsinstitut som lyder under det departement som ansvarar för det området om vilket institutet forskar. Det är inte svårt att se problematiken här, i synnerhet inte i ett så hett och känsligt område som just kriminalpolitiken.

En moderatledd regering med aktivt stöd av Sverigedemokraterna skulle under dessa förutsättningar löpa stor risk för myteri och rent sabotage från såväl myndigheter som inom den egna statsförvaltningen. Detta kommer kräva att en blågul regering blir betydligt skarpare i sina direktiv. De tjänstemän som inte accepterar direktiven kan förstås inte jobba kvar.

Mainstreammedierna har ägnat de senaste dagarna åt att skjuta ned studien och därmed försvara Brå. Det är intressant men föga oväntat att historien skulle ta denna vändning efter att en presumtiv skandal avslöjats av forskare.

De som delar värdegrund kommer alltid hålla varandra om ryggen. Först när vi övriga inser detta, kan det bli tal om en förändring.

Läs även:
Patrik Kronqvist