Delar av Malmö är avspärrat. Böcker av judiska författare täcks över i skyltfönstren till Malmö stadsarkiv. Är det Nordiska Motståndsrörelsen som är igång igen? Nej, det är invigning av förintelsekonferensen i Malmö. Det är en aning ironiskt att konferensen placeras just där. Landets tredje största stad har blivit världskänd för sin utbredda antisemitism.

Landets avgående statsministern vill inte kännas vid detta faktum. I stället vill han lyfta det socialdemokratiska skyltfönstret Malmö som en stad som arbetar väldigt aktivt mot antisemitism. Det förutsätter rimligtvis att det finns ett problem, annars skulle ju staden inte behöva vara så aktiv. Men nämn den gång som Löfven varit logisk och begriplig.

”Vi vill inte ha vackra, svepande floskler”, säger judiska församlingens informationschef Fredrik Sieradzki. ”Det får inte bara bli ett möte där man signalerar sin godhet”, tillägger han. Jag misstänker att Sieradzki kommer bli besviken om han hyser förhoppningar om att konferensen kommer utmynna i något konkret. Lite fina ord här, lite pengar på enskilda satsningar där. Det är vad vi kan förvänta oss.

Det finns inget så enkelt som att ordna konferenser och inviga utställningar, säga ”aldrig igen” och tala sig blå i ansiktet om ”människors lika värde”. Detta har det politiska, mediala och kulturella etablissemanget gjort i decennier. Och känt sig goda och fina.

Det är betydligt svårare att erkänna problem och faktiskt göra något åt dem. Ty det inbegriper att medge egna misstag och fel, och det gör socialdemokrater av tradition icke. Partiet är dessutom varsamt med att erkänna problemet med antisemitism inom den muslimska gruppen eftersom detta är en växande väljargrupp som S vill profitera på när de gamla arbetarväljarna flyr till SD.

Löfven håller tal och poserar med överlevare och företrädare för judiska församlingar. Det är de tomma ordens föreställning. Jag mår fysiskt illa när jag ser denne hycklare i ord ta ställning mot antisemitism och i handling vägra ta avstånd från sitt partis ungdomsförbund. Den antisemitism vi sett exempel på där är ”inte samma sak”, enligt statsministern.

Vänstern får bete sig hur som helst på sina demonstrationer och muslimer kan vara fanatiska antisemiter utan konsekvenser. Antisemitismen ska klistras på socialdemokratins motståndare av politiska skäl.

Det är äcklande att se. Men så ser kampen ut i praktiken. Den är långt ifrån förbehållslös och handlar väldigt lite om mänskliga rättigheter.