Den rödgröna regeringen noterade i den senaste Ipsosmätningen ett stöd på sammanlagt 27 procent. Socialdemokraterna har nu halkat under den nivå som tvingade Håkan Juholt att avgå. Ett viktigt skäl till detta krisläge för Stefan Löfvens parti och regering fick vi ett smakprov på i tisdagskvällens Aktuelltsändning.

När Morgan Johansson i egenskap av migrationsminister stod där i studion och upprepade samma inövade floskler och försvarsreflexer som vi sett i minst tio års tid, försvann sannolikt ytterligare några tiondelar av Socialdemokraternas väljare till huvudmotståndaren. Det vi såg var en komplett dissonans med verkligheten.

Johansson fick ingen hjälp av programledaren denna gång. Justitieministern gjorde som vanligt och jämförde dagens asylmottagande med rekordåret 2015 för att få dagens siffror att se ynkligt små ut, en fint ingen går på längre, och påstod att Sverige nu tar emot ytterst få asylsökande.

SVT:s Anders Holmberg pekade då på att Sverige under 2018 gav flest positiva asylbesked per capita i hela EU. Då räknas även kvotflyktingar in, vilket är högst rimligt. Ministern lät inte denna faktauppgift få fäste utan fnyste undan den med att det 2019 minsann kom ”ännu färre” än tidigare.

Toppligan bland positiva asylbesked per capita i EU 2018.

Ett tydligt tecken på Morgan Johanssons kompletta dissonans med verkligheten var hans lättvindiga påstående om att när Sverige nu tar emot fler kvotflyktingar än tidigare, är det ändå väldigt få sett till befolkningens storlek. Alla ute i kommunerna kan se att även få personer i ett redan överbelastat system är för många.

Samtidigt påmindes vi om i inslaget att kvotflyktingar är den grupp som är allra mest utsatt, ofta traumatiserade efter kanske ett helt liv på flykt och således med sämre förutsättningar att integreras och bli självförsörjande än andra grupper.

Det ökande antalet kvotflyktingar till Sverige kan för en liten kommun med 20 000 invånare betyda ett tiotal personer, påpekade ministern. Johansson fick det att låta försumbart. Men givet att det handlar om individer som behöver oerhört mycket stöd för att klara sig i det nya landet, vuxna funktionshindrade, personer i behov av traumabehandling och barn med stora stödbehov i skolan, är ett fåtal individer tillräckligt för att en liten kommuns budget ska gå åt skogen. Så känsligt är faktiskt läget på kommunal nivå i dag. Och då har vi inte ens pratat om svårigheterna att ordna bostäder, sjukvård och tandvård för ännu fler med stora behov.

Några enskilda individer kan kosta flera miljoner kronor, som exempel kan en stadsdels budget spricka på grund av en LVU- eller LVM-placering.

Oärligheten tog inte slut där. I debatten beskrev ministern kvotflyktinginvandringen närmast som en sorts arbetskraftsinvandring och använde det numera befläckade begreppet ”mångfald”. Alla vet att kvotflyktingar, just för att de är en så utsatt grupp i en förfärlig situation, knappast kommer rädda den svenska välfärden utan tvärtom lär kosta mycket pengar för mottagarlandet. Det är inte för att fylla personalluckor i äldreomsorgen som ett land tar emot kvotflyktingar.

Morgan Johansson är en sossedinosaurie vars bäst före-datum har passerat. Allt färre lyssnar på de lögner och halvsanningar som han och flera av hans partikollegor sprider omkring sig. De är passé. Väljarna ser att det sådana som Johansson säger helt enkelt inte går ihop.

Det folket vill ha nu är politiker som faktiskt säger som det är och tar hänsyn till verkligheten i sin politiska analys. Frågan är om socialdemokratin, med övertygelsen om sin egen förträfflighet och med den politiska lögnen i sitt DNA, ens har tillräckligt med företrädare som kan prata sanning. Jag är inte säker på att de vet hur man gör.