Diskussionerna om hur Sverige ska komma tillrätta med den allt grövre och mer hänsynslösa gängkriminaliteten fortsätter. Längre straff, säger vissa. Helst inga straff alls, säger vänstern. Debatten blir ofta hypotetisk när det egentligen skulle räcka att vi tittar på vad som fungerar i andra länder. Danmark, till exempel.

Rättegången mot personer som åtalats för ett dubbelmord på en konkurrerande gänggruppering i Danmark förra sommaren är en utmärkt illustration av vad som är fel i Sverige. Danmark har betydligt tuffare lagstiftning mot gängkriminalitet. De har inga straffrabatter för unga, vilket betyder att en 18-åring kan dömas till livstids fängelse. Dessutom ger gängkopplingar en chans för det danska rättsväsendet att slå till med storsläggan och fördubbla straffet.

I Sverige används unga personer i kriminalitet eftersom de kriminella är väl medvetna om det svenska rabattsystemet. Att vara 17 år innebär att du i värsta fall döms till ungdomsvård (som du sedan kan rymma från). I den danska gängrättegången riskerar två åtalade som var 17 när morden begicks 20 års fängelse.

Detta har naturligtvis betydelse. Några få års ungdomsvård eller två decennier bakom galler spelar roll, vad Vänsterpartiets Linda Snecker än säger. Statliga institutionsstyrelsen, SiS, tar emot alltfler ungdomar som varit inblandade i gängkriminalitet. De säger sig inte veta vad ökningen beror på, men prognosen för att de intagna när de släpps ska vara goda och laglydiga medborgare är inte särskilt god.

Ändå är det så oerhört svårt för Sverige att lära av Danmark. Den gängrelaterade kriminaliteten fortsätter att skörda offer, även helt oskyldiga, men debatten pågår fortfarande. Daltandet fortgår.

En annan sak som Sverige tyvärr måste se över är beviskraven. Jag är helt för att det ska vara höga beviskrav för att fälla någon för mord. Men det får inte bli in absurdum. I dag kan mördare ibland skylla på både låtsaskompisar och ufon och ändå komma undan eftersom rätten finner att ”det inte kan uteslutas att…”.

När det kommer till gängkriminalitet finns det all anledning att, som i Danmark, gå extra hårt fram från rättsväsendets sida. Vi kan dock även lära av andra länder. Det kan ibland vara svårt att utreda vem som gjort exakt vad vid en gärning. Det innebär i Sverige att du endera kan frikännas helt eftersom det inte kan bevisas vem som höll i pistolen eller band offret, exempelvis, eller få ett mildare straff.

I vissa amerikanska delstater går det inte att komma undan genom att skylla andra som närvarade vid ett mord. Alla döms. Straffen kan variera beroende på inblandning, men poängen är att din närvaro vid gärningen räcker för att du ska anses medskyldig. Jag tror att vi behöver gå i den riktningen, inte minst för att klämma åt alla de brott som begås i grupp och där de misstänkta lärt sig att alltid skylla på någon annan.

Medan rättegången pågår i Danmark fortsätter de gängkriminellas liv som vanligt i Sverige. De begår brott, de grips, de släpps i väntan på rättegång, de döms till ungdomsvård eller kortare fängelsestraff och kommer ut igen. Sedan börjar allt om från början igen.

Respektabla politiker som brydde sig ett dugg om denna utveckling skulle agerat mot denna utveckling för länge sedan. Moderaterna hade justitieministerposten i åtta år och gjorde knappt någonting alls. Nu sitter i opposition och anklagar regeringen för detsamma. Att M har omprövat sin politik är bra. Men just nu styrs Sverige av ett gäng som över huvud taget inte förstår vare sig incitament eller vad ett anständigt rättssamhälle faktiskt är.

Resultatet skrivs i blod på våra gator och med hånskratt från våra SiS-hem.