Vi har vant oss vid att se krönikörer skrika ”rasist!” omkring sig i tid och otid och brunsmeta skribenter och debattörer de ogillar. Det må vara hänt, även dessa individer behöver väl någon sorts försörjning.
Att en statlig myndighet pekar ut ett antal konservativa ledarskribenter och politiker som skyldiga till att ”normalisera rasismen” är däremot anmärkningsvärt. Om än inte häpnadsväckande i en tid när myndigheter sedan lång tid tillbaka har drivit opinion som vilken opinionsbildare som helst.
Bakgrunden är en policy brief, Interaktiv rasism på internet, i pressen och politiken, som sammanfattar forskningsstudien A populist turn?, beställd av myndigheten Delmi och finansierad av det statliga Vetenskapsrådet. Policy briefen analyserar hur internet ”stärkt rasistiska aktörers synlighet”, hur ”rasism formas och distribueras i vardaglig kommunikation i sociala medier” samt ”hur främlingsfientliga och rasistiska element gradvis normaliseras av etablerade aktörer i offentligheten”.
Det är det sistnämnda som är mest intressant. Det som studien har tittat på beskrivs som ”etablerandet av mer subtila och implicita yttranden och tankefigurer torgförda av folkvalda politiker och av ledarskribenter i dagstidningar, som bidrar till legitimering.” Här pekas skribenter ut med namn. Per Gudmundson anklagas för att ha gjort ”alarmerande beskrivningar av det svenska samhället som försatt i ’systemkollaps'”. Ivar Arpi pekas ut för att ha kritiserat vänstern för att ursäkta islamism. Fler av Gudmundsons ledartexter i Svenska Dagbladet lyfts fram, däribland sådana som handlar om våldtäkter och kvinnors utsatthet. Sådant ska man helt enkelt inte prata om.
Hanif Bali får sig naturligtvis också en släng av sleven efter att följande har konstaterats:
Uttalanden från folkvalda politiker i sociala medier hämtar också element från främlingsfientliga och rasistiska tankefigurer. I nedlåtande beskrivningar av människor (ofta kvinnor), konstrueras ”nyord” som förlöjligar och hånar flyktingsolidaritet, som misstänkliggör flyktingar och tjänstemän, yttranden som når mycket stora grupper i sociala medier. På olika sätt bidrar dessa utspel till legitimeringen av flyktingfientliga och rasistiska föreställningar och rör sig bortom en respektabel och legitim kritik av de problem som invandringen kan föra med sig.
Påståendet att moderaten Hanif Bali skulle stå för rasistiska tankefigurer är så absurt att det faktiskt lockar till skratt. Frågan är vad som anses vara ”respektabel och legitim kritik” när i stort sett alla negativa konsekvenser av den förda migrationspolitiken utmålas som främlingsfientlighet och rasistiska tankefigurer.
För den som följt den migrationspolitiska debatten, och närliggande ämnen, i svensk offentlighet under de senaste 15 åren eller mer är det uppenbart att den locket på-policy som såväl politiken som medieetablissemanget har haft, har varit förfärligt skadlig. Problem som hedersvåld har relativiserats när galenpannor som Masoud Kamali anlitats för att sprida sina konspirationsteorier och vänsterextrema uppfattningar i statlig regi. Detta har fördröjt alla de insatser som hade behövts redan för 25 år sedan för att stävja den numera blomstrande hederskultur som fått fäste.
Migrationens påverkan på allt från skolan och bostadsmarknaden till vanligt folks trygghet i vardagen har ignorerats. Först nu när gängkriminaliteten har tagit stora delar av landet i ett järngrepp har delar av politiken och medierna börjat vakna. I detta läge slår alltså en statlig myndighet tillbaka och vill vrida klocka tillbaka till den tid då alla problem relaterade till invandringspolitiken sopades under mattan.
Att läsa Delmis policy brief är verkligen som en tidsresa tillbaka till åren 2010-2015, en tid då den svenska offentligheten i form av det politiska, mediala och kulturella etablissemanget gick från knäppt till fullständigt vansinnigt. Medan andra länder, däribland Danmark, hade högt i tak och kunde föra konstruktiva diskussioner om vilka problem ett stort flyktingmottagande under lång tid kunde ha på mottagarlandet, fastnade Sverige i en metadebatt där enskilda ordval kunde diskvalificera någon permanent från fortsatt deltagande.
