Socialdemokraterna har inlett en offensiv mot Moderaterna och Kristdemokraterna som ska vara ända in i nästa års valrörelse. Syftet: att skrämma väljarna för alternativet till en S-ledd regering. Metoden: att använda Sverigedemokraterna och allsköns 30-talsreferenser. Om det kommer att fungera hänger helt och hållet på hur oppositionen svarar.

Regeringspartiets egen tomhylsa, försvarsminister Peter ”Fusklappen” Hultqvist, har släppts lös och skrivit den ena svavelosande debattartikeln efter den andra. Debattartiklarna luktar ung, arg SSU:are, komplett med stavfel och många utropstecken.

I den senaste, publicerad i Göteborgs-Posten, hävdar ”Fusklappen” att Moderaterna ”sällar sig till SD:s stormtrupper”. Retoriken är lika smaklös som förvirrad, men det är uppenbart att hans drapor är sanktionerade av partiledningen. Annars skulle han inte få hållas. Debattartiklar som denna är en del av den socialdemokratiska offensiven.

I SVT-programmet 30 minuter pressades Stefan Löfven av programledaren Anders Holmberg på exakt vad Socialdemokraterna är rädda för om Moderaterna och Kristdemokraterna skulle bilda regering.

Löfven lyckades få in både Polen, Ungern, Donald Trump och ett program i P3 som ogillats av Jimmie Åkesson i sin tragikomiska svada. Men han förmådde inte bli konkret kring exakt vad hans parti påstår sig vara oroligt för med en framtida Kristerssonregering stödd av SD.

Löfven vågar inte kalla moderatledaren för antidemokrat, förmodligen anser till och med Löfven att ingen skulle gå på något sådant. Men syftet är att svartmåla oppositionen genom att utmåla den som illegitim och ett hot mot den svenska demokratin.

Budskapet är tydligt: vi har bara verklig demokrati i Sverige så länge Socialdemokraterna regerar. Denna antiintellektuella hållning, dessa brösttoner och denna falsettkritik mot oppositionen drar ett löjets skimmer över både S och hela det politiska Sverige. Är regeringspartiet verkligen så livrätt att förlora valet att det enda det har att ta till är jämförelser med 1930- och 40-talens Tyskland?

Det verkar onekligen så. Enligt S-källor till Svenska Dagbladet är smutskastning ”det enda kort vi har kvar att spela”.

Så är det. Ty Löfven kan inte peka på några som helst politiska framgångar under sina drygt sex år vid makten. Arbetslösheten är den högsta sedan 1997. Det slogs svenskt rekord i skjutningar under 2020. Den vändning i skolresultaten som påstods ha uppmätts i den senaste PISA-mätningen visade sig bygga på en exkludering av svagpresterande elever. Hanteringen av pandemin kommer kasta mörka skuggor över Löfvenregimen långt efter att den har avgått.

När SD riktade misstroende mot ett antal statsråd under flyktingkrisen 2015 anklagade Löfven dem för att använda riksdagen som sin lekstuga. Genom den retorik Löfven och hans regering nu använder förvandlar de inte bara det politiska samtalet till en lekstuga. De smutsar ned hela statsministerämbetet.

Det är uppenbart att S inte tror att de kommer kunna vinna valet på egna meriter. De kan endast behålla regeringsmakten om väljarna blir tillräckligt rädda för alternativet.

Huruvida denna strategi kommer att hålla hänger helt och hållet på hur Ulf Kristersson och Ebba Busch bemöter den. För varje gång de backar eller försöker ursäkta sig, föder de det socialdemokratiska valmaskineriet.

Desperationen lyser ur statsministerns ögon. I detta läge gäller det att inte backa en millimeter, ständigt påminna väljarna om Löfvens alla fiaskon och peka på det alternativ som faktiskt finns. Sverige måste inte se ut så här.

Läs även:
Adam Cwejman