”En riktig dålig lag”, tyckte Centerpartiet. ”Det är inte så här det ska gå till”, tycker DN. Ändå valde C att släppa igenom gymnasielagen och DN föreslår nu en ”coronaamnesti” för de unga afghanska män som omfattas av den märkliga lagstiftningen men vars möjligheter att få uppehållstillstånd försvåras av coronapandemin då både vuxenutbildningar och arbetsmarknad påverkas.

Det går onekligen att ifrågasätta vett och sans hos de partier som släpper igenom lagstiftning de själva anser är riktigt dålig. Annie Lööfs motivering var att konsekvenserna av att inte göra det skulle bli för stora. Månne anade hon inte då att denna ”riktigt dåliga lag” skulle få riktigt knepiga konsekvenser. Dåligt beredd lagstiftning brukar nämligen få det, vilket hon som utbildad jurist kanske borde ha tänkt på.

Gymnasielagen har beskrivits som en andra chans för de ensamkommande. De ska plugga och skaffa en anställning inom sex månader efter avslutade studier för att få stanna. Provanställning godkänns ej. Men lagen var en sådan halvmesyr att den först fick prövas rättsligt för att utröna om den över huvud taget gick att tillämpa. Efter stor tvekan fick lagen ett rättsligt tummen upp.

Problemen på marken hade emellertid bara börjat. Socialsekreterare, studievägledare och lärare lämnades att tolka vad som var godkända utbildningar, ofta kunde ingen ge de ensamkommande ett tydligt svar på den frågan vilket resulterat i att vissa valt ”fel” utbildning.

Det är inte särskilt sannolikt att de flesta kommer lyckas leva upp till lagen krav. Men tror någon att de kommer att utvisas, som justitieminister Morgan Johansson sagt ska ske?

Coronapandemin har gett de ensamkommandes envisa snedseglare ny vind i seglen. Debattartikel efter debattartikel publiceras och kräver samma sak: amnesti nu! Det är samma krav dessa personer har ställt hela tiden, men nu motiveras amnestin lägligt nog med corona. Alla vill dra fördel av situationen – människor vill både slippa betala hyran, amortera på bolånet och undvika att bli avhyst trots sin misskötsel. Hela samhället förväntas göra undantag just nu.

”Undantag” är just nyckelordet i hela debatten om de ensamkommande afghanska unga männen. De har utmålats som den mest utsatta gruppen sedan det armenska folkmordet. Även om det naturligtvis förekommer individuella variationer är sanningen att många av dem har familj kvar i Afghanistan eller Iran, som de skickar hem pengar till och dessutom åker hem och besöker.

Sverige har gett dem gratis mat och logi, avgiftsfria studier. Detta trots att den grupp som omfattas av gymnasielagen inte är flyktingar utan helt vanliga ekonomiska migranter som kom hit för att få det bättre ställt. En rimlig målsättning för varje människa, men inget som ett annat land har en plikt att tillmötesgå.

Jag har träffat en hel del ensamkommande i arbetet de senaste fem åren och mitt intryck är att de flesta är flitiga och sköter sig. De pluggar och arbetar vid sidan om. Många av dem skulle klara sig utan att behöva få så mycket serverat av socialtjänsten – de har inte bett om det. Andra har desto större svårigheter och kommer vara i behov av stöd länge, kanske livet ut.

De måste få amnesti, tycker DN, som samtidigt ogillar gymnasielagen.

Självfallet påverkas även de ensamkommande av allt som nu sker i samhället till följd av coronavirusets spridning. Vuxenstudier bedrivs på distans, vilket kan bli knepigt för personer i en vansklig boendesituation. De där arbetena som de skulle fixa inom sex månader efter avslutade studier kanske inte finns kvar längre.

Coronapandemin slår dock brett mot hela samhället. Småföretagare ser sina livsverk raseras på bara några veckor när intäktssidan elimineras. Personal varslas. Unga och andra som just fått sitt första jobb får beskedet att jobbet inte finns längre.

Poängen är att ensamkommande afghanska män inte utgör någon särskild grupp här. Alla drabbas, om än på lite olika sätt. Socialtjänsten ser just nu klienter som var på väg ut i arbete plötsligt mötas av en tegelvägg. Bostadslösa har ännu svårare att hitta bostad. Exemplen på ökad utsatthet kan göras många.

Skillnaden är förstås att det för de ensamkommande handlar om möjligheten till uppehållstillstånd. Gymnasielagen skrevs i högkonjunktur och någon tanke på en brant nedgång i ekonomin fanns knappast hos regeringen då. Nu är läget radikalt annorlunda. Detta är dock inget argument för att införa en amnesti för just denna grupp som det redan gjorts alldeles för många undantag för.

Det är lite bisarrt att se svenska lagstiftare och debattörer vända ut och in på sig själva för en grupp som 1) inte har flyktingstatus eller är särskilt skyddsvärd och 2) inte har någon särskild kompetens som efterfrågas i Sverige.

Ändå anser DN att det är så viktigt att denna grupp får stanna att en amnesti är nödvändig. Men, påpekar tidningen, ”när amnestin är klubbad har riksdagen, […] en rejäl självrannsakan att göra, så att den aldrig godkänner ett liknande hafsverk igen.” Logiken är inte helt glasklar – godkänn något som absolut aldrig får tillåtas igen – men det har den sällan varit när ensamkommandes rättigheter diskuteras.

Gång på gång har Löfvens regering visat att den inte behärskar konsten att bereda lagstiftning. Gymnasielagen är ett lågvattenmärke som aldrig får upprepas. Den frångår principen om likabehandling i svensk lag och perverterar själva lagstiftningsprocessen.

Ja, många ensamkommande kommer sannolikt att påverkas negativt av coronapandemin. Men de är knappast ensamma om detta. Folk dör faktiskt. Andra ruineras ekonomiskt. Det är dags att sluta se ensamkommande afghanska män som världens mest skyddsvärda grupp. Det är de nämligen inte.