Efter det amerikanska presidentvalet fick Donald Trump frågan av en journalist om han avsåg att lämna Vita huset om elektorskollegiet gav segern till Joe Biden. Svaret blev ”Certainly I will and you know that.”

Trump erkände sig aldrig besegrad, men han accepterade slutligen ordningen och lämnade Vita huset innan den nye presidenten svors in, precis som tidigare presidenter gjort. De som hade hoppats att få se honom bli utburen blev besvikna.

Frågan vi bör ställa till Stefan Löfven är densamma: kommer du lämna Sagerska palatset vid en valförlust? Innan ni sätter kaffet i vrångstrupen av skratt, betänk följande:

Inför förra valet var Löfven öppen med att han inte tänkte avgå även om Alliansen blev största block. Han, mästerförhandlaren, såg bortom blockpolitiken, så inte ens ett historiskt dåligt valresultat för S (vilket sedermera blev fallet) var nog för att leda till hans avgång.

Löfven blev som bekant bortröstad av riksdagen men återkom sedan efter att ha gjort upp med Centerpartiet och Liberalerna. Han behövde aldrig lämna in någon avskedsansökan för sig och sin regering. Annat var det på Reinfeldts tid – han annonserade sin avgång redan på valnatten efter att Alliansen som block blivit mindre än de tre rödgröna partierna.

Socialdemokraterna har under lång tid försökt misstänkliggöra alla som vill söka stöd från SD, men på senare tid har de lagt i en överväxel. En M-KD-regering med stöd av SD skulle enligt S inskränka aborträtten, ge sig på minoriteter och avskaffa public service.

Demokratin är kort sagt hotad om S lämnar makten och många enskilda människor bör enligt den socialdemokratiska retoriken vara oroliga för sin egen säkerhet. Som motkraft till denna hotande och destabiliserande ondska finns det stora trygga arbetarepartiet, redo att bära det tunga ansvaret för landet. I alla tider, i evighet.

Efter att såväl en rad ministrar som partisekreteraren i debattartiklar och sociala medier försökt delegitimera oppositionen och utmåla Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna som ett hot mot demokratin finns det all anledning att fråga sig om Löfvens parti frivilligt kommer lämna maktens boning vid en valförlust.

För inte skulle väl ett anständigt parti, som påstår sig stå på rätt sida om historien, bidra till att nedmontera demokratin? Bland andra kulturministern hävdar att public service är en basal del av den svenska demokratin varför vi får sluta oss till att ett avskaffat sådant också innebär en inskränkt demokrati (nu har inget parti föreslagit att public service ska avskaffas, men varför bryr sig om sådana petitesser).

Om vi för ett ögonblick ska ta S på allvar och inte förutsätta att allt de nu säger om oppositionen är lögner, överdrifter och ren taktik, kommer vi lätt till slutsatsen att S inte kan lämna över makten hur som helst. Det skulle ju äventyra hela vår demokrati. Det vore oansvarigt.

Frågan har ställts av KD:s gruppledare Andreas Carlson på Twitter: kommer S acceptera en valförlust? Det kan noteras att vänsterskrifter som ETC flugit i taket över frågan, vilket var väntat (de har däremot inget emot att försvarsministern liknar sina motståndare vid grisar).

Eller så får vi helt enkelt utgå från att ministrar ljuger i svensk TV, använder sociala medier för att sprida desinformation, överdrifter och lögner samt att regeringspartiets partisekreterare utan grund anklagar oppositionen för att hota demokratin.

Om så är fallet, vilket förefaller troligare, är även detta ett så gott skäl som något att hålla Socialdemokraterna borta från makten. Även om det skulle kräva oheliga allianser.

Ett parti som sätter likhetstecken mellan sig självt och den svenska demokratin har uppnått en nivå av maktfullkomlighet som är direkt farlig.