Den som följer presskonferenser, politiska utspel, tal till nationen och de maktnära mediernas rapportering om allt detta kan lätt få intrycket att allt politikerna vill är att skydda och värna dig och mig. De vill alltid vårt bästa, särskilt just nu.
Vi känner så väl igen bilderna: politiker med uppfordrande blick och pannor i djupa veck som står och njuter i rampljuset. ”Äntligen behövs jag! Äntligen lyssnar folk!” De får i detta läge inte bara chansen att visa sig nyttiga, de får också möjligheten att utöva politisk makt. Devisen ”slösa aldrig bort en kris” är ingen klyscha: i land efter land passar regeringar på att utöka sin makt. Så även i Sverige.
Låter jag cynisk? Det är jag också. Men gemene man måste förstå hur det politiska spelet fungerar, vad partipolitiken i grunden går ut på (makt till det egna partiet) och vilka som alltid ser till att komma torrskodda ur situationen (partiadeln).
Det vi ser på presskonferenser och i politiska utspel handlar inte om omtanke. Det handlar om makt, makt, makt. Inget annat. Socialdemokraterna räds en valförlust 2022, och utifrån detta agerar Stefan Löfven. Så ser den partipolitiska maktlogiken i en parlamentarisk demokrati ut – även om delar av och ofta hela borgerligheten fortfarande inte verkar begripa det.
Löfven inklär sig nu rollen som landsfader. Hans Facebooksända första majtal var ett tal till nationen, inte till arbetarrörelsen. Han kunde förstås ha valt att göra som Jonas Sjöstedt eller LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson och gå till angrepp mot ”högern”. I stället valde Löfven det trygga alternativet genom att sätta följande bild för svenska folket: jag är hela Sveriges ledare, er trygghet i denna svåra tid. Löfven är pånyttfödd, hoppas hans parti.
I kriser gäller det både att utnyttja läget för opinionsmässiga segrar och för att expandera den politiska makten. Syftet nu är att stoppa smittspridningen, men såväl i Sverige som på EU-nivå och i andra länder kan vi räkna med att maktförskjutningen från medborgare till stat knappast kommer vara temporär.
Den lätthet med vilken människor accepterar inskränkningar är oroväckande men inte särskilt förvånande. Frihetsfrågorna har helt hamnat i skymundan sedan länge. Ingen bryr sig längre om hoten mot yttrandefriheten, massövervakning av laglydiga medborgare och höjda skatter på det mesta i våra liv.
Nu ropas det efter den starka staten igen. Konservativa, liberaler och socialdemokrater lägger dock helt olika innebörd i begreppet. Konservativa (och i viss mån liberaler) avser en stärkt nattväktarstat genom ökad militär försvarsförmåga, en större poliskår och ett rättsväsende som förmår ge brottsoffer upprättelse. En smalare stat som gör färre saker men är bra på det den faktiskt gör, är tanken.
Socialdemokrater (och i viss mån liberaler) vill å sin sida snarare se ett ökat statligt ingripande i allt från sjukvård till skola. Om bara politikerna får bestämma mer, blir det bättre, är devisen. Så kommer det sannolikt låta i nästa valrörelse. Och många kommer köpa det påståendet.
Vi behöver en begränsad stat som gör rätt saker, inte en som ständigt sväller och kräver mer resurser. Vi behöver också ha ett nyktert förhållningssätt till våra makthavare. De är i de flesta fall varken änglar eller djävlar utan kort och gott makthungriga karriärister och opportunister som ser till sitt och sitt partis bästa i första hand.
Dessvärre är det som om ett helt land, inklusive den så kallade tredje statsmakten, har gått på en stor blåsning. Är folk verkligen så aningslösa att de tror på politikens inneboende godhet, alla historiska exempel på motsatsen till trots?
Läs även:
HAX
Nöjd med att vi i Centerpartiet släppte fram sossarna härom året.
Nöjd med att du äntligen bevisar att du bara är ett troll.Somliga av oss förstod det direkt, för andra har det tagit längre tid.
Ett sublimt statstroget trolldestillat. Som en 30år gammal whisky avnjuten till säckpipa på ett gammalt slott i Skottland vid den öppna spisen med två varghundar vid fötterna.