Delmi kommer avslutningsvis med en rekommendation. Myndigheten anser att sociala medieplattformar har ett ansvar att rasistiskt och främlingsfientligt innehåll inte publiceras. Därtill har folkvalda politiker och ”etablerade aktörer” (läs: mainstreammedia) ett ansvar för att upprätthålla en diskussion kring invandring och integration ”som inte hämtar näring ur främlingsfientliga och rasistiska föreställningar.” Denna rekommendation görs efter att ett antal profilerade högerdebattörer har namngetts och utpekats som skyldiga till att sprida och normalisera just sådana föreställningar.
Med andra ord anser en statlig myndighet att en betydande del av den svenska debatten kring migration, integration och asylpolitik bör stängas ned. Myndigheten rekommenderar i praktiken en återgång till åren då ord som ”volymer” var bannlyst, då fejkade rapporter om invandringens ekonomiska vinster till Sverige blev förstasidesstoff och det rådde en obehaglig och framför allt skadlig hallelujastämning runt dessa frågor.
Det Delmi sysslar med är statlig ideologiproduktion. Nästa regering, förutsatt att den inte är socialdemokratisk, bör göra till en prioritet att lägga ned alla myndigheter som ägnar sig åt dylik propaganda. Det finns säkert någon kvällstidning deras anställda kan skriva krönikor åt i stället.
Det jag istället tycker är anmärkningsvärt, är hur alla dessa dissidentbloggar lyckas med konstycket att vara förvånade varenda dag. Har ni aldrig plottat en graf, man har en bunke punkter, som kan vara slumpmässiga men i detta fallet så ligger de ju i ett tydligt mönster över 100år, så då tar man en linjal eller kurvmall och drar en linje igenom på så sätt kan man veta ungefär vart vi är på väg och var vi kommer ifrån.
Du är verkligen en solstråle!
Hej.
Arne, du förstår varför en tidning inte bara en gång rapporterar om en händelse? Med din logik skulle det ju räcka med att Snällposten anno 1899 rapporterade att en fiskarkvinna på Limhamn blivit överfallen av en lösdrivare, och sedan behöver media aldrig mer någonsin rapportera en sådan nyhet, det har ju redan sagts och gjorts.
Alla trålar inte bloggar och alternativmedia – sannolikt rör det sig om färre än var tjugonde vuxen svensk.
Alla tänker inte på politik och ekonomi och samhällsförändring i de termer de beskriver, endast folk som jobbar med det eller har det som särintresse gör så och vi är inte särskilt många. En normal person har annat som är mer omedelbart viktigt och påtagligt i deras liv; ungefär som vinterkläder, det är ju inte vad du funderar över när du ligger på playan, eller hur?
De flesta som debatterat sådant här, även före internet (som undertecknad), framstår som kufiska särlingar med ett Augeas’ stall av käpphästar och vi är så insnöade i långa kasuala och logiska progressioner att vi låter skvatt galna när vi i normalt samtalsformat ska sammanfatta hur det går en tydlig röd tråd idémässigt från makarna Myrdals bok och socialdemokratins folkhemsbygge till dagens samhälle.
Därför finns det en mycket viktig poäng för dissidenter som du skriver att upprepa (helst med varierat innehåll men med bibehållet tema) vad som för den insatte (eller förläste…) är mammas gata och rena självklarheter.
(Det är också därför ”konservativ” opinion i västvärlden är helt misslyckad, den drivs och representeras av kufar som predikar för kören av redan frälsta, allt med en air av att alla andra är ”sheeple” – samma misstag som de sinistra champagne- och akademikersocialisterna gjorde under de sekteristiska åren på sextio- och sjuttiotalen.)
Tala till bönder på bönders vis, och till de lärde på latin, betyder inte att man säger olika saker. Ordstävet avser att du måste kunna anpassa budet till mottagaren, något bloggars upprepande av poänger gör: under kurvan eller trenden finns en mängd datapunkter, upprepandet av teser och analyser är helt enkelt inget annat än att gå från kurva till just punkterna och laborera med att plotta kurvan på olika sätt – ”Vad händer om vi ändra detta, allt annat lika?” helt enkelt.
