Bara timmar innan partiledarna drabbade samman i ännu en pladdrig och meningslös SVT-ledd debatt hade fyra oppositionspartier åstadkommit något historiskt: de hade lagt ett gemensamt migrationsförslag som alternativ till den proposition som regeringen avser att tröska genom riksdagen och som innebär stora eftergifter till Miljöpartiet.

Det är första gången som tre gamla allianspartier gör gemensam sak med SD i en så viktig fråga och utan att be om ursäkt för det. När Märta Stenevi i debatten tyckte att Ebba Busch borde skämmas sade KD-ledaren i stället att hon var stolt. Det var symboliskt viktigt – första steget mot ett maktskifte är att sluta be om ursäkt för sina egen politik, och detta verkar M och KD nu har förstått.

Det vi såg var i praktiken ett kommande regeringsunderlag formeras inför TV-kamerorna. Ja, det finns betydande skillnader mellan partierna, och ett samarbete mellan Liberalerna och Sverigedemokraterna är nästan svårt att föreställa sig.

Att L valt väg och beslutat sig för att byta ut Stefan Löfven är dock viktigt. Dels gör det vänstersidans snack om ”högerkonservativt block” och ”hot mot demokratin” ännu mer löjeväckande – mycket kan man anklaga folkpartister för, men knappast något av detta. Dels ger det det tänkta regeringsunderlaget ytterligare några procent, förutsatt att L klarar spärren.

Önskvärt vore förstås att dessa fyra partier samlade en majoritet, annars riskerar regeringens underlag att bli lika vingklippt som Löfvens. Det skulle också neutralisera Centerns maktposition i riksdagen.

Liberalernas nya hållning gör att det nu finns åtminstone en anledning för andra borgerliga sympatisörer att stödrösta på Nyamko Sabunis parti. Läget ser nattsvart ut, men vi ska minnas att KD låg en bra bit under fyraprocentsspärren vid samma tid före förra valet och såg ut som ett slaget parti. De kammade hem över 6 procent efter en bra valrörelse.

Är då detta samarbete optimalt? Långt därifrån. Är migrationsförslaget tillräckligt? Nej. Men det är ett första steg, och givet förutsättningarna i Sverige är det förmodligen det bästa vi realistiskt sett kan hoppas på just nu. Dessa fyra partier utgör med alla sina fel och brister en strimma hopp om en ny regering efter nästa val.

Så sent som för några veckor sedan fanns det i praktiken inget samlat alternativ till den sittande regeringen, något Löfven sannolikt tänkte göra en stor poäng av i den kommande valrörelsen. Nu gör det det, och trots allt prat om att vara en fri kraft i mitten puttar det oundvikligen Centerpartiet upp i knät på Löfven. Med Nooshi Dadgostar som co-pilot.

Alla olikheter till trots finns det faktiskt en hel del som förenar detta spretiga sällskap: energipolitiken, migrationspolitiken och skolpolitiken är tre områden som L, KD, M och SD kan komma överens om. Det lär inte vara omöjligt att även enas i många andra frågor. Migrationsförslaget visar att SD är berett att kompromissa för att åstadkomma förändring, och det är en viktig signal inför valet.

Det viktigaste måste trots allt vara att byta ut den sittande regeringen, som aldrig ens borde ha fått tillträda, och därigenom minimera Miljöpartiets skadliga inflytande i för landet avgörande frågor. Snart två mandatperioder av inkompetens, skandaler och komplett vansinne räcker.