Jovisst, Johan , men nästa gång kan ni väl berätta för väljarna vem som är er statsministerkandidat innan valet ?
Sossarna har kastat ut värdegrund, åsiktskorridor, genus, multikulti, identitet och annat PK och ståtar mot en bakgrund av stolta svenska flaggor. Resultatet låter inte vänta. Sossarna flyger från 20% till 30% i opinionssiffrorna. Det intressanta är vad som händer när corona lugnar ner sig. Blir det böjd flaggstång på Sergels torg igen?
Jag tror att S ökat genom uteslutningsmetoden: de andra partierna försvann spårlöst när coronakrisen började. Och de är fortfarande försvunna, endast MP har uppmärksammats för några nya utopier som inte ens pressen kunde motstå.
Anders Lindbergs fotsoldater ger sig på Iréne Svenonius hem med klotter-hat.
Ja, du hehe, du är helt rätt ute. Blaskan hade ju den goda smaken att ha en debattartikel av AFA:s egen Mattias Wåg på självaste 1:a Maj. Som en påminnelse om var rörelsen egentligen står när Löfven träder fram och mumlar i mikrofonen framför en fond av svenska flaggor kan man tänka. Ett förtäckt hot om vad om komma skall om inte liberalerna gör som de är tillsagda är en annan. Hur som, Aftonbladet signalerar att man har muskler om någon med Ulvskogs ord skulle försöka sig på en kupp. Det känns tryggt!
När det gäller den där konflikten mellan AFA och moderaten Svenonius så…vill jag gärna påpeka att de som lever på att driva upp ett vi- och dom-tänkande och ett i grunden hatfullt sätt att se på relationer mellan människor inte ska bli förvånade om sådant händer.
Hehe. Elegant citerat.
Just det här har hamnat i skuggans av hans andra alster om öppna hjärtan och brinnande granskog, men förtjänas att minnas.
Det är alltså idag som regeringens tangentkrigare låtsas att de på något sätt är besläktade med utsatta journalister i utlandet.De har valt samma jobb, är medlemmar i samma brödraskap, deltar i en världsomfattande kamp för sanning, frihet och demokrati.Så att vi ska förstå hur livsnödvändigt det är att de skriver en rad, eller två, och drar in pengar till de stora bidragsberoende mediahusen i Sverige.Viktigare nu än någonsin när ett virus stängt ner pengarna från annonskranen.Pennan är alltid vassare än svärdet tänker regeringens tangentkrigare och sätter sig framför datorn för att hitta någon misshaglig populist i de sociala mediernas pöbel.Eller, enklare, stämmer in i den skönsjungande änglakör som hyllar den gudomliga svenska socialdemokratins exceptionalism.
Utsatta, hmmmm…tror inte det va…
Hej.
Stark ja, men uthållig och smidig då?
Den svenska staten (och i det skall medräknas banksektorn och de större företagen och facken – är vi en korporativ stat så är vi) är stark, det är odiskutabelt.
Men kan den använda styrkan med moderation och träffsäkerhet? Njae, det verkar väl inte vara så, eller hur?
Alla som tränat pyjamasfajting, slåss med låtsatsvapen, eller faktiskt tränat och använt närstrid på riktigt vet att rå styrka bara är ena benet på pallen smidighet, uthållighet, styrka.
Den svenska staten är som en fjunis som pumpat på gym för att se ut som en Michelingubbe. Noll lateralt tänkande, noll kreativitet och noll flexibilitet. Går fram som en oxe trygg i tron att ingen är starkare. Stupar av en kniv i ryggen, eller kula i huvudet, eller malet glas i maten, eller en stulen bil som råkar stått på pass runt knuten.
Därför att fjunisen trodde att det var fjunisens regler som gällde allt, överallt.
Kan det fabulerandet sätta ett ljus på problemet utan en långrandig överakademiserad utläggning, eller är jag helt av banan?
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
”Stupar av en kniv i ryggen, eller kula i huvudet, eller malet glas i maten, eller en stulen bil som råkar stått på pass runt knuten.”
