Det finns vissa brott och beteenden som bär ett särskilt stort socialt pris. Sexköp hör till dem. Det faktum att det förhåller sig på detta vis säger något om oss som land och samhälle. Låt oss titta ett ögonblick på dubbelmoralens Sverige.

Att vara kriminell innebär alltid en statusstämpel i vissa kretsar, men även hos den bredare allmänheten finns en fascination för brott och brottslingar som avspeglas i det massiva intresset för grova brott i såväl verkligheten som i fiktionen. Personer som gör det otänkbara skapar en sorts skräckblandad förtjusning, och hur många gånger har vi inte suttit och hejat på bovarna när de begår ett stort rån på film?

Det är således helt i sin ordning att personer som haft en, som det brukar heta, trasslig bakgrund med kriminalitet och missbruk bjuds in till morgonsoffor och får prata av sig och ta emot en klapp på axeln. Sällan eller aldrig ägnas brottsoffren ett ögonblicks uppmärksamhet, allt fokus är på den tidigare busen, som inte sällan lyckas bortförklara sin brottsliga bana med strukturella teorier.

Paolo Roberto har en bakgrund som just en sådan buse. Han begick våldsbrott mot andra. Sedan dess har Roberto gjort mycket bra: han presterade en hygglig boxningskarriär och har startat en rad företag.

Detta var dock knappast Robertos biljett till TV-branschen. Snarare var det hans bakgrund som buse som ständigt kittlade och gjorde honom intressant. Sedan kom bomben: Paolo Roberto erkänner sexköp.

Omständigheterna kring fallet är inget jag tänker fördjupa mig i här, vi har redan många gånger konstaterat skillnaderna mellan sexhandel och människohandel. Det intressanta är samhällets reaktion.

Avståndstagandena kom bara ögonblick efter att nyheten släppts. Samarbeten avbröts, men inte bara det. Bonnier beslöt rensa bort Paolo Robertos böcker ur sitt sortiment och statstelevisionen plocka bort ett program med honom som spelats in tidigare.

Plötsligt är det som om Paolo Roberto aldrig funnits. Han ska rensas bort ut vårt kollektiva minne. Metoden ger obehagliga associationer till auktoritära staters sätt att radera människor ur historieböckerna.

I modernt språkbruk brukar det kallas deplattformering. Personer som anses ha betett sig omoraliskt, vilket inte sällan innebär att man brutit mot Värdegrunden på något sätt, ska bannlysas genom att stängas ute från sociala plattformar, förvägras uppdrag och tigas ihjäl. Vi har sett hur det har fungerat på kontroversiella personer som Milo Yiannopoulos, som helt försvunnit ur rampljuset. Detta är ett sätt att göra den skyldige till social paria och samtidigt straffa personen ekonomiskt.

Allt detta görs alltså för att en person har gjort sig skyldig till sexköp. Det är inte mord eller bankrån vi talar om här. Den svenska synen på rättvisa är att livstids fängelse i princip inte existerar, alla ska återanpassas. Vi ska till och med ”återintegrera” IS-terrorister som återvänt till Sverige.

Sexköp betraktas uppenbarligen som ett värre brott. Här talar ingen om att förlåta, om att välkomna syndaren in i stugvärmen igen. Nej, sexköpare ska stötas ut från samhällsgemenskapen permanent. Den svenska synen på sexköp är, som Oscar Swartz konstaterat, tämligen unik i ett globalt perspektiv. Den sticker dessutom ut inom landets gränser, där målsättningen i kriminalpolitiken alltid är återanpassning och förlåtelse.

En given fråga som såväl Bonniers som SVT:s agerande skapar är hur de ska göra framgent. Kommer de börja begära utdrag ur belastningsregistret på alla de samarbetar med? Ska de skapa en vit och svart bok över brott som är godkända respektive icke godkända enligt Värdegrunden?

Sanningen är nog att både Bonnier och SVT agerade för att tillmötesgå en uppjagad opinion i kvällspress och sociala medier utan en tanke på vilket prejudikat detta skulle tänkas skapa. De hade ju uppenbarligen inga problem att samarbeta med Paolo Roberto så länge han ”bara” var en före detta våldsverkare.

Vad detta säger om respektive bolags moral men också om den värdegrundsstyrda moralen i Sverige kan var och en fundera ett slag på.

IS-terrorister måste få jämlik traumavård för sina mord och våldtäkter när de återvänder. 
Sexköpare ska däremot brinna i den eviga elden.