Själv föredrar jag fabler och parabler framför grafer och kurvor, men allt har sin plats. Grafen kanske visar att lönsamheten i elbranschen stigit något oerhört sedan 1985, hurra hurra. Men berättelsen om sjukpensionären där elräkningen år för år utgör en allt större del av tillgångarna har lika stor tyngd, är lika sann. Det är helt enkelt två olika perspektiv: det gamla nationalistiska där överskott av el var ett nationellt mål och mängden el var vinsten, och det nya nyliberala där avkastning och profit för någon promille av invånarna på de andra bekostnad är vinsten. När så två personer med respektive perspektiv ska kommunicera måste de kunna förstå bägge, eftersom bägge är sanna. Väljer man att ignorera det ena, kan man inte skapa annat än elände. Man kan välja vilket politikområde, eller vilken del av samhället man vill – fundera själv på hur invandrings-/flyktingpolitik skulle kunna bedrivas utifrån olika verklighetsberättelsers perspektiv. Ekonomiskt? Nyliberalt/kapitalistiskt? Marxistiskt? Postmodernt? Feministiskt? Religiöst?
Svaren kommer att divergera, konvergera, och inkludera samt exkludera beroende på hur du vikar faktorerna.
Och nu kan jag tyvärr inte skicka en USB-sticka med samlade data om Sverige idag till dig år 198-. Kunde jag det, skulle jag också göra det. Kunde jag debatterat på bloggar 1985 hade jag gjort det. Du förstår kanske varför din invändning om att inte kunna plotta trender faller platt? Jag och många andra har gjort det redan för trettio år sedan – men hur skulle vi nå ut med våra spekulationer?
Tack vare nätet fick vi komma in på kommandobryggan på Titanic, lagom att se isberget föröver…
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
PS Sen ha vi det så att många konkreta lösningar är potentiellt straffbara både för skribenten och bloggaren att debattera, även hypotetiskt. DS
Förvisso, men det ena verkar utesluta det andra. Det kan lätt förlora sig i ett tidsfördriv för experter, då det alltid finns någon ny galenskap att grotta ner sig i, men risken är att detta är det enda man gör, och måste man fråga, går det bra så långt, 30år? Jag tror inte på detta, att folk vaknar och säger: -ja det är ju faktiskt dåligt med 9000 anmälda våldtäkter som de skriver här, utan jag tror det är som du beskriver förbehållet ”experter” att grotta ner sig i denna misär. Folk vet tillräckligt om vad som pågår men väljer att bortse från det pga social konsensus och makten struntar i våra åsikter. Du hamnar till sist också i ursäkten att åtgärder är olagliga, så, det finns inget man kan göra och vi är tillbaks i att detta är ett tidsfördriv.
Så om man nu hållit på i 30år, i mitt fall 15, med magert resultat, borde man inte med gemensamma krafter fundera på om man kan göra på annat vis. Jag tror inte alls på ditt blabla om olika vinklar, kurvan och slutstationen är tydliga. Jag tror istället att veteran-experter av din typ har misslyckats, kanske för att ni inte funnit lösningen, eller inte gillar den. Jag tror hur som helst att mycket mer kan göras för att göra tydligt att den sociala konsensusen idag är ren ondska och att individer bär ansvaret, vissa mer, andra mindre, ett initiativ i denna riktning är KOAs namngivande av de tongivande pk-profilerna.
Sedan så gör vi ju inte det vänstern gör: organiserar sig, här felar jag så klart också, motvals ensamvarg sen barnsben.
Det finns mer att säga men jag hade gärna sett fler tänka framåt.
Hej.
Här sätter du en femetta:
”Sedan så gör vi ju inte det vänstern gör: organiserar sig, här felar jag så klart också, motvals ensamvarg sen barnsben.”
Dels bristen på organiserat arbete, dels personlighetsdraget ”selv nok”. Till det kommer balansen att ju mer mer offentligt omnämnd du blir i ditt oppositionella arbete, desto mer slätstruken måste du bli; om det är en naturlag eller ej vete tusan. Jag vet vänsterextremister som när de var unga inom den närmsta kretsen på allvar agiterade för politiska mord, statskupp, och klassisk sovjetisk kommunism – men som i och med att de valde att arbeta inom partiet (S, V, m för de tre jag tänker på) anpassat sin retorik till vad partistrategerna bestämt är den enda rätta åsikten (och följer man inte partilinjen åker man ut – alla partier har grå eminenser som agerar portvakter).
