Statsministern kallade till presskonferens efter knivdådet i Vetlanda. Syftet var oklart, ty varken han eller den närvarande inrikesministern kunde svara på journalisternas frågor. De ville inte spekulera, hette det.

Stefan Löfven ville förmodligen bara visa sig landsfaderlig. Men floskler från en man som serverat svenska folket sådana i över sex års tid tröstar ingen och skapar ingen trygghet.

”Varje attack mot oskyldiga kommer att mötas av hela Sveriges samlade kraft. Rädsla och skräck ska aldrig bli en del av vår vardag”, sade Löfven på pressträffen.

Ändå är det just det. Under Löfvens och Socialdemokraternas ledning har Sverige blivit ett allt otryggare land. Otryggt för kvinnor. Otryggt för barn. Otryggt för äldre. Många människor planerar noga och riskminimerar i sin vardag. De går inte ut ensamma – eller inte alls vissa tider.

Oprovocerade attacker av det slag vi såg i Vetlanda är tack och lov än så länge ovanliga. Men efter en sådan här händelse faller det sig naturligt att både känna rädsla och kräva svar på hur den kunde ske. Det sistnämnda för oss in på gärningspersonen.

Den gripne är ännu inte hörd av polisen så vi vet inget om motivbilden i skrivande stund. Men vi vet att han är en afghansk man som kom till Sverige 2016, väntar på förlängt uppehållstillstånd och är dömd för narkotikabrott.

När TT frågade statsministern hur han reagerar på att Sverigedemokraterna i sociala medier spann vidare på Jimmie Åkessons uttalande om att vissa migranter utgör en kulturell belastning, blev svaret att SD är ”ute och spekulerar”. Dessutom, hävdade Löfven, ”är det här inte en migrationsfråga”. I grunden är det förstås det. Också.

I en debatt i SVT:s Aktuellt mellan nyvalda språkröret Märta Stenevi och moderatledaren Ulf Kristersson sade Stenevi att de integrationsproblem som visades upp i ett inslag inför debatten blott var ”en ögonblicksbild”. Underförstått att det inte är hela sanningen eller inte behöver vara det i morgon.

Flera i sociala medier blev alldeles till sig av språkrörets retoriska fint. Ögonblicksbild! Vad smart! Så ska vi säga i fortsättningen. Alla problem är blott en ögonblicksbild.

Det som hände i Vetlanda var således en ögonblicksbild av en misslyckad politik. Detsamma kan sägas om terrordådet på Drottninggatan. Och, vem vet, kanske gäller det även den stigande arbetslösheten.

När Löfven talar om ”hela samhällets samlade kraft” mot dåd som det i Vetlanda skramlar det väldigt tomt. Alla vet att rättsstaten kommer behandla den skyldige med silkesvantar. Att 4 av 5 utlänningar som är dömda för våldtäkt får stanna i landet är en liten indikation på hur det fungerar och vad personen har att vänta av Sverige.

Medias narrativ att det är synd om gärningsmannen sattes redan under dagen efter dådet, och i Vetlanda har fokus flyttats från offren till gruppen nyanlända. Sverige, med dess politiska och mediala etablissemang, hanterar alltså händelsen precis som vi kunde förvänta oss: hårda ord från den politiska toppen, sympati för gärningsmannen i media och ett växande fokus på nyanländas rädsla för främlingsfientlighet.

Sedan vänder vi blad och funderar inte så mycket mer på det som hänt. Tills det är dags nästa gång. Då börjar allt om igen.