Det såg för ett ögonblick ut som att Socialdemokraterna var beredda att kringgå sin regeringspartner Miljöpartiet för att få till stånd en bred överenskommelse i riksdagen om den framtida migrationspolitiken. Detta inte minst i syfte att få bort frågan från dagordningen inför nästa val.

När det väl kom till kritan var dock S inte redo att dumpa MP. Förhandlingspartnern M beslöt därför att lämna dessa särskilda samtal. Återstår den migrationspolitiska kommittén med de åtta riksdagspartierna, som ska lämna ett förslag till regeringen senast den 15 augusti, men förutsättningarna för att partierna ska kunna komma överens om en helhet är små.

När det visade sig omöjligt att nå en överenskommelse om en reell förändring av svensk migrationspolitik kommer kommittén nöja sig med att efterleva regeringens begränsade direktiv, sannolikt med hoppande majoriteter fråga för fråga.

Utgångspunkten var att ”minska behovet av tillfälliga lösningar och säkerställa en permanent ordning med ett brett stöd i den svenska riksdagen”. Huruvida det sistnämnda kommer uppnås kan onekligen diskuteras. Det sannolika är att en fråga kommer få stöd av tre partier, en annan av fyra delvis andra partier och så vidare. Det kommer således saknas enighet om helheten, vilket väl vore definitionen av såväl långsiktighet och brett stöd i riksdagen.

Det januaripartierna nu söker finna enighet om är som synes frågan om tillfälliga eller permanenta uppehållstillstånd, införandet av en ny humanitär skyddsgrund, rätten till anhöriginvandring och försörjningskrav vid sådan. Detta är inga små frågor, men de räcker inte för att utforma en ny och hållbar migrationspolitik.

Samtalen mellan S, M, C och L föll på bland annat förslaget om ett volymmål. Moderaterna vill pressa ned antalet asylsökande till cirka 5-8000 årligen. Socialdemokraterna kan tänka sig det dubbla eller mer. Centerpartiet och Liberalerna motsatte sig ett riktmärke över huvud taget.

Tvistefrågan mellan S och M gällde alltså om Sverige framgent ska ta emot fem, tio eller tjugo gånger fler asylsökande än våra grannländer. Som det ser ut i dagsläget verkar det finnas en majoritet både för tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel och försörjningskrav men också en ny skyddsgrund för asyl. Risken för ett nytt migrationspolitiskt lapptäcke är som synes överhängande.

Migrationsliberalerna i Miljöpartiet och Centerpartiet kan se ut som vinnare här och nu. Det de lyckats med är emellertid främst att hålla migrationspolitiken levande in i nästa valrörelse, något M och SD sannolikt ville hela tiden.

Enligt en ny Novusmätning vill 63 procent av svenska folket att Sverige tar emot färre asylsökande än i dag, endast 11 procent vill inte se någon övre gräns för asylmottagandet över huvud taget. Regeringen och januaripartierna driver alltså en linje som har stöd av var tionde svensk. Detta visar att de fortfarande inte förstår frågans allvar, hur den skär genom i stort sett alla delar av samhället och i hög grad är irreversibel.

Att begrava obekväma frågor i utredningar och kommittéer är Socialdemokraternas favoritrecept för att få bort dem från allmänhetens ljus. Det är därför mer än utmärkt att en så viktig fråga som migrationspolitiken tas upp på bordet i ett riksdagsval.

Det blir ingen rolig debatt för ett regeringsparti som inte vill debattera frågan.

Eurostats statistik för 2019. ”EU:s miniminivå”. Notera att detta endast avser beviljade ansökningar
i första instans, inte de som beviljas i de svenska migrations- och migrationsöverdomstolarna.