Expert skulle jag inte kalla mig, snarare lekman och sjukligt oförmögen att sluta bry mig och istället agera nyliberalt själviskt.
Direkt aktion, ja. Som avhoppare ur extremvänstern (länge sen nu) kan jag säga så här: så länge det svart-röda blocket stred mot sosseri och borgerlighet och stat och kapital (eftersom det sågs som ett och samma) utsattes det också för repressalier. Allt från trakasserier till polisvåld och rättsövergrepp.
När man istället siktade in sig helhjärtat på ”rasisterna” blev man fredad, detta skedde som en följd av Göteborgskravallerna. Westerholm har skrivit lite om det i dagarna.
Det bästa envar oppositionell kan göra är faktiskt att engagera sig lokalt via valfritt parti och föreningsliv, och försöka få in sin agenda i verksamhetens vanliga. Du kan mycket väl driva frågor som stopp för moskéer inom en lokal V-avdelning om du gör det med rätt semantik. Inte ”islam är ett hot mot Sverige” utan ”islam används av patriarkala strukturer för att dominera och kontrollera arbetarklassen, och hålla kvinnor i hemmet”. Du kan driva frågan stopp för ”flykting”invandring inom Timbros politiska gren, moderaterna: ”de skattemedel som nu används till flyktinginvandring skulle räcka till att både driva FNs flyktingläger och sänkta skatter i Sverige, särskilt då låglönearbete och egenföretagande vilket hade hjälpt invandrare att göra sig självförsörjande!”.
Sen är det så här: om din karriär är avhängig din tolkning av tendenser (av kurvan) kommer du att tolka den på ett sätt som a) gynnar din karriär, o/e b) inte riskerar skada densamma. Detta är inget konspiratoriskt eller sjukt, utan fullt normal rationell egoism, ofta omedveten dessutom, eftersom vi har socialt dresserade att hålla opartiskhet och objektivitetför dygder vilket gör att vi beskriver våra val och vårt agerande i dylika termer.
Ett fall: 1998, en 14-årig flicka försvinner under terminen. Det framkommer via djungeltelegrafen att hon skickats till familjens hemland för att giftas bort. Jag och kollegor gör orosanmälan om detta. Kollega följer upp hos Soc (privat kontakt) och får mellan skål och vägg veta att vi ska titta åt andra hållet. Ingen berörd eller inkopplad officiell funktion eller person tänker röra vid det. Vad mer skulle jag gjort i det läget, säg? Rest till Irak och kidnappat henne? Eller vad?
Ett annat, också nittiotalet: kollega gör hembesök hos familj där barnen varit frånvarande i 8 veckor. En flicka, 12, och en pojke, 10, tar hand sina yngre syskon genom att stjäla i matbutiker. Föräldrarna är visar det sig på stöldturné. Kontakt med Soc och polis visar att familjen agerat så ”i alla år” de bott i kommunen. Familjen är zigenare, och därmed görs inget.
Vad personligen skulle jag ha gjort fäör tjugo år sedan när jag bevittnade hur tioåringar användes som knark-kurirer och polisens reaktion var ”Och vad tycker du vi ska göra åt det då?”?
Vad personligen skulle jag gjort när jag bevittnade hur en övergiven grannfastighet användes som boende av kvinnor från Asien och Östeuropa? De hölls som fångar där, och bussades med bil hem till torskarna – av storvuxna serbiska män med bula i kavajen. Polisen? Axelryckning. Sydsvenskan? Anklagade mig för rasism.
Eller när jag kontaktade DN då zigenartiggarna först dök upp i Malmö – första svaret med eposten var anklagelser om rasism, högerextremism och nazism. Därefter en begäran att jag skulle smygfilma och i hemlighet banda vad tiggarna sa till varandra (vilket hade varit brottsligt kunde polisen berätta när jag frågade). Vad mer skulle jag gjort?
Du skäller på fel person, helt enkelt.
