Stefan Löfvens regering har fallit. Men Löfven sitter kvar, åtminstone i en vecka till. Det är tiden som statsministern har på sig att klura ut en lösning på hans sedan länge välkända problem: att förena Centerpartiets och Vänsterpartiets viljor.

Det var många som inte var överdrivet förvånade när Löfvens januaripakt till slut sköts ned av riksdagen. I JÖK:en fanns inbyggda spänningar. Inte bara fanns där frågor som var klara röda skynken för Vänsterpartiet – som förändringar i arbetsrätten och fri hyressättning i nyproduktion. I avtalet hade Liberalerna dessutom fått in en formulering som uttryckligen sade att V inte skulle få något inflytande.

Ulf Kristersson sade redan samma dag som Centerpartiet och Liberalerna ingick avtalet med regeringen att det var en absurd regeringsbildning. Att den höll så här länge som den gjorde får sägas vara en bedrift av Löfven. Men det var tack vare Vänsterpartiets då till synes oändliga tålamod och konflikträdsla, inget annat.

Nu fick V nog, och ingen kan klandra dem. Oaktat vilken hållning man tar i sakfrågan om fri hyressättning (personligen tror jag inte att den kommer göra vare sig till eller från) är det välkommet att ett parti för ovanlighetens skull står upp för sina värderingar i en sakfråga. I en tid när billig kohandel är sättet som Sverige styrs på, inger det respekt när någon faktiskt vågar ta strid.

Vad kommer hända nu? Min utgångspunkt är att Löfven kommer tillbaka, och detta av följande skäl: 

Liberalerna har konstaterat att JÖK:en har fallit. Därmed har den de facto fallit, ty avtalets fyra undertecknande partier har samtliga hävdat att det endast existerar så länge alla är med. Om L anser att det har fallit är det historia.

Nyamko Sabuni har dessutom uttalat stöd för en borgerlig statsminister, vilket i praktiken gör att hon frånträder samarbetet med regeringen och Centerpartiet. Partiets tjänstemän uppges nu ha lämnat regeringskansliet.

Samtidigt har Nooshi Dadgostar sagt att hon vill att Löfven återvänder – bara han släpper förslaget om fri hyressättning. Ett förslag som alltså finns i ett avtal som inte längre är aktuellt.

Sammantaget skulle detta tyda på att regeringen borde kunna snickra ihop en ny överenskommelse med Annie Lööf, kalla det ett midsommaravtal, som släpps igenom av V genom att förslaget om fri hyressättning i nyproduktion skjuts på framtiden. Lööf är sannolikt i detta läge intresserad av att värna den allt bättre relationen till S, och i slutändan är hennes antipati mot SD större än mot V.

V framstår i detta scenario som segrare, och det gör även C och S som förmodligen kommer vilja regera ihop efter nästa ordinarie val.

Så långt det politiska spelet, för vilket jag egentligen känner ett djupt förakt. Vad detta egentligen handlar om är Sveriges framtid, huruvida en rödgrön regering ska få ytterligare tid att montera ned ett land eller om folket, via existerande riksdag eller ett extra val, kan tvinga fram en kursändring.

Det som hände under måndagsförmiddagen kändes lite som en soluppgång. En början på något nytt. Men vi vet att solen kan gå ned lika fort igen och att värme och hopp snabbt kan ersättas av regnrusk och kyla.