I vår rättstillämpning gör vi skillnad på ung och vuxen. Det är i grunden en rimlig distinktion att unga behandlas mildare än fullvuxna. Men vi kan inte gulla med grovt kriminella ungdomar längre.

Den som är under 15 år har straffrihet och polisen har inget annat val än att skjutsa hem barnet till föräldrarna. För förövare mellan 15 och 18 år utdöms mycket milda påföljder, även för riktigt grova brott. Ungdomsvård är det värsta som kan drabba den minderåriga tonåring som begått våldtäkt, misshandel och mord.

Från 18 års ålder börjar andra synnerligen generösa straffrabatter att gälla, och det är först från 21 års ålder som livstids fängelse kan komma i fråga.

Denna rättspolitik har nått vägs ände med en rejäl krasch. Det nya Sverige som politiker från höger och vänster gemensamt har skapat kräver att hela rättstillämpningen ses över. Inte minst gäller detta synen på hur riktigt unga förövare ska hanteras av samhället.

Sverige är i dag ej endast ett land där 12-åringar skjuts ihjäl (och gangsterrappare sjunger med mordvapnet i hand), åldringar våldtas och ungdomar utsätts för tortyr på kyrkogårdar av andra ungdomar utan också ett land där minderåriga mördar poliser.

Den person som misstänks för polismordet är 17 år gammal. Om han döms kommer påföljden bli ungdomsvård, och inom något år kommer han vara ute igen, redo att begå nya brott och sannolikt sedd med en kungakrona på huvudet i sina kriminella kretsar.

Kanske kommer regeringen tillsätta en utredning för att skicka signalen att den ”gör något”, trots att den förstås hela tiden varit medveten om rättstillämpningen.

Aftonbladet gnäller om barnkonventionen. Kasta det i ansiktet på den mördade polisens anhöriga. En 17-åring är inte vuxen, men personen står på tröskeln till vuxenlivet och förväntas fatta ganska avgörande beslut om sin egen framtid. Ingen tonåring råkar mörda en polis.

Framför allt är ovanstående utdrag från tidningens ledarsida symptomatiskt för hur handfallen vänstern står inför den samhällsutveckling den skapat. Dessa sossar begriper över huvud taget inte orsak och verkan, de saknar förmågan att konsekvensbedöma sina egna politiska förslag och de tror fortfarande i grunden på idén att fler fritidsgårdar är lösningen.

Ju allvarligare problemet blir, desto mer radikala åtgärder kommer krävas från den framtida regering som vill ta itu med det. Ju längre vi väntar, desto skarpare åtgärder kommer bli nödvändiga.

Moderaterna vill ha särskilda ungdomsfängelser för personer under 18 år och att ansvaret flyttas från socialtjänsten till Kriminalvården. Det är helt nödvändiga förslag. Socialtjänsten är inte rustad för att hantera multikriminella tonåringar, och anständigheten kräver att samhället straffar grovt kriminella tonåringar på ett helt annat sätt än i dag.

Utöver en rejäl förändring av straffen behöver innehållet i fängelsevistelsen ses över, i synnerhet när fler kommer sitta längre tid. Annars kommer vi endast se något äldre, härdade kriminella släpas ut, redo att begå nya allvarliga brott i en ständigt ond spiral.

Lita på att en eventuell M-ledd regering som lägger fram förslag i den här riktningen kommer stöta på kraftigt och högljutt motstånd inte bara från de politiska motståndarna utan också stora delar av rättsstaten.

En ny rättspolitik kräver således inte bara nytänkande utan också mod och stryktålighet. Frågan är om Moderaterna har vad som krävs.