Hmm, dags att se Death Wish IV och V igen …
Jag undrar så vilken psykologi som liger bakom det förhållandet att Ss opininossiffror stiger och Löfvens förtroendesiffror också. Han gör ju de facto ingenting. Den här var så på pricken:
https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/lofven-kan-inte-fortsatta-ducka-for-kritiska-fragor/.
Är siffrorna resultatet av att skolan lärt folk av med kritiskt tänkande – eller tänker många inte alls?
Beror ju inte så lite på hur frågan är ställd?
Samt till vem och vilka?
Såna frågor besvaras dock väldigt sällan.
Att tänka själv är i Sverige förenat med risk.
Om resultatet av funderingarna inte ligger i linje med etablissemangets påbjudna sanningar förlorar man lätt släkt, partner, vänner, jobb och faller fort nedför karriärstegen.
Ju högre man befinner sig desto viktigare att inordna sig och sitt tänkande.
Vi lever nu i en totalitär stat, demokratiskt framröstad av folket, den långa marschen genom institutionerna har helt och fullt ut vunnit kampen om samhällsmakten.
Vi har passerat -point of no return- för demokratins möjlighet att skydda sig mot parasitism.
Sveriges intellektuella och maktelit lät i egenintresse och girighet landet förfalla till förmån för de egna globalistiska möjligheter de såg öppna sig.
Vägen tillbaka till ett mänskligt samhälle är densamma för oss som alla andra totalitära makters, nedgång, sönderfall, nöd, anarki och då makten inte längre kan försvaras försvinner de sista troende PK-isterna spårlöst.
Det finns absolut ingenting som styrker att vår version av totalitär maktfullkomlighet utvecklas på annat sätt än alla föregångares, förvärvare, ärvare, fördärvare.
Coronan påskyndar endast utvecklingen.
Tja , Sverige har ju mer än dubbelt så många döda som Norge, Finland och Danmark tillsammans , så det är kanske inte så konstigt att fötroendet för Löfvens sätt att sköta coronaepidemin ökar ? ?
Tänkte just nämna de siffrorna!
Inte första gången Sverige har lyckats fördubbla grannländernas gemensamma ansträngningar.
Tja, var är Kim Jong-un?
Det framtida massmänniskoidealet är nog just tanklöshet? Och också då reflektionslös materialism och djurisk hedonism? (Äta, sova, fortplanta sig, försvara sig.)
”(Er) okunnighet, är (vår) styrka?”
”(Ert) krigande, är (vår) fred?”
”(Ert) slaveri, är (vår) frihet?”
(- Alltså omvänt till orden i boken av George Orwell, 1984, där devisen lyder: ”Frihet är slaveri.” Med orden; ”(Er) frihet är (vårt) slaveri?”, så missas poängen? Därför behövs omskrivningen, som nog ville förmedlas i boken? Det var nog just att: – (Ert) slaveri är (vår) frihet?)
Alternativt då, (vilket i princip är samma sak!):
”(Vår) frihet är (ert) slavari.”
(Eller hur var det?: ”Frihet är slaveri”, eller vad det ”Slaveri är frihet”? Kanske blandar jag ihop deviserna i boken!)
Hur som helst, med de möjligheter som idag finns till övervakning, påverkan, ledning och systematisk information som, (kanske då med hjälp av skrämsel- eller hot-propaganda, som i alla statsledningars nödvändiga verktygsarsenal, för att över huvud taget kunna utöva makt?), så sker det antagligen en så sakteliga ökad motsättning mot fortskridandet av ett utökat EU, och de som spjärnar emot en nystats-formation, i form av då ett USE?
Men frågan är vilka som har de starkaste verktygen, de mäktigaste påverkansfunktionärerna, att kunna initiera fram ökade viljor hos befolkningarna till att vilja (överge?), sina forna (odugligt ledda, inkapabla, ineffektiva?), nationalstatsformationer?
Världens människor verkar obönhörligen vilja – globaliseras – alltmer? Såsom magneter påverkar och drar de allt större, och större, statsorganisationsformerna, i takt med att nationerna känner sig alltmer maktlösa? Med maktlösa ledarskap? Med okunniga ledarskap?
Såsom kart som sakta mognar så verkar en ökad globalism oundviklig?