Säg mig, om du ser 6 afghaner som beter sig på Resecentrum, vad gör du själv? För du är just det, själv.
Och jag har i min ungdom varit inblandad i och sett nog så mycket våld att jag inte har några Hollywood-illusioner; du kan vara olympisk kampsportare, du får ändå spö av fem fjortisar, för du måste ha lyckas hela tiden och klasen som flyger på dig behöver bara få in en bra träff så är det gonatt.
Och sen vaknar du, om du har tur, som jag gjorde på sjukhus i färd med att få skallen röntgad.
Och nu, efter att ha levt med att bli utfryst och utstött och utmobbad för att man i lärt sällskap och bland både blåställ och manschetter försökt förklara enkla samband som antal barn per kvinna per generation o.d. tycker jag att rätt många svennebananer som råkar illa ut inte förtjänar annat.
Som US sa på DGS, vilket jag tror fick honom att bli bannlyst där:
Säng? Bäddad! Ligg!
Glöm aldrig att nästan alla svenskar röstat för att det ska vara som det är. Svensken kan lika lite som en tysk på våren -45 påstå ”vi såg det inte komma”, eller hur?
”It is a comfort in wretchedness, to have companions in woe”; Marlowe; Dr Faustus.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Ni har så rätt, vi organiserar oss inte.
Att inte organisera sig ligger i vår personlighet, vi kan bäst själva och har inte tid att vänta ut de vi i tankarna kallar idioterna.
Lösningen blir Rikards, då verkligheten blir så uppenbar för gemene man att politikerna inte längre kan ljuga trovärdigt.
Vad jag säger är att vägen är enkelriktad och momentet stort, kraschen blir därför våldsam.
Rikard – en sterk beretning! Også om varslernes tragedie – å se skrikende urett, men bli møtt med en mur av taushet, eller simpelthen være forfulgt og hatet for å si sannheten (”a revolutionary act”!).
De ”Gode” (TM) har virkelig kapslet seg inn i en alternativ virkelighet, og er villig til ren ondskap + total sensur for å beholde sin livsløgn. Psykopati?
(Tenk f.eks. Rotherham i UK! Les ellers gjerne Henrik Ibsens skuespill ”En folkefiende”. Skjønt situasjonen nå i Vesten er atskillig verre og mer omfattende enn i skuespillet. Det blottstiller likevel mange feige og ødeleggende karaktertrekk hos dem som vil la uretten fortsette).
Hva skjedde, når – at det ’klikket’ og låste seg hos så mange med makt som faktisk kunne handlet annerledes? Så sitter varslerne igjen med avmakten.
Godt du har kommet deg vekk – ofte det rette når det ellers bare blir nedbrytende og til ingen nytte. Da må man redde seg selv for ikke å gå under.
Jag tror du läser in en kritik av ditt agerande som inte finns där. Jag bara noterar att vi jagar vår egen svans, jag försöker bryta detta. Jag tror inte att allt som borde tänkas tänkts men vill inte utveckla vad just jag tänker för mycket här, det blir så futtigt.
Man kanske kunde justera lite i denna policy brief?
Byta ut ”rasism, främlingfientlighet” osv mot ”klimathysteri, migrationsaktivism” o.dyl., och Gudmundson & Arpi mot Anders Lindberg & Peter Wolodarski samt Bali mot t.ex. Annika Strandhäll?
Man kunde komma lite närmre verkligheten då.
Problemet är inte direkt att vänstern organiserar sig, utan att den ljuger. Den tror ju inte på någon sanning, så det faller den helt naturligt. Men det leder förstås också att de på fullaste allvar tror att VI ljuger. De ljuger ju, så hur skulle vi kunna inte ljuga? Det är detta som ligger bakom rapporten.
När vänstern frågar ”cui bono” menar det inte, som vi lätt tror, att någon korruption utpekas. Nej, lögnen är given på förhand. Vi hör ”cui BONO”, men de hör ”CUI bono”. VEM är det som tjänar på just dessa lögner, så tänker vänstern.
Vänstern är fotbollshuliganer som håller på ett annat lag än vårt. De slår ned på var och en som de kommer åt som bär våra färger.
