Under en kris handlar det för en regering inte bara om att lösa själva krisen utan också att tänka på sitt eget eftermäle. I den rödgröna regeringens fall är strategin tvådelad: dels försvara och stärka Sverigebilden hemma och utomlands, dels lägga ansvaret för begångna misstag utanför regeringskansliet.

Stefan Löfven lät folket veta i Sveriges Radio att han ”känner frustration” över det låga antalet covid-19-tester. Socialminister Lena Hallengren medger att hon varit naiv. Och Anders Tegnell säger att Sverige redan har bytt strategi – nu ska de äldre skyddas. De flesta trodde nog att det varit målsättningen hela tiden.

I sättet att bekämpa smittspridningen stod Sverige tidigt ut i ett internationellt perspektiv och blev därför föremål för både debatt, kritik och nyfikna frågor. Det skedde något slags nationell samling för att möta detta utländska och delvis inhemska hot.

Svenska kritiker utmålades som landsförrädare som ville skada Sverige genom att sänka den allmänna tilliten till regering och myndigheter. Utrikes kritik tolkades närmast som politiska påverkansoperationer och försök att underminera Sverige som land. Mitt i allt detta gjordes Anders Tegnell, en statsepidemiolog knappt någon kände till för några månader sedan, till något slags rockstjärna och krönikörer hyllade både honom och övriga medverkande på de dagliga presskonferenserna.

Det har funnits något besynnerligt över den svenska strategin hela tiden. Ansvaret för att leda smittbekämpningen har inte legat hos regeringen utan primärt hos Folkhälsomyndigheten. Därifrån har det kommit rekommendationer som regeringen sedan har följt. Löfven och hans ministrar har hänvisat till att de lyssnar på experterna. Som om det fanns en enda sanning i hur smittspridning i ett samhälle bäst bekämpas. Som om det fanns en enda expertis, en enda vetenskap.

Vi har kunnat se en illa dold chauvinism i synen på andra länder. De stänger ned, men det behöver vi inte göra i Sverige, har det hetat. Ty i Sverige har vi en sådan tillit mellan folk och ledare att det räcker att de ger rekommendationer för att vi ska lyda. Mellan raderna har det gått att utläsa att detta visar att Sverige – som så ofta! – är Föregångslandet™ andra bör lära av.

Den bilden har onekligen flagnat betänkligt på kort tid. De svenska dödstalen ligger mångdubbelt över våra nordiska grannländers och svenska turister har portats i ett flertal länder till följd av detta. Danmark vill inte gärna ta emot svenska pendlare eller turister, något som fått inrikesminister Mikael Damberg att surna till.

Allt detta tär förstås på den svenska självbilden som föregångsland och progressiv och oantastlig ledare i världen. Därför har regeringen rustat för motoffensiv: utrikesminister Ann Linde har talat till UD:s diplomater och uppmanat dem att sprida rätt Sverigebild utomlands. Något som väl i någon mån ingår i arbetsbeskrivningen. Regeringen har också låtit meddela att den inte vill att svenskar ”diskrimineras” genom att portas från inresa till andra länder.

Hur kunde det bli så att vi i ett läge när runt 4 500 människor avlidit av viruset får skåda  hur regeringen trampar febrilt för att rädda Sverigebilden? Som konstaterat initialt i denna text är det inte oväntat. En regerings primära intresse är dess egen popularitet och chans till överlevnad, inte befolkningens väl och ve.

Dessa två tenderar att sammanfalla, ty en regering som styr över en missnöjd befolkning minskar sina chanser till omval. Men dödstalen är uttalat inte regeringens eller Folkhälsomyndighetens fokus. De är beklagliga, visst, och vi kommer säkert få se statsministern fler gånger ta till orda om hur berörd han är. De är däremot i regeringens ögon inte avgörande för huruvida den svenska coronastrategin varit framgångsrik. Om detta har faktiskt Tegnell varit helt öppen.

Ett gratis tips för att undvika en sårad självbild i framtiden: Var. Inte. Så. Jäkla. Kaxiga. Sätt er inte på så höga hästar. Fallet blir då båda högt och, ska sägas, från många håll också efterlängtat. Den svenska regeringen har själv satt sig i denna situation. Det är inte andra länders fel att Sverige ligger mångfalt högre i dödstal än våra nordiska grannländer. Det är inte ens Donald Trumps fel.

Nu har regeringen trots allt pressats av oppositionen till att tillsätta en coronakommission. Huruvida den kommer fram till något matnyttigt återstår att se. Vi kan i alla fall vara säkra på att Socialdemokraterna kommer försöka sprida ansvaret över hela det politiska fältet så gott det går. De har ju trots allt ett val att vinna om två år.

Det gick kanske lite långt?