Både med hjälp av aktivister för den saken, men även då med hjälp av ny, globaliserad teknik (inte minste internet!), samt ständigt nya robotfunktioner i alla former av globaliserade tillverkningsindustrier.
Även då inom en globaliserad musikindustri, modeindustri, film- och massmedieindustri, samt inte att förglömma en globaliserad bankindustri.
Människor blir allt – mindre värda – som individer, ju större antalet människor som finns på jordklotet.
Detta samtidigt som behov av samhörighetskänslor kanske ökar, ju mer just – världen obönhörligen växer – .
Detta fenomen sker, även om världen samtidigt minskar på så sätt att människor alltmer blir just – globaliserade – .
Ps.
Det svenska språket, (liksom då det svenska folket) är ett pyttelitet folk och ett pyttelitet språk, som talas av endast ca 10 miljoner människor, vilka då i förhållande till många andra språk, t ex då kinesiska, arabiska och inte minst engelska (amerikanska?!) är en mycket liten andel.
Det, språket, kommer förmodligen att inom några hundra års period att sakta men säkert, och mer eller mindre obönhörligen, kunna gå upp i, eller ersättas av, eller övertas av, t ex det engelska (amerikanska?!), språket, som ett s.k. officiellt språk?
(Läs mer: Vilka är vi? Vilka är ni? https://educaremm.wordpress.com/ )
”Nu ropas det efter den starka staten igen” det måste vara ett dött alternativ idag. Så naken och oförberedd har väl Sverige aldrig varit. Och tyvärr är alla partier/politiker inblandade och ingen kan svära sig oskyldig. (undantaget SD som inte var med, och som hållits utanför de avgörande politiska besluten) Den så kallade tredje statsmakten, har inte gått på en blåsning, den följer bara pengarna. Och pengar luktar som bekant inte illa. Blåst är skattebetalarna tillika väljarna, samtidigt har vi fortsatt röstat fram partilakejerna med endast små avvikelser via X funktionen. Det är så illa nu att tom DN ledarsida (Amanda Sokolnicki) börjar vakna, ur led är tiden. Aftonbladet har återgått till klassromantiken med den återuppståndna ”arbetarklassen” i högsätet som tidningen svikit i många år redan. Henrik Jönsson belyser presstödet i gårdagens YouTube inlägg mycket förtjänstfullt. Ändring kan endast åstadkommas med en förnyelse via väljarna i de politiska partierna, det är vi väljare som måste arbeta för en förändring. Ingen annan kommer att göra det åt oss. Steget Efter på Twitter sammanfattar politiker Sverige ganska bra oavsett politikers tillhörighet.
https://twitter.com/StegetEfter/status/1256154199114612737/photo/1
Medelklassen är stor, dyr, och överbelånad; vad händer om denna klass plötsligt behöver de pengar som idag går till Vivalla, Brandkärr, och Husby?
undrar Malcolm Kyeyune i GP.
Tja, överlever man Coronan kan man säkert vara en av alla de som får se.
Ingenting händer
tar inte pengarna slut?
Pengar tar inte slut för banker eller stater, de bara minskar i värde.
Om medelklassen inte kan betala sina räkningar kommer staten och bankerna öka penningmängden tills de kan.
Inget land har råd att släppa den skattebetalande medelklassen ur ekorrhjulet, arbete-lön-skatter-lån-räntor.
Frågan är hur fort etablissemanget kan få medelklassen att springa i hjulet, styrkan i individens överlevnadsinstinkt är troligen gränsen för hur hårt medelklassen kan mjölkas på skatt och ränta.
Så, Qas svar är nog det rätta, inget händer mer än att medelklassen tvingas att ytterligare inteckna sina barns framtid.
S och M positionerar sig på mindre än ett år där SD ligger idag, eller där alla trodde SD var för tio år sedan. Man fortsätter givetvis att predika humanism, och att förkasta SD.
Har Damberg slutat försöka se ut som tuffingen Gunvald Larsson? Alltid något.
Snart blir det tydligen ransonering. Då kan vi lajva Friberg. Alltid något.
väntas slå hårt mot Aftonbladet
https://www.journalisten.se/node/63009
🙂