Begrepene er jo bevisst ulne og uklare, og kan fylles med hva våre fiender (ja,faktisk!) ønsker for stunden. ’Främlingsfiendlig’ – fiendlig på hvilken måte? Kanskje bare kritisk til visse saker ved innvandrinsPOLITIKKEN. Det er jo noe annet enn å være en fiende mot enkelte, uspesifisertevpersoner!
Merk språkmanipuleringen hos disse menneskene: nyord, eller betydningsforskyvning – og ofte syntaksen. F.eks. passiv, uten subjekt for å hindre at en (muslimsk) voldsmann blir fremstilt som ansvarlig.
Du nevner Ciceros ’cui bono’. Les Victor Klemperer på nettet – hans ’Lingua Tertii Imperii’ (’Det tredje rikes språk’). Originalen skrev han på latin av sikkerhetsgrunner, men verket er oversatt til engelsk og ligger ute.
Han merket seg nøye hvordan diktaturet brukte språket i løgnens tjeneste. Kan være nyttig å sette seg inn i også nå i disse tider.
Ellers kan jeg anbefale Timothy Snyder: ”Om tyranni”. Snyder er demokrat og har en tydelig brodd mot Trump, men boken har mange gode varselstegn og poenger uansett.
Får ofte assosiasjoner til galskapen fra de styrende i Sverige når jeg leser i den boka.
(Snart kan jeg vel tenke på Norge også – det går gale veien her nu.)
1984 är här i sin prydo, Svensken slumrar vidare till Mello och Farmen 🤮🤮🤮
Undrar om de vaknar när de sitter i sitt Gulag….
PS. Vi har altså en sk. Høyre-nyliberalistisk globalistisk regjering i Norge nå. Den ligger ikke venstresida mye etter hva løgner angår. Vi har faktisk ikke opplevd maken!
”Det har ikke vært løyet så meget i Norge siden Gulbrand Lundes dager” (GL var kulturminister i Quislings regjering under okkupasjonen).
Statsminister Erna Solberg og hennes kumpaner skjeller ikke ut eller hetser på samme måte som ytre venstre gjør, de bare lyver like naturlig som de puster – hele tiden. Det faller dem helt naturlig og er en selvfølge for dem.
En bisarr følelse å leve med – vi har ikke hatt det sånn før E. Solberg fikk makten i 2013.
Den moderna högern, den cyniskt pragmatiska högern, är även den en del av det moderna projektet. Även den är milleniaristisk, men medelbart och inte omedelbart, pragmatiskt och inte idealistiskt. Den tror att den är så smart att den kan genomföra det idealistiska moderna projektet att skapa ett himmelrike på jorden trots att den inte riktigt tror på det. Men den tror på sig själv.
När högern, kanske efter Andra världskriget, övergav kristendomen, rationalismen och tron på Sanningen, så anslöt den sig till det moderna projektet. Den är nu en del av fienden. Den är inte vår bundsförvant.
Se hur Högerpartiet i Sverige döptes om till Moderata samlingspartiet! Moderat betyder ju pragmatisk, relativistisk, icke-troende. Moderat betyder att man inte tror på den stora Sanningen bortom sinnevärlden, utan att man i stället tror på den stora Lögnen inuti sinnevärlden, på den sociala konstruktionen, på ”strukturerna”, på vänsterns vision om ett himmelrike på jorden. Det här är personer som säger ”kommunismen är vansinnig, men bygger på en god idé, grundar sig på ett välvilligt och gott ideal”. De är våra allra värsta fiender.
Hej.
Som ett brev på posten (posten före 1991) levererar KvP en artikel om det jag försökte få fram ovan: det går inte att slå larm (och det var ännu svårare förr, före mobilteknologin och nätet).
[https://www.expressen.se/kvallsposten/toppolitiker-larmades-om-romsk–rattegang-redan-i-september/]
”Men i en dold inspelning framgår det att hon larmades om hedersförtryck, korruption och den romska rättegången redan i september.
– Vad ska jag göra, lägga ner verksamheten? Då begår jag politiskt självmord, säger Frida Trollmyr till den romske mannen i inspelningen.”
Och om en så pass förankrad person som Trollmyr eller Jammeh inte kan agera, vad för chans har en lärare eller en fältassistent?
