Stefan Löfven ser som väntat ut att återvända till jobbet som statsminister och regeringschef. Allt tyder på att han släpps fram av riksdagen igen.

Hur han ska lyckas lotsa en budget genom riksdagen är en annan femma, men inte heller detta ser omöjligt ut eftersom M och KD verkar ointresserade av att formera ett gemensamt budgetalternativ som SD och L kan rösta på. Familjeveckan, och därmed demokratin, är räddad!

Den senaste veckan har visat på vilket absurt regeringsunderlag som Löfven regerar. Det är egentligen otroligt att JÖK:en höll i två och ett halvt år.

Centerpartiet har låtit meddela att de tänker släppa fram Löfven på onsdag, men de vill inte längre budgetsamarbeta med honom. Nu ska de gå i ”konstruktiv opposition”. Samtidigt säger de sig ha slutit en överenskommelse med regeringen, som de alltså är i opposition mot, vad gäller arbetsrätt, skogspolitik och strandskydd. Fast det håller inte Miljöpartiet med om. De säger nej till den deal som C hävdar att den redan har slutit med regeringen och som är ett krav för att Centerpartiet ska trycka gult.

C kan tänka sig att samarbeta med alla partier. Utom de partier som behövs för att bilda en stabil majoritet för ett regeringsalternativ till höger eller vänster. Dessa kallar C för ”ytterkantspartier” medan de övriga sex är anständiga partier som Annie Lööf vill kompromissa med. Detta är den ”breda mitten” som egentligen är ganska smal eftersom C inte vill stöda M och KD heller då dessa tar stöd av SD i ett tänkbart regeringsalternativ. Och C stöder alltså inte längre regeringens budget, även om de släpper fram statsministern.

Löfven ska nu alltså få bilda regering igen utan att veta om han får igenom sin budget. För att bli vald måste han få passivt stöd av både Vänsterpartiet och Centerpartiet samt en socialistisk vilde, som ställt egna krav för att rösta gult.

Begreppet rödgrön röra har sällan passat bättre. Sammantaget visar denna soppa vilken absurd bas Socialdemokraterna styrt på under sju långa år. Detta är inget regeringsunderlag – detta är en politisk föreställning av Glada Hudikteatern.

Mest absurt av allt är emellertid statsministerns argument för varför han måste få sitta kvar vid makten. Det vore nämligen oansvarigt, hävdar Löfven, att låta svenska folket gå till val igen alternativt släppa fram en annan regering. Så stor är den socialdemokratiska maktarrogansen. Men det är förstås inget nytt.

Jag har förordat att det är rätt att byta ut denna regeringen när som helst. Men på ett mer långsiktigt plan är det lika bra att regeringen får fortsätta att söndras under det år som återstår till nästa ordinarie val. Den är uppenbart att den sittande regeringen är sönderregerad, idélös och visionslös. Precis som S var 2006.

Löfven har visat att han kan sitta kvar vid makten, men i slutändan är det inte detta som imponerar mest på svenska folket. Regeringen är fortsatt lika oförmögen att hantera de allvarliga och akuta samhällsproblem som förvärrats avsevärt under regimen Löfvens styre.

Om detta kommer nästa valrörelse att handla. Huruvida det räcker för att besegra den rödgröna röran hänger på oppositionens förmåga att övertyga folket om att det faktiskt finns ett alternativ.