COVID-19-viruset i sig gör mig inte så orolig. Det som oroar mig är de spridningseffekter, om termen ursäktas, viruset får när människor grips av panik, börsen ballar ur och företag och enskilda människor drabbas hårt ekonomiskt. Det blir snabbt en nedåtgående spiral som är svår att stoppa.

Mitt i allt detta leds Sverige av en Kalle Anka-regering med Stefan Löfven i spetsen. Tryggt känns det knappast.

I situationer av upplevd kris, som migrationskollapsen 2015, terrordådet 2017 eller nu när vi har en pandemi att hantera, brukar den sittande regeringen alltid mana till politisk enighet och nationell samling. Det är kutym att oppositionen då lägger ned vapnen för en stund.

Detta uppmaning gjorde Stefan Löfven som väntat under onsdagens presskonferens. Statsministern, som sin vana trogen varit frånvarande när det händer något allvarligt i landet, sade att det var läge att lägga partipolitiken åt sidan och samlas.

Tanken var säkert att det skulle låta ansvarsfullt och landsfaderligt. Men Löfven kunde inte låta bli att göra partipolitiska poänger ändå. Han, i likhet med finansministern vid flera intervjutillfällen, skröt om de goda offentliga finanserna som nu möjliggjorde för regeringen att satsa pengar för att förhindra smittspridningen och kompensera blödande företag. Inte ens i detta läge kunde alltså Löfven och hans finansminister avstå från att göra enkla poänger.

Det går visserligen att förstå att regeringen i detta läge, med usla opinionssiffror och skrattretande låga förtroendesiffror för regeringschefen, vill försöka dra nytta av situationen för egen vinning. Men logiken i resonemanget faller när regeringen uppenbarligen inte är benägen att göra rejäla satsningar för att möta prisen. Det som presenterats hittills är futtigt.

Jag är inte rädd för coronaviruset. Men jag är påtagligt orolig för att vi i detta läge leds av den sämsta regeringen i mannaminne med två verklighetsfrämmande mittenpartier som underlag. Risken för att fel beslut fattas, eller att viktiga beslut inte fattas, är alarmerande hög.

Detta kommer att drabba vanligt folk, inte bara genom att fler blir sjuka utan också genom att hushållskassor raseras, besparingar går upp i rök, företag går omkull. En indikation på lägets allvar är att hotellkedjan Scandic har varslat hälften av sin personal i Sverige.

Vänsterflanken på ETC beklagar sig över att ”coronahögern” tycker att regeringen gör för lite. Jag vill visserligen inte ha en politisk ledning som likt en blind boxare slår vilt omkring sig i hopp om att något slag ska träffa. Men jag vill heller inte ha en regering som ständigt reagerar för sent och gör för lite. Vi har haft nog av sådan politisk impotens nu.

Det verkar allt troligare att den avmattning i konjunkturen vi redan bevittnat nu kan övergå i en rejäl lågkonjunktur. Alla kommer påverkas av detta, även om det i vissa fall mest handlar om inställda nöjesresor och begränsad bekvämlighet på olika sätt.

Sannolikt kommer pandemin få politiska konsekvenser. Regeringen lär göra allt för att vinna politiskt på krisen samtidigt som den uppmanar oppositionen att förbli foglig och en del av den nationella samlingen. Men om situationen förvärras betänkligt kommer hela svenska folket bli varse vad näst minst antal vårdplatser i EU betyder i praktiken.