Fattar ni nu, alla som ryar om att det skulle larmats och agerats för länge sen? Vi larmade! Det är massor av oss som larmade enligt lag och praxis! Och vi blev tystade, utfrysta, övertaliga, svartlistade! Barnmorskor och barnsköterskor och läkare som larmade om könsstympning 1992, om att ”apatiska barn” var fejk, om att klaner tog över förorterna (inte ens Nalin Pekgul, socialdemokraternas ”klappturk” och dåtida påläggskalv, kunde larma ostraffat!), om att det fuskades hejvilt med bidrag direkt efter LSS & Ädel-reformerna, att friskolesystemet var rena katastrofen från dag ett med betygsinflation och glädjebetyg, och så vidare.
Och de få som faktiskt lyckades ha nyhetsvärde enligt PK-media, gissa hur det gick för dem? Inte sparken direkt, men vid nästa omorganisation? Övertalig, eller annan omskrivning. Och alla andra ser och hukar lite till. Lån på huset. Lån på bilen. Pensionen. Bäst att lyda order.
Som min gamle filosofilärare frågade oss:
”Jobbar du kvar vid järnvägen fast du vet vad som transporteras i tågen?”
Testa era vänner med den frågan, om ni vill skapa dålig stämning.
Östmans beskrivning, fotbollshuliganer, är mycket träffsäker. Det enda som hjälper mot en våldsam mobb, är att vara del av en annan mobb som är bättre på våld…
…eller dra till skogs. Tack ske pris och lov att man har gångavstånd till ett annat land.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Visst har du rätt i mkt du skriver.
Det är inte brist på vare sig larmsignaler eller reportage om tokigheter, missbruk, etc.
Att dessa signaler inte tagits på allvar beror på att ingen ur etablissemanget ställt sig bakom signalerna och därigenom har inget hänt , utan tvärtom motarbetat dessa personer. Fram tills det kliver fram någon ur etablissemanget som tar bladet från munnen kommer inget motstånd ske. Detta gäller i princip de flesta västländer. Det är som om både vi och invällarna väntar på att vi får karismatiska ledare och att det blir en förlösande urladdning.
Det är vetenskapligt ohederligt av DELMI att bara tala om den rasism som påstås emanera från höger- och s.k. nationalistiska miljöer. Det är ju från de många arabiska muslimska invandrarna i Sverige som har gjort att rasismen ökar så starkt i Sverige. Att förbigå detta faktum är en grov uraktlåtenhetssynd som DELMI gör sig skyldig till. De relativt ljushyade araberna har ju långt in på 1900-talet handlat med och exploaterat mörkhyade slavar. Denna människosyn har araberna tagit med sig till Sverige gentemot kristna mörkhyade afrikaner som har invandrat till Sverige. Jag vet vad jag talar om. Jag har sett prov på detta på mitt jobb. Alla människors lika värde gäller heller inte hos muselmaner bosatta i Sverige. De anser att icke-muselmaner är otrogna och har ett lägre värde. Faktiskt så lågt att en rättrogen muselman ska plikttroget döda en otrogen under jihad.
Det är då kanske mer – människovänligt – , att vilja hävda devisen:
…- ”Alla människors OLIKA värde, för alla människor” – ?
En sådan formulering passar kanske närmare och bättre in på hur människor, och alla människor, fungerar?
Detta – Olika Värde – för alla, verkar alltså vilja praktiseras av och för just – Alla människor – , överallt?
Detta eftersom det verkar vara närmare just en naturlig realitet, för just alla att vilja tillämpa i sina vardagliga liv, där de flesta då kan känna sig själva som – Mest hemma – , med dem som just – liknar dem själva – , och därför just att – Alla människor – , då vill ge dem som just liknar dem själva ett – större värde – , just för dem själva, än vad de är benägna att vilja ge till dem som inte – liknar dem själva – ?
Det är sådant man ibland kan fundera över, när paroller och deviser ibland vill antas och tas som – Självklara – , när de kanske i själva verket inte är just några självklarheter, för NÅGRA människor, någonstans, i något sammanhang, eller under några förhållanden eller några tider.
Alltså – Allas OLIKA värde för alla – , är då därför kanske MER människovänligt, och MER i överensstämmelse med HUR majoriteter av människor tenderar att vilja fungera bäst?
